Företag i inkubator: a-klass eller b-lag?

Följande text ingick även i temat fnuttAkademiskt entreprenörskapfnutt som publicerades i Entré nr 4, 2004:

Akademiskt entreprenörskap är ett hett ämne. Nu kan många lärosäten stoltsera med en egen teknikpark och inkubator. Målet är att universitetsavknoppningarna ska bli fler, och att de ska leda till ökad tillväxt. Men forskningen på området ger inga entydiga framgångsrecept.

Företag som har sprungit ur akademi och forskning är viktiga för kunskapssamhället och ekonomin. Det kallas fnuttakademiskt entreprenörskapfnutt, men som vanligt används många definitioner och begrepp sida vid sida. En skillnad mot annat entreprenörskap är att den akademiska varianten nästan alltid är högteknologisk och har att göra med IT eller bioteknologi. Det krävs mycket startkapital för att komma igång eftersom utvecklingstiden vanligen är lång. Samtidigt är tillväxten ganska dålig.

– Tillväxten är ett av de största problemen med akademiska avknoppningar. De är sällan intresserade av tillväxt. Det genomsnittliga avknoppningsföretaget växer sämre än andra teknikbaserade företag, säger Åsa Lindholm Dahlstrand, forskare vid RIDE, Chalmers tekniska högskola, och från årsskiftet professor i företagsekonomi med inriktning mot entreprenörskap vid Högskolan i Halmstad.

Ytterligare en skillnad mot andra företagare är att forskaren som startar företag ofta behåller sin anställning på universitetet, åtminstone på deltid. Han eller hon har därmed större säkerhet än andra entreprenörer. Att forskaren måste sköta anställningen på universitetet kan vara en anledning till att företaget inte växer snabbare.

– Forskare är också bra på att söka och få offentligt stöd för sitt företagande. De är vana från universitetsvärlden. Andra företagare är hänvisade till privat finansiering, och man är nog mer angelägen att växa om man har intecknat huset.

Även om universitetsavknoppningar inte växer snabbt är de viktiga för tillväxten på makronivå, och för utvecklingen av nya idéer. Det finns givetvis också undantag.

– Det är undantagen som är intressanta. De få universitetsavknoppningar som lyckas växa själva och bli riktigt stora. Eller de som kommer fram med en banbrytande innovation. Det är dem vi måste ha ambitionen att hitta. Det räcker om det kommer ett sådant här företag vart tionde år för att det ska löna sig.

– Det finns större möjlighet till detta inom akademiskt entreprenörskap, eftersom det har en så stark kunskapskoppling. Om man vill satsa på bra och långsiktig tillväxt i samhället måste man satsa på den här typen av företag, säger Lindholm Dahlstrand.

Nysatsning på inkubatorer

Ett sätt att satsa på akademiskt entreprenörskap är genom olika former av stödverksamhet för universitetsavknoppningar, till exempel teknikparker och inkubatorer. Från och med 2005 kommer Teknikbrostiftelserna tillsammans med staten, Industrifonden och Vinnova att utöka sin satsning på inkubatorverksamheten i Sverige.

– Det är en rejäl nationell satsning på inkubatorer och akademiskt entreprenörskap som drar igång vid årsskiftet. Det är för tidigt att säga om initiativen blir bra, men jag är positivt inställd och hoppas att det ska fungera. Det är viktigt att det blir en professionell satsning med en bra ledning som har kommersialiseringskunnande.

Åsa Lindholm Dahlstrand menar att det är lite för stort fokus på universitetsavknoppningar för tillfället. Hon tycker att det ibland nästan verkar finnas en önskan att alla forskare helst borde lämna universiteten och bli företagare istället.

– Det ska knoppas av företag, kosta vad det kosta vill. Vi har stirrat oss lite blinda på det här med tredje uppgiften i Sverige. Utomlands är man mer inriktad på att få igång lönsamma företag, det spelar mindre roll hur de startas och om de kommer från universitet eller inte.

Hon menar också att den statliga satsningen på att få igång fler inkubatorer innehåller lite för specifika krav. Företagen som ingår måste söka riskkapital, de måste vara forskningsbaserade och de måste växa. Det gör att man kan missa en del intressanta initiativ.

– I Sverige har vi satt lite stödstämpel på de företag som verkar inom inkubatorer. De betraktas ibland som ett b-lag. Men den inställningen håller på att förändras. Utomlands är det ofta tvärtom, där ser man inkubatorn eller teknikparken som en kvalitetsstämpel som ger legitimitet till det nystartade företaget.

Lindholm Dahlstrand konstaterar att man bör skilja på olika typer av teknikparker. Teknikpark är det övergripande begreppet. Under det finns forskningsparker och inkubatorer. De bäst fungerande teknikparkerna har en inkubator där företagen kläcks. De kan sedan flytta in i teknikparken där man fokuserar starkt på tillväxten.

En forskningspark är mer till för att underlätta kopplingen mellan storföretag och universitet. De satsar på att locka storföretagens forskning till universiteten för att få till en regional tillväxt och bra kopplingar mellan näringsliv och akademi.

– Alla tre bitarna måste finnas om det ska bli riktigt bra. Närheten till universiteten är viktig för att få tillgång till kunskapen.

Så kallade förinkubatorer är ett annat sätt att ta tillvara kunskap. Enligt Lindholm Dahlstrand skiljer de sig inte så mycket från vanliga inkubatorer.

– Det är ofta de som redan har en inkubatorverksamhet som startar en förinkubator för att skilja lite på verksamheterna. I förinkubatorn hamnar projekten i en riktigt tidig fas, ofta redan på idéstadiet, innan något företag har bildats.

Hon har också studerat vilka typer av stöd som olika inkubatorer ger. Det absolut vanligaste är att inkubatorn hjälper till att upprätta en affärsplan. En tredjedel av inkubatorernas tid går åt till det. En annan viktig tjänst är att hjälpa till med finansiering. De flesta inkubatorer gör antagandet att företagen inte behöver hjälp med teknologirelaterade tjänster.

– Det är lite fel tänkt. Företagen kan visserligen tekniken, men de är inte alltid så duktiga på att använda den för att skapa tillväxt. Det finns jämförelser mellan företag som startar inom en inkubator eller teknikpark och sådana som inte gör det. Det har visat sig att de som verkar inom en park lyckas bättre med överlevnad och tillväxt än de som startar ute på bygden, säger Åsa Lindholm Dahlstrand.

Att kläcka företag

Ordet inkubator kommer från äggkläckningsmaskiner. Lars Bengtsson, docent i företagsekonomi på Ekonomihögskolan vid Lunds universitet, har hört en historia om hur begreppet överfördes till företagsvärlden. Det sägs att det skedde när en amerikansk äggfabrik gick i konkurs och kom på idén att hyra ut lokalerna till företagare.

– Det kanske är en myt, men analogin stämmer. Det handlar om att kläcka företag. En inkubator ska inte bara låta företagen flytta in, utan ge allt det stöd ett nytt företag kan tänkas behöva. Till exempel lokaler och datorer till låg eller ingen kostnad under en viss period, säger Lars Bengtsson.

Inkubatorer och förinkubatorer ska vara bollplank när det gäller utvecklingen av idéer. De ska sätta entreprenörerna i kontakt med riskkapitalister och hjälpa till med utbildning, exempelvis i hur man skriver kontrakt och avtal.

De flesta forskningsparker har en inkubator inom området som verkar i parkens regi. Inkubatorerna kan ha lite olika inriktning; en del satsar på de företag de tror har bäst tillväxtpotential, medan andra har strategin att så tusen blommor och se vilka som växer.

– Det viktiga är att man får lära sig att starta företag, och att det är tillåtet att göra misstag. Även om man inte lyckas första gången har man fått värdefull kunskap som kan användas vid nästa uppstart.

Två uppgifter

Forskningsparker och teknikparker har två huvudsakliga uppgifter enligt Bengtsson. De ska dels locka till sig redan etablerade företag, och dels se till att kunskap från universiteten resulterar i nya företag. Det senare är inte så lätt. Det behövs någon form av stimulans och det är där inkubatorerna kommer in i bilden.

– Det är inte bara så att en idé kommer från forskningen för att hamna hos en inkubator och sedan stå på egna ben i teknikparken. Ofta kommer idéer från andra håll eller studsar fram och tillbaka i början. Det kan leda till att kvaliteten ökar på de idéer som blir företag.

Ideon är en av de mest framgångsrika parkerna i Sverige. I dag finns cirka 200 företag inom Ideon. De har tillsammans ungefär 2 000 anställda och omsätter ett par miljarder. Cirka 150 företag med ytterligare ett par tusen anställda och tre miljarder i omsättning har flyttat ut från parken. Tolv börsnoterade företag har ursprunget i Ideon.

– Det är ett bra facit resultatmässigt, men när man frågar företagen om deras främsta skäl att förlägga verksamheten till en forskningspark, svarar de ofta fnuttimagefnutt. Och imagen kommer främst från närheten till universitetet. När man pratar med potentiella kunder och riskkapitalister låter det bra att adressen är en forskningspark, säger Lars Bengtsson.

En annan viktig funktion med forskningsparkerna är att de bidrar till att skapa en entreprenöriell kultur vid universiteten. Det ökar flödet av idéer som kan leda till nya företag och i slutändan – förhoppningsvis – till tillväxt.

– Det är egentligen den stora vinsten med teknikparker och forskningsparker. Ideon har skapat en utveckling som annars inte skulle ha varit möjlig här. Många företag inom Ideon skulle troligen ha varit lokaliserade i Stockholm istället.

– I Sverige och övriga Norden har vi inte så starka traditioner av akademiskt entreprenörskap. Det har varit fjärran för akademiker att aktivt kommersialisera sin kunskap. De kanske har tagit konsultuppdrag, men det har också varit allt. Den här typen av initiativ kan vara viktiga som kulturförändringsprojekt.

Enligt Bengtsson är en annan positiv effekt med forskningsparker att man kan rekrytera på ett annat sätt när man har många företag i samma region. Om det inte går bra för ett företag, finns andra möjligheter i närheten. Forskningsparker med bra jobbmöjligheter är även ett sätt att locka studenter till grundutbildningarna.

Ur företagens synvinkel är det en bra miljö att växa upp i. Det är relativt lätt att få kontakt med potentiella kunder och riskkapital. Det är också lätt att få tillgång till lokala värdemätare på produktens kommersiella potential. Man kan få tidig feedback på en idé, och kanske förslag på tillämpningsområden eller förbättringar.

– En viktig del i att öka det akademiska entreprenörskapet är att teknikparker och inkubatorer blir bättre på koppleriverksamhet. Att man kopplar ihop forskare med drivna entreprenörer. Jag tror att man ska definiera akademiskt entreprenörskap som alla initiativ att kommersialisera sin kunskap, inte bara som startandet av företag. I de flesta fall ska man nog avråda forskare från att starta företag, och istället hjälpa dem att hitta andra vägar.

Svenskt lärarundantag

I Sverige har forskarna inget tryck från universiteten att kommersialisera sina idéer. Vi har nämligen kvar lärarundantaget, som innebär att forskaren själv äger rätten till sina innovationer och eventuella patent. I USA och många andra länder är det universiteten som äger rätten till forskarnas upptäckter.

– Det skulle inte fungera att bara ta bort lärarundantaget. Då skulle ansvaret flyttas till universiteten och där finns inte kompetensen och resurserna att ta hand om de här uppgifterna i dag. I så fall måste satsningar göras på detta. Men inte ens de flesta universitet i USA får det här att gå ihop ekonomiskt, konstaterar Lars Bengtsson.

Det är alltså stor skillnad på hur USA och Sverige hanterar de här frågorna. Professor Scott Shane menar att ett sätt att öka det akademiska entreprenörskapet i Sverige är just att ta bort lärarundantaget.

– Med den amerikanska modellen skapas ett incitament hos universitetet att satsa på den här typen av verksamhet. De kan tjäna pengar på det, säger Scott Shane, Case Western Reserve University, Cleveland, USA.

Universiteten kan exempelvis sälja ett patent vidare till en utomstående entreprenör som utvecklar idén till en produkt. Genom att förändra den institutionella strukturen menar han att vi i Sverige skulle kunna öka det akademiska entreprenörskapet. En sådan lagändring skedde nyligen i Japan och det ledde till en stor uppgång i det akademiska entreprenörskapet enligt Shane.

Han definierar akademiskt entreprenörskap som nya företag som använder sig av innovationer som har skapats av forskare eller studenter vid en akademisk institution. Entreprenören kan komma antingen inifrån lärosätet eller utifrån.

I USA är akademiskt entreprenörskap viktigt av flera skäl. Vissa industrier, till exempel bioteknologi, skulle inte existera utan akademiskt entreprenörskap. Av Massachusetts Institute of Technologys avknoppningar de senaste 20 åren har 20 procent börsintroducerats. Om man tittar på företag i allmänhet har kanske en tiondels procent börsintroducerats, så det finns en mycket stor potential i universitetsavknoppningar.

– Akademiskt entreprenörskap är också en del i att skapa nya regionala kluster och innovationssystem. De bildas ofta i närhet till ett universitet och kan hjälpa till att skapa en helt ny ekonomi i ett område. Ett annat skäl är att riskkapitalbolagen gärna satsar pengar i den här typen av företag. Att skapa fler universitetsavknoppningar är ett sätt att få ut mer pengar från riskkapitalbolagen, säger Scott Shane.

Ytterligare ett skäl till varför det här är viktigt, är att företagen som kommer från akademin kan bli mycket ekonomiskt värdefulla för universiteten. Till exempel genererade Google mycket pengar åt Stanford University. Skolan ägde bara ett par procent i företaget, men gjorde ändå en betydande vinst.

Publiceringen kan minska

Hur forskningen finansieras påverkar nivån på det akademiska entreprenörskapet hos ett universitet. Om universitetet betalar i förväg för att ta ut patent – mot ersättning av ägande i företaget – ökar antalet startade företag.

– Forskning visar också att kvaliteten på institutionen och den forskning som bedrivs samvarierar med antalet företag som startar. Bra universitet genererar fler avknoppningar. Om universitetet drar in mer forskningspengar från den privata sektorn ökar också chansen att det satsar i mer kommersialiserbara projekt.

En annan skillnad mellan olika lärosäten är att de som är framgångsrika på det här området i dag ofta har hållit på länge. Det finns en inlärningskurva och forskare och anställda lär av varandra.

– Många doktorander söker sig till ett speciellt universitet eller forskningscentrum för att det har ett rykte om sig att kunna skapa företag. De universitet som är duktiga på detta kan också dra till sig bra folk som är entreprenöriella och vill starta företag, säger Shane.

Kan det då finnas några negativa aspekter med akademiskt entreprenörskap? Ja, en del menar att det kan skapa en intressekonflikt. Det finns forskning från Harvard Medical School som visar att det inom bioteknologibranschen publiceras färre resultat om forskningen kommersialiseras.

– Det leder också till att forskarna i mindre grad delar med sig av sina resultat till kollegor. De skyddar sina affärsintressen hellre än att publicera resultaten.

Något som ofta glöms bort är hur lång tid processen att få ut en produkt på marknaden tar. Den idé som formas hos en forskare är knappast en idé till en färdig produkt eller tjänst. Forskaren måste tillbaka in i labbet och fortsätta att utveckla idén innan han eller hon har en kommersialiserbar produkt.

– Forskaren har sällan en klar bild av vad idén egentligen ska göra för nytta, eller till vem man ska kunna sälja den. Det måste man givetvis komma på innan man kan få ut den på marknaden. En del forskare tror att de kan sälja en idé, men ofta behövs mycket mer för att det ska bli en säljbar produkt.

Delade åsikter om inkubatorer

Men Scott Shane tror inte att inkubatorer är lösningen på problemet. Han menar att det inte finns några forskningsbevis som visar att inkubatorer leder till fler eller bättre universitetsavknoppningar, även om många gärna vill tro att det är så.

– Inkubatorer är ett handfast bevis på att man gör något, och det är lätt att starta en inkubator och tro att det ska vara bra för det akademiska entreprenörskapet. Men ett bra företag behöver inte hjälp från en inkubator. Det är främst företag som inte klarar sig på egen hand som söker sig till inkubatorer.

Här går åsikterna isär. Sören Sjölander, professor i innovationsteknik vid Chalmers tekniska högskola, menar att inkubatorer är mycket viktiga. Det är absolut nödvändigt att vi finansierar dem på ett bra sätt så att de överlever.

– Men de kan bli bättre, speciellt på det kommersiella tänkandet. Det behövs en kompetenshöjning inom de svenska inkubatorerna. Man måste se till att para ihop rätt människor så att det blir bra företag med goda förutsättningar att lyckas, säger Sören Sjölander.

Han menar också att inkubatorer är lönsamma för staten i längden. Om man stödjer dem får man tillbaka skattepengar. Detsamma gäller för universitetsbudgeten: om man vill förvalta den på ett bra sätt ska man sätta pengarna i inkubatorer. De återinvesterar sedan i universitetets verksamhet.

Sjölander har även varit involverad i att utveckla innovationssystemet kring Chalmers. Högskolan har startat en egen inkubatorverksamhet där akademiskt sprungna företag kan få affärsutvecklingsstöd i ett inledande skede. I strukturen finns också riskkapitalbolagen Innovationskapital, som startade på Chalmers men nu drivs i egen regi, och Creandum. Chalmers Invest är lärosätets egna investmentbolag, som tillsammans med riskkapitalbolagen investerar i olika skeden av företagsutvecklingen.

– Vi har även en entreprenörskola som bygger på insikten att forskare inte alltid är klippta och skurna för att bli företagare. Därför satsar vi på att öppna upp de akademiska institutionerna och föra in entreprenörskapet. Vi vill släppa in samhället i laboratorierna istället för tvärtom. Annars försöker man ofta föra ut tekniken i samhället, men det tror jag är fel väg att gå för företagsbyggande.

Sjölander menar att akademiska företagare oftare än andra är omedvetna om sin inkompetens. De tror att hälften är gjort eftersom de har tekniken. I själva verket återstår 99 procent av arbetet.

– Akademiska företagare underskattar den kompetens som krävs för att driva företag. Att utveckla själva affärsmodellen kräver mycket mer i tid och pengar än att utveckla tekniken. Jag brukar säga att de ska använda den vetenskapliga metoden även för att arbeta fram det affärsmässiga.

Nästan allt akademiskt entreprenörskap har sin grund i att någon ser en teknisk eller naturvetenskaplig möjlighet. Akademiska entreprenörer har ofta en oartikulerad kommersiell idé om vad möjligheten ska resultera i affärsmässigt, och vem som ska kunna dra nytta av den. De har en lösning och söker ett problem.

En fnuttvanligfnutt entreprenör arbetar oftast tvärtom. Han eller hon har upptäckt något som man skulle kunna tjäna pengar på, men vet inte riktigt hur problemet ska lösas.

– Det bästa man kan göra för att utveckla det akademiska entreprenörskapet är att ge alla doktorander vid Sveriges tekniska och naturvetenskapliga universitet en grundläggande kunskap om hur man omsätter forskning i produkter och tjänster. Det skulle kunna göra stor samhällelig nytta.

– Alla skulle givetvis inte bli entreprenörer, men man synliggör processen och får in den i det akademiska medvetandet. Det är vanligt att man är inomvetenskapligt låst och den här kulturen behöver utvecklas. Det gäller i hela världen, inte bara i Sverige. Den svenska akademin är faktiskt mer öppen än i många andra länder. Men vi måste bli ännu bättre, säger Sören Sjölander.———–