Forskarkåren – en armé av objektiva superhjältar?

Jonas
Gustafsson
DELA

Följande text ingick även i temat fnuttForskare är inga superhjältarfnutt som publicerades i Entré nr 3, 2002:

De förväntas genomskåda allt, uppfatta minsta ljud, reagera blixtsnabbt och leverera Sanningen om Verkligheten. Men forskarna är inga superhjältar. De har varken röntgensyn eller övermänsklig objektivitet, utan måste tampas med fördomar och stereotyper precis som alla andra. Valda metoder, önskemål från finansiärer och förd politik är andra aspekter som påverkar slutprodukten av forskningen, det vill säga de resultat som presenteras.

Ingen är objektiv. Vi bär alla på ett bagage med åsikter, intressen och värderingar. Ett bagage som påverkar vilka beslut vi fattar och vilka tolkningar vi gör när vi tar in eller producerar information. Det påverkar hur vi uppfattar en film vi ser eller en bok vi läser. Det påverkar hur vi uppfattar resultaten i en ny forskningsrapport, och det påverkar också forskaren när hon eller han arbetar med rapporten.

Det här bagaget samlar vi på oss under hela vår livstid. Uppfostran och kultur spelar viktiga roller. För forskaren är också den akademiska uppfostran av vikt för hur man sedan bedriver forskning. Disciplinär bakgrund är alltså en av de faktorer som kan påverka forskningsresultaten. Det menar Per Davidsson som är professor vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping.

– Vilken forskningsmiljö man kommer ifrån påverkar bland annat hur man ställer frågor. Man har olika intresseområden, exempelvis letar kanske en sociolog efter andra saker än en ekonom. Eller ser de ekonomiska resultaten i ett annat ljus. En ekonom i sin tur är förhoppningsvis mer insiktsfull vad gäller de strikt ekonomiska resultaten, säger han.

Entreprenörskapsforskningen sägs ofta vara ett interdisciplinärt forskningsfält. Det vill säga forskare från flera discipliner intresserar sig för fältet. Det kan enligt Davidsson innebära både fördelar och nackdelar.

– Det är givetvis bra att belysa ett ämne ur olika synvinklar. Men för den enskilda forskaren kan det vara svårt att få sina resultat accepterade inom sin egen disciplin, som kanske har andra värderingar eller jobbar enligt andra metoder.

Metodval och metodtekniska frågor påverkar också kvaliteten på forskningsresultaten. Olika metodansatser leder till olika nyanser i resultaten.

– Ofta görs nog inte metodvalen så genomtänkt som man kan önska. Till exempel är forskarna mycket beroende av kvaliteten på de data de har att tillgå. Har man skraltiga data kanske man inte ska genomföra undersökningen alls, säger Per Davidsson.

När man väljer mellan olika tillvägagångssätt är det viktigt att ta hänsyn till vad som studeras. Det handlar om att göra en matchning mellan forskningsfråga, teori och metodval. I breddstudier är man ute efter de grova dragen, och intresserar sig inte för de enskilda fallen. I djupstudier är det tvärtom.

– Ska man studera enskilda träd eller hela skogar? Båda ansatserna är lika viktiga. Men de ger olika sorters svar. Varje forskare behöver inte göra både och, men det är viktigt att båda typerna av forskning pågår. Om vi bara höll på med djupstudier skulle vi kunna driva vilka myter som helst, hur länge som helst. Och om vi bara gjorde breddstudier, skulle vi inte få kunskap om de enskilda fallen. Då är risken stor att man missar viktiga saker.

Ibland är det oundvikligt att metodvalet påverkar forskningen. Då är det särskilt viktigt att forskaren är medveten om det och kommunicerar det.

– Så länge man är medveten om det, är det inte så farligt. När metodvalet påverkar resultatet och forskaren inte inser det, är det betydligt allvarligare, säger Per Davidsson.

Även kroppen påverkar

Det är också viktigt att forskaren är medveten om sin egen utgångspunkt, sitt eget bagage. En som har funderat en del över det är filosofie doktor Torkild Thanem, forskarassistent på företagsekonomiska institutionen vid Stockholms universitet.

– Det är viktigt att reflektera över sin position som forskare. Sin sociala och politiska position, men även sin kroppsliga position. De här positionerna påverkar vilka teman vi forskar kring, och även vilka resultat vi når, säger han.

Han menar att homogeniteten är ett uppenbart problem inom företagsekonomisk forskning. En stor del av den ekonomiska forskningen utförs av medelålders vita män. Få tänker på hur det påverkar vad som undersöks.

– Kroppen påverkar vad man tittar efter. Manliga forskare ignorerar ofta det kroppsliga eftersom det inte är ett problem för dem. Det är ju deras manliga kropp som ger dem privilegier i samhället. Feministisk forskning reflekterar traditionellt mer över sin kropp. För många kvinnor är det ju på grund av sin kvinnliga kropp som de blir diskriminerade, och till exempel tjänar mindre.

Att en stor del av forskningen bedrivs av vita, innebär bland annat att diskriminering på grund av hudfärg inom organisationer inte har tagits på så stort allvar. De som är utsatta för diskriminering är inte med och bedriver forskning i lika stor grad.

Thanem menar att det vore bra med mer mångfaldig forskning. Han skulle också gärna se att fler antog en mer reflekterande attityd i sin forskning. Men att få till stånd en mer mångfaldig och reflekterande forskning är ingen lätt sak.

– Den här sortens forskning är tidskrävande. Det tar också tid att få igenom förändringar av den här typen. En del tycker inte att det här är viktigt eller vill helt enkelt inte göra det. Det kan också finnas de som tycker att det gör vetenskapen ovetenskaplig. Det blir ju svårare att generalisera och säga något entydigt utifrån sina resultat när man ska ta hänsyn till fler faktorer.

– Men egentligen blir det mer vetenskapligt eftersom det blir mer ärligt. Om man är medveten om sina begränsningar ökar också trovärdigheten, säger Torkild Thanem.

Våga ha åsikter

Han får medhåll av Suzanne Almgren Mason som behandlar ämnet i sin avhandling Life in the Labyrinth – A Reflexive Exploration of Research and Politics.

– Som forskare kan man inte låtsas att man är objektiv och oberoende. Man kommer någonstans ifrån och har egna värderingar. Jag tror att det är viktigt att stå för vem man är och var man kommer ifrån i sin forskning, säger Suzanne Almgren Mason, filosofie doktor i etnologi vid Umeå universitet.

På uppdrag av EU-kommissionen studerade hon egenföretagande bland invandrare tillsammans med forskare från fem andra EU-länder. De gjorde livsintervjuer för att ta reda på om och hur erfarenhet och bakgrund påverkar beslutet att bli egenföretagare, och beslutet att använda sig av egenföretagarstöd. Projektet skulle mynna ut i en rekommendation angående egenföretagarstöd till invandrare. Rekommendationen skulle appliceras i hela EU.

– Under projektets gång började jag ställa mig frågor som: vad gör vi? Vilka utgångspunkter har vi? Vad vill vi med det här? Jag blev skeptisk helt enkelt. Alla länder är olika vad gäller kultur, arbetsmarknad, invandrarpolitik etcetera. Och man måste även ta hänsyn till individuella förutsättningar när man gör den här typen av undersökningar. En rekommendation som passar en människa, kanske inte passar en annan.

Hon utgick då från sin egen rapport och ifrågasatte sin egen position i forskningen. Hon ifrågasatte också projektet i sig, och resultaten. Det var så avhandlingen kom till, där hon bland annat menar att det är lätt hänt att stereotyper och förutfattade meningar smyger sig med i forskningen, och sedan vidare till eventuella åtgärdsprogram.

– I många av de antaganden som vi utgick ifrån låg det stereotyper inbäddade. Som till exempel vad invandrare är bra på, vad de passar för. Det finns en stämpel som säger att invandrare är bra på egenföretagande, då är det lätt hänt att man automatiskt stödjer den stämpeln. Men det är naturligtvis ett mycket generellt antagande.

Suzanne Almgren Mason menar att det är starkt förankrade myter som ligger bakom sådana här antaganden. Det gäller att vi blir medvetna om myterna som ligger bakom mycket av det vi gör.

– Det här är svårt, men någonstans måste man ju börja. Det gäller att läsa kritiskt och skriva kritiskt. Att upptäcka de här fördomarna och myterna hos sig själv och försöka föra den kunskapen vidare. Om man inte brottas med de här frågorna är det lätt att man bara fastslår gamla myter, om och om igen.

Hon menar att det handlar om att hela tiden göra val, visa respekt och vara självkritisk. Som person, forskare och som disciplin. Man måste också våga ha åsikter.

– Det är bra att visa på alla sidor av ett ämne, men det är också viktigt att stå för sin åsikt och visa vad man själv tycker i en fråga. Risken att man ger sig in i en politisk diskussion får man vara beredd på. Den risken finns ändå, man vet ju inte vem som kommer att använda de resultat man får fram, och hur. De kan förvrängas så att forskningen får en annan eller motsatt betydelse.

Kunskap inte neutral

Att forskning kan få helt motsatt effekt än den tänkta vet Helene Jonson Ahl. I sin avhandling The Making of the Female Entrepreneur: A Discourse Analysis of Research Texts on Women”s Entrepreneurship, har hon undersökt hur kön produceras i forskningsartiklar.

Avhandlingen granskar ur ett feministiskt perspektiv 81 forskningsartiklar om kvinnliga företagare. Alla artiklar har publicerats i internationella vetenskapliga tidskrifter, de flesta i USA.

– Kvinnor ses i artiklarna som en betydelsefull resurs. Men även om artiklarna vill framhäva det positiva och viktiga med kvinnligt företagande, gör de det på ett sätt som befäster kvinnors underordning i samhället.

Det sker bland annat genom att artikelförfattarna utgår från givna antaganden om hur saker och ting är. Ett sådant givet antagande är att det finns skillnader mellan män och kvinnor. Ofta har forskarna svårt att hitta några konkreta skillnader mellan kvinnligt och manligt företagande. Men att hitta likheter är ju inte lika spännande. Så gärna vill man hitta skillnader att man istället blåser upp någon obetydlig skillnad. Samtidigt ignoreras likheter mellan könen, såväl som olikheter inom könen. Man gör en höna av en fjäder. Eller ett berg av en mullvadshög, som Helene Jonson Ahl har valt att kalla det.

– Det här är ett sätt att slippa gå ifrån tanken om att det finns en könsskillnad. Eftersom man inte hittar några verkliga skillnader, får man istället ta till sådana här diskursiva grepp.

Ett annat sådant grepp är att säga att kvinnliga företagare är de undantag som bekräftar regeln. En regel som säger att män och kvinnor är olika. De kvinnor som har valt att bli företagare är inte representativa för kvinnosläktet utan liknar mer män i sin personlighet.

En tredje sätt att hålla den traditionella könsordningen intakt, är att skapa en alternativ, kvinnlig typ av entreprenörskap.

– Då kan man fortfarande behålla föreställningen om att entreprenören är tuff, modig, beslutsfast och inriktad på att slåss och vinna. Man kan också behålla föreställningen som säger att dessa inte är kvinnliga egenskaper.

En stor del av forskningen utgår från sådana här givna antaganden. De sitter dels i huvudet på forskaren, dels i de värderingar som ett forskarsamhälle delar. Helene Jonson Ahl menar att samma antaganden finns hos dem som bestämmer vilka artiklar som ska publiceras i vetenskapliga tidskrifter. De forskare som vill få sin forskning publicerad i tidskrifterna måste rätta sig efter normerna, även om de inte själv delar dem. Därmed blir forskningen lätt likriktad och styrs i viss mån av dem som har makt över vad som publiceras.

Helene Jonson Ahl menar vidare att entreprenörskapsforskningen ofta missar att ta hänsyn till kontexten i samhället. Man tittar på den enskilda entreprenören eller företaget, men glömmer bort kulturen det verkar i. En följd av detta är att man frestas att översätta till exempel amerikanska forskningsresultat om företagare till Sverige. Det låter sig inte göras utan att ta hänsyn till de skilda kontexterna.

– Aspekter som arbetsmarknad, familjepolitik och lagstiftning är viktiga att ta med i bilden. Det här kan vara svårt eftersom man måste begränsa sig i sin forskning. Men då kan man ju variera begränsningarna mellan olika studier.

– Den här typen av okritisk forskning kan rent av vara farlig. Kunskap är inte neutral. Den styr vad vi anser är rätt och fel i samhället. Och den kunskap som produceras av forskare har hög trovärdighet. Därför finns det all anledning att titta kritiskt på det här.

Politiskt laddat

Pengar och politik är två andra faktorer som i hög grad påverkar vad det forskas om, och därmed också forskningsresultaten.

I Sverige har forskningsfinansieringen nyligen omstrukturerats, och samspelet mellan näringsliv och högskola har intensifierats. Både de finansiella strömmarna och samarbetsmönstren har förändrats kraftigt. Det pågår också ett flertal forskningsprogram som vill undersöka vad de här förändringarna betyder. Ett av programmen heter Universiteten och det nya forskningslandskapet och drivs av Institutet för studier av utbildning och forskning (SISTER).

Ett annat forskningsprojekt drivs inom Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS). Det heter Ny dynamik i det svenska innovationssystemet och här undersöks bland annat hur förändringarna i finansieringen av forskningen påverkar forskningsklimatet i landet. En av forskarna som ingår i projektet är Merle Jacob, som för närvarande är gästprofessor vid Handelshögskolan i Köpenhamn.

– Forskning är ett politiskt laddat ämne just nu. Vi står inför viktiga förändringar i forskningsläget. Man kan kalla det för ett paradigmskifte i svensk forskningspolitik. Vi kommer att fokusera mer på innovation än på forskning. Det här gäller inte bara Sverige, utan nästan alla EU-länder, säger Merle Jacob.

– Förändringarna påverkar hur forskning bedrivs och hur den kommer att bedrivas i framtiden. Tanken med en mer innovationsinriktad forskningspolitik är att försäkra sig om att man driver kunskapsprocesser som går att kommersialisera. Det kommer även innebära förändringar i vilka ämnen det forskas inom. Det kan bli så att en del forskning går förlorad.

Det finns ännu inga undersökningar över hur de här organisatoriska förändringarna slutgiltigt kommer att påverka forskningen, och hur det kommer att påverka inom olika områden. Men Merle Jacob menar att det kommer att bli större skillnader mellan olika forskningsfält. Det kommer att bli lättare för uppenbart nyttig forskning att få pengar. Biomedicinsk forskning kommer exempelvis att ha en fördel framför humanistisk forskning.

– Men det är inte omöjligt inom humanistiska ämnen heller. Det ser inte helt svart ut. Det kommer alltid att finnas utrymme för projekt som drivs av rent intresse, även om det blir svårare inom vissa områden.

Entreprenörskapsforskningen kommer troligen att klara sig relativt bra genom de här förändringarna. Merle Jacob nämner exempelvis det ökade antalet entreprenörskapsutbildningar som ett av tecknen på att fokus riktas mot innovationer.

En annan förändring är att den del av fakultetsanslagen som får användas till forskning har minskat. Tanken är att stimulera forskare att söka anslag utifrån, att öka samarbetet med näringslivet.

– Tanken är bra, men det har lett till att vissa universitet har svårt att finansiera sin forskning. När man anställer nya lektorer är det svårt att ge dem pengar till forskning. Det mesta måste gå till utbildning. Det kan vara farligt för vissa universitet om hela lektorslägret uteslutande ägnar sig åt undervisning. Då blir det ingen koppling mellan undervisning och forskning, vilket är viktigt.

Sammantaget påverkar de här förändringarna i hög grad forskarnas vardag och möjligheten att bedriva bra forskning.

– Forskning kräver mycket tid och pengar. Att söka pengar externt kräver också mycket tid. Det verkar inte finnas lika stor plats för forskning längre. Att forska är inte lika lätt, men det är lika kul!———–

2763

DELA