Stamtänkande hindrar samarbete

Följande text publicerades även i Entré nr 4, 2002:

I Tanzania, men även i Sverige, finns ett stamtänkande som sätter stopp för många företagssamarbeten. Innan fördomarna övervunnits vågar företagare inte lita på varandra.
– Många hinder för samarbete sitter i våra huvuden, säger Malin Tillmar.

Att vara småföretagare kan ibland kännas ensamt. Ett sätt att minska ensamheten, och dessutom sänka kostnaderna för till exempel marknadsföring och transporter, är att samarbeta med andra småföretagare. Men om ett samarbete ska komma till stånd måste parterna lita på varandra. Ekonomie doktor Malin Tillmar, Linköpings universitet, har i sin avhandling studerat tilliten hos företagare i två städer på landsbygden: en i Tanzania och en i Sverige. Som titeln Swedish Tribalism and Tanzanian Agency – Preconditions for Trust and Cooperation in a Small-Business Context antyder finner hon såväl svenskt stamtänkande som tanzanisk handlingskraft.

– Självklart är det stor skillnad på att vara företagare i Sverige eller i Tanzania. Men jag har också funnit många likheter. Det är intressant att se hur lika människor fungerar i olika kontexter, säger hon.

Mentala hinder

I båda länderna finns en vilja att samarbeta med andra småföretagare, men samtidigt misstänksamhet. Folk med olika fnuttstamtillhörighetfnutt har svårt att lita på varandra. Det finns förutfattade meningar om infödda och inflyttade företagare, om kvinnor och män. Dessa mentala hinder står i vägen för många fruktsamma samarbeten. Andra gemensamma inslag är avundsjuka och missunnsamhet. Jantelagen gör sig påmind i såväl Sverige som Tanzania.

– En svensk företagare berättade att om han skulle köpa en ny bil så var han noga med att välja samma modell och färg som han haft tidigare. På så sätt skulle kanske inte folk märka något.

I det korrupta Tanzania är det ingen idé att gå till polisen om man blivit bestulen. Istället kontrollerar man varandra på olika sätt. I en tvist mellan två personer kan stamäldsten, grannskapets ledare, chefen för handelskammaren, eller helt enkelt en äldre person som båda litar på, få medla. Saknas dessa sanktionsmekanismer uppstår en gisslan-liknande situation där man bedömer risken för att en person ska försvinna med företagets pengar.

– Om någon byggt ett nytt hus tar man reda på dess ungefärliga värde och resonerar att fnutthan lär i alla fall inte fly stan med mindre pengar än såfnutt. När det gäller kvinnor med barn räknar man med att de inte skulle överge dem.

Viktigt kunna spelreglerna

Malin Tillmar menar att det är av största vikt att känna till lokala spelregler och institutioner om man vill försöka främja samarbeten småföretagare emellan. Först därefter kan man börja arrangera mötesplatser där företagare spontant kan träffas. Själv bodde hon i Tanzania i ett år och tre månader och arbetade med ett biståndsprojekt för Sidas räkning. Parallellt intervjuade hon företagare, och hon lärde sig både språket och de tanzaniska spelreglerna.

Biståndsjobbet bestod i att utveckla en utbildning för företagare där de bland annat fick lära sig att skriva kontrakt och sköta bokföringen. Utbildarna mixade avsiktligt ihop företagare av olika kön och stamtillhörighet som fick diskutera och lösa problem i grupp.

– Jag satt med i diskussionerna och observerade hur samarbeten växte fram. Under vanliga möten tenderar man ofta att prata med de man redan känner: infödda pratar med andra infödda och kvinnor med andra kvinnor. Men mot slutet av den här utbildningen började män och kvinnor diskutera företagsrelaterade frågor med varandra.

För mer info: malti@eki.liu.se———–