Regeringen lägger 65 miljarder kronor per år på forskning och högre utbildning. Många debattörer efterlyser bättre resultat av dessa satsningar – oftast i form av innovationer. Men är det en rimlig utgångspunkt? Sverker Sörlin menar att innovation förvisso är viktigt, men att nyttan med forskning och utbildning är mycket bredare än så.
Det gäller inte minst inom humaniora och samhällsvetenskap, där en mycket stor del av högskolans studenter finns. Risken är annars att balansen och mångfalden inom utbildnings- och forskningssystemet rubbas, och att vi inte använder resurserna effektivt.
Under denna föreläsning ger Sörlin förslag på hur man kan utforma nya roller för humanistisk och samhällsvetenskaplig kunskap i arbetet för att möta globala utmaningar och bidra till samhällsutvecklingen.
Föreläsningen tar utgångspunkt i två böcker som Sverker Sörlin skrivit/redigerat: ”Alltings mått – humanistisk forskning i framtidens samhälle” (Norstedts, 2012) och ”Forska lagom och vara världsbäst: Sverige inför forskningens globala strukturomvandling” (SNS, 2008).