Trots krisen ser framtiden ljus ut

Referat från seminarium i Göteborg 30 mars 2010

Rapport från ett seminarium om läget i Västra Götaland:

30 mars 2010 samlades forskare, politiker och representanter från näringslivet till ett seminarium på temat ”Västra Götalands framtid står på spel – vad ska det satsas på?” Trots det tuffa läget hade deltagarna tilltro till framtiden. Regionen har vad som krävs, och nu gäller det bara att agera.

Västra Götaland är en av de regioner som drabbats hårdast av den ekonomiska krisen. Varslen inom bland annat fordonsindustrin har lett till arbetslöshet och ovisshet inför framtiden. Mot bakgrund av detta gick sex organisationer – Business Region Göteborg, Chalmers, ESBRI, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, VINNOVA och Västra Götalandsregionen – samman och arrangerade ett halvdagsseminarium på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.

Huvudsyftet var att blicka framåt, och diskutera hur framtidens jobb ska skapas i Göteborg och Västra Götalandsregionen. VINNOVAs generaldirektör Charlotte Brogren var först ut bland talarna.

– Initiativet till det här mötet togs av VINNOVA och professor Maureen McKelvey för ett år sedan. Krisen var över oss, det såg mörkt ut. Maureen föreslog ett seminarium där vi lyfte blicken över krisen och diskuterade framtidens jobb. I dag ser vi tecken på ljusning, men frågan om framtidens jobb är fortfarande lika relevant, sa Brogren.

Vana vid förändring

-Nästa talare var Jöran Hägglund, statssekreterare näringsdepartementet. Han konstaterade att han var där för att lära av regionens representanter, inte för att tala om hur de bör agera.

– De senaste två åren har den finansiella och globala krisen slagit olika hårt beroende på andelen tillverkningsindustri inom olika geografier. Västra Götaland, Blekinge och Västmanland hör till de platser som drabbats hårdast.

– Å andra sidan – är det någon region som är van vid stora, omvälvande förändringar så är det just Västra Götaland. Jag tänker till exempel på varvskrisen och krisen inom tekoindustrin. I ett historiskt perspektiv har regionen lyckats vända kriser till något bra, sa Jöran Hägglund.

Han berättade att regeringen vill driva en nationell politik som ger förutsättningar för tillväxt i hela landet, snarare än att dela ut stöd och bidrag. Att tillväxten ser olika ut i olika regioner är helt i sin ordning. Hägglund menade vidare att Västra Götaland har en väl genomarbetad och förankrad utvecklingsplan, med en klar ansvarsfördelning mellan de olika nivåerna. Med den i ryggen kan regionen ta sig an nya utmaningar.

– Det som kommer att bli än viktigare framöver är att tänka i termer av internationalisering. Ekonomierna vävs ihop, och vi blir mer beroende av nya marknader, nya ägare och förmågan att se nya möjligheter.

– Fordonsbranschen växer som mest i Asien. Kina och Indien är två viktiga marknader, bara i Kina kommer det att säjas 25-30 miljoner bilar de närmaste tio åren. Det innebär att den som vill vara med och växa i fordonsbranschen – och det gäller inte bara Saab och Volvo – måste finnas i Kina.

– Självklart innebär det utmaningar, i kulturkrockar och annat, och det ska vi inte blunda för. Men möjligheterna är desto större, sa Jöran Hägglund.

Samma dag som seminariet hölls presenterade infrastrukturminister Åsa Torstensson hur regeringen ska satsa närmare 500 miljarder kronor på att stärka infrastrukturen. Hägglund framhöll att en välfungerande infrastruktur är grundläggande för att koppla ihop landsbygd och storstad, bygga ett starkt innovationssystem, och få snurr på affärerna. I krisens spår är det också viktigt att titta på hur kompetensbehovet kan mötas.

– Statliga och regionala företrädare ska fortsätta arbeta nära varandra. Man kan väl säga att ni gör jobbet, medan vi ger förutsättningarna. Med en ökad innovationsförmåga tror jag att Västra Götaland kommer att fortsätta utvecklas i positiv riktning, sa Jöran Hägglund.

En policy för tillväxt

Efter Hägglunds anförande var det professor Maureen McKelveys tur att ge sin syn på hur policy kan stimulera tillväxt. Hon har sina rötter i Texas, USA, men numera hjärtat i Västra Götaland och hemvisten på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.

– Studenterna är framtiden och det är jättekul att vara professor här, sa hon.

McKelvey har ägnat större delen av sin forskarkarriär åt frågor som rör innovationspolitik. Målet är att sammankoppla kunskap och efterfrågan i nya produkter och tjänster som samhället behöver. Det handlar också om att driva fram strukturomvandling.

– Jag vill vidga det nationalekonomiska perspektivet. Vad behöver samhället? Hur kan vi förbättra offentliga myndigheter? Och hur kan policy stimulera uthållig tillväxt?

McKelvey har studerat frågorna i forskningsprojekt med bland andra kollegorna Jens Laage-Hellman, Mattias Johansson och Mats Magnusson. Hon har också intresserat sig för hur forskningsbidrag påverkar akademin, respektive industrin. Under sitt anförande redovisade hon resultaten för två branscher: innovativa livsmedel och medicinsk teknik.

– En övergripande slutsats är att man måste se de komplicerade kedjeeffekterna. Annars riskerar man att satsa på fel saker, sa Maureen McKelvey.

Hon menade att policy på olika sätt kan stimulera tillväxten genom forskningsinsatser. Det handlar till exempel om att koppla ihop många olika aktörer, att dela kostnader/risker för att testa idéer och att utbilda kompetenta medarbetare.

– Men man måste se till helhetsbilden. Det går inte att bara fokusera på patent, företag eller produkter. Policy måste också vara uthållig. Det är sällan den har en direkt påverkan, konstaterade McKelvey.

Tomas Åström, vd för Faugert & Co, var nästa talare. Hans företag studerar innovationssatsningar, och har bland annat utfört tre studier åt VINNOVA. En av dem var en effektanalys av ett fordonsforskningsprogram som sträckte sig över 14 år.

Åström visade hur FoU-projekt får resultat i form av fler doktorer, licentiater och civilingenjörer, nya/fördjupade kontakter, ny kunskap, ny teknik, nya idéer och nya koncept. Detta leder sedan till effekter i olika steg.

Det första effektsteget innebär till exempel ökad insikt i FoU, nätverkande, kompetensutveckling samt nya metoder, processer, tester och arbetssätt. I nästa steg består effekterna i stärkt konkurrenskraft, teknikspridning, nya företag och öppen innovation.

– I ett tredje steg finns effekter som ökat välstånd, fler arbetstillfällen och större arbetsintäkter, sa Tomas Åström.

Företag öppna för FoU

Även i Västra Götalandsregionen har innovationssatsningar fått konkreta resultat, visar de studier som Faugert & Co har gjort. Några av dem är att stora verkstadsföretag har blivit mer öppna för att arbeta långsiktigt med FoU. Det ökade antalet civilingenjörer och anställda med forskarutbildning i företagen ger en ökad absorptionskapacitet för FoU. Dessutom kan man se ett stärkt samarbete mellan företag och universitet, högskolor och forskningsinstitut.

– Det vi ser är ett väl fungerande regionalt innovationssystem.

– Offentliga FoU-program är viktiga för att upprätthålla den internationella konkurrenskraften, både för företag och FoU-utövare, konstaterade Åström.

Därefter introducerade seminariets moderator, professor Per Cramer, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, den första panelen. Den bestod av Anna Johansson, kommunalråd Göteborgs kommunstyrelse, Mats Magnusson, professor KTH, Karin Markides, rektor Chalmers, och Lars-Göran Rosengren, direktör för Innovationspolitik på AB Volvo.

Inledningsvis fick varje paneldeltagare tre minuter på sig att adressera frågor som: Vilket näringsliv vill vi ha? Vad jobbar vi med? Vilken är vår position i världen? Anna Johansson inledde med kommunens perspektiv på frågorna.

– Det är inte kommunens uppgift att skapa eller hitta på innovationer. Däremot ska vi ge företag förutsättningar att göra det, och då behövs ett öppet sinne.

Det stora pusslet

Det är svårt att sia om framtida tillväxtbranscher, men Johansson menade att en av dem säkerligen är vård och omsorg. Med en åldrande befolkning finns behov av nya innovationer och tekniska lösningar. Turism, besöksnäring och livsmedel är ytterligare sektorer där vi kan förvänta oss tillväxt.

– Men för att skapa nya affärer krävs alltså ett gott innovationsklimat. Vi måste vara med när tåget går.

– Det finns också många andra viktiga frågor, som man kanske inte alltid tänker på. Sociala frågor och miljöfrågor är två. Vi måste också kunna utbilda en flexibel och kompetent arbetskraft. Och för att människor ska kunna frigöra tid för att vara arbetskraft behöver vi exempelvis bra förskolor och en fungerande sjukvård. Alla de här grundläggande sakerna måste finnas, sa Anna Johansson.

Det kan låta enkelt, men i utmaningen finns en komplexitet.

– Det räcker inte att var och en gör sitt. Många olika aktörer måste göra sitt – samtidigt. Det är det stora pusslet, sa Johansson.

Lars-Göran Rosengren var näst på tur. Han konstaterade att fordonsindustrin har en fortsatt framtid, och att globaliseringen ännu inte har utnyttjats till fullo. Med nya ägare öppnar sig nya marknader.

– Jag är stolt över mitt företag men vi kan inte göra allt. Jag tror att det finns utrymme för nya och små företag som kan hjälpa oss att tillgodose marknadens krav på exempelvis gasdrivna fordon.

– Vi måste få fram bättre tjänster, bättre kunderbjudanden. Vi har hållit på med det här i några år nu, men ännu inte sett de riktiga affärerna. Vi behöver hjälp med att adressera marknaden, sa Lars-Göran Rosengren.

Komplext och paradoxalt

Liksom Johansson påtalade han det komplexa i situationen.

– Vi behöver mötesplatser, till exempel science parks och andra arenor där vi kan jobba tillsammans. Publika och privata företrädare behöver diskutera vad vi vill jobba med, och vilka utförarstrukturer som krävs, sa Rosengren.

Mats Magnusson ansåg också att komplexiteten är grundläggande.

– Jag kan bidra med ett akademiskt perspektiv: För att överleva i komplexa system måste man vara komplex själv, sa han.

– Vad är det då för roll man kan ta i en globaliserad värld? Det handlar om att koppla ihop aktörer som annars inte kopplas ihop. Regioner är en viktig del i detta. Västra Götaland kan utveckla transport- och logistiksektorn.

Hälsa, vård, medicinsk teknik, miljö och energi är andra möjliga framtidssektorer.

– Paradoxen i det hela är att vi måste fokusera, samtidigt som det behövs bredd, sa Magnusson.

Dynamisk mångfald

Även Karin Markides upplever en ökad komplexitet, bland annat i utlysningarna.

– Frågan är hur vi på Chalmers och Göteborgs universitet kan hålla komplexiteten levande. Jag anser att vi måste ta vara på mångfalden inom våra två lärosäten. Vi har en tradition av att samarbeta tajt med andra aktörer. Nu gäller det att blicka framåt i den nya kartbilden, och lyfta fram varandra i olika sammanhang.

– Vi ska se till att gränssnitten blir många, men framför allt dynamiska och levande. Akademi och näringsliv ska inte agera var för sig, utan tillsammans, sa Markides.

Per Cramer reflekterade över att komplexitet var ett återkommande inslag i de fyra paneldeltagarnas presentationer. Han bollade tillbaka ett par frågor till dem:

– Hur ska vi hantera den här komplexiteten? Ska vi utbilda kaospiloter, eller någon sorts nya renässansmänniskor?

Sluta navelskåda

Lars-Göran Rosengren svarade med att öppna upp för olika typer av samarbeten, med både akademin och småföretag.

– Jag tror inte att det behöver vara så mycket ”antingen eller”, sa han.

– Vi ska inte grotta ner oss mer, vi är tillräckligt mycket i våra sandlådor som det är. Vi måste komma ut, och bryta den farliga navelskådningen. Vi behöver attraktionskraft, drivkraft och lyftkraft. Att samverka med konkurrenter är viktigt, sa Karin Markides.

– Näringslivet har inte definitiva gränser, det är ”up to the grab” som gäller. Man kan röra sig över gränserna – och det gör man, fortsatte hon.

– Hur kan man fånga upp idéer på kommunal nivå, undrade Per Cramer.

– Ett sätt är att styrka att vi har kort mellan beslutsfattare i olika organisationer. Forskningsparker och andra arenor där nya företag, etablerade företag och andra aktörer kan mötas är också viktigt, svarade Anna Johansson.

– Kultur och ”mjuka värden” är jätteintressant. De har både ett egenvärde, och ett värde i innovationsmiljön, konstaterade hon vidare.

Mats Magnusson förde upp frågan om incitamentsstrukturen kring kommersialisering och nyttiggörande av forskningsresultat.

– Varför ska man kommersialisera? Det finns mycket att göra för att öka incitamenten. Samtidigt bör vi forskare rannsaka oss själva. Vi är inte alltid de bästa entreprenörerna, sa han.

Flera höll med om att kraven för akademisk meritering är på tok för snäva.

– Ett patent är också en publikation – rakt av. Man kan ju fråga sig varför det är så grundläggande i USA att forskare har kontakt med näringslivet. De behöver inte vara entreprenörer, utan kan fungera som rådgivare eller samverka på andra sätt, sa Karin Markides.

Efter en fikapaus tog en ny paneldebatt vid. Paneldeltagare var Carl Bennet, styrelseordförande Elanders, Getinge, Lifco och Göteborgs universitet, Charlotte Brogren, generaldirektör VINNOVA, Pam Fredman, rektor Göteborgs universitet och Bertil Törsäter, regionutvecklingsdirektör Västra Götalandsregionen.

Flytta fram positionerna

Carl Bennet inledde med att slå fast att det sagts mycket bra under seminariet, och att analysen ligger på plats.

– För att få till det måste vi satsa. Men vi har också en värld som satsar. Globaliseringen innebär möjligheter, och samtidigt ökad konkurrens. Jag skulle vilja flytta fram ambitionsnivån i Sverige. Vill vi behålla en ledande position i kunskapssamhället räcker det inte bara med att fortsätta på samma nivå som hittills, sa han.

Enligt Bennet är det fyra saker som driver tillväxt: utbildning och forskning, infrastruktur, kulturutbud och attraktiv boendemiljö.

– När det gäller utbildning och forskning måste vi benchmarka oss mot dem som är ledande. Exempelvis Finland har tagit ett väsentligt steg framåt. I Sverige har vi mycket forskning i förhållande till BNP, men vi är ett litet land. I en internationell jämförelse har vi inte så mycket forskning. Jag tror att det skulle vara fördelaktigt att öka takten inom detta område.

Carl Bennet förordar ökade satsningar även när det gäller infrastrukturen.

– Vi behöver investeringar från olika intressenter. Om vi lyckas skapa starka kunskapsmiljöer, kommer vi att lyckas attrahera utländska finansiärer, sa han.

Från ord till handling

-Därefter var det Charlotte Brogrens tur att adressera frågorna om framtidens Västra Götaland.

– Jag är ofta i sådana här debatter, och ofta är vi som deltar överens. Men nu måste vi agera också, det finns inte tid att fortsätta analysera. Vi måste helt enkelt bli mer kinesiska. Gårdagens recept duger inte längre, slog hon fast.

Brogren sade sig vara lite allergisk mot uttrycket ”regionala innovationssystem”. Hon menade att det inte ska skilja sig nämnvärt från det nationella innovationssystemet.

– Vi är bara nio miljoner invånare i Sverige. Det motsvarar en förort till en av Kinas större städer.

Charlotte Brogren diskuterade också mobilitet, och samverkan mellan näringsliv och akademi.

– Vi behöver mer personrörlighet över gränserna. Det är det absolut bästa sättet att transportera kunskap, överlägset till exempel prat och rapporter. Den mänskliga hjärnan är den bästa containern för kunskap.

– Att samverkan och nyttiggörande inte är meriterande för forskarna är förstås en gigantisk bromskloss, konstaterade hon.

Brogren passade också på att lansera ett nytt koncept: ”Innovated in Sweden”, i stället för det gamla vanliga ”Made in Sweden”.

– Jag skulle vilja lyfta fram Sverige som världens bästa innovationsnation. Här finns kompetens och miljö som kan locka utländska aktörer.

Mötesplatser behövs

Bertil Töresäter höll med några av de föregående talarna om att det är centralt att kunna röra och transportera sig. Han ville också utveckla kultur som en drivkraft.

– Det måste vara smidigt att röra sig inom arbetsmarknaden, och företagen måste kunna attrahera kompetens. I Västra Götaland finns mycket forskning, så vi får stor utväxling.

– Egentligen är vi dåliga entreprenörer. Vi har några få undantag, men i stort dras Sverige, och särskilt Västsverige, med jätteproblem. Säger jag som är från Småland, tillade Töresäter.

Han ansåg också att mötesplatser är viktiga. Där kan olika kompetenser stråla samman för att skapa ny kunskap, nya affärsidéer och nya produkter.

Töresäter gav också Brogren svar på tal:

– Jag tror att vi behöver regionala innovationssystem för det finns inget nationellt. Vi ska inte glömma att den mesta utvecklingen har sina rötter i en lokal eller regional miljö. Det gäller att anpassa sig efter de förutsättningar som finns, sa han.

Meningsskiljaktigheterna till trots verkade de ändå kunna enas om att det är möjligt att utveckla ett innovationssystem som gäller på både regional och nationell nivå.

Pam Fredman efterlyste nya, genomtänkta satsningar inom utbildningsväsendet.

– Jag noterar att nästan alla pratar om ”kompetens”, och den kompetensen kommer till stor del från universitet och högskolor. Vi utgör så att säga bilens motor, och det är vår roll att leverera kompetens.

– Särsatsningar är inte bra, det behövs koppling mellan kunskapstriangelns tre delar: forskning, utbildning och innovation, sa Fredman.

Fördel Sverige

Hon lyfte fram den lagförändring som innebär att personer som studerar minst sex månader i Sverige och sedan får fast jobb här, faktiskt får stanna i landet.

– Här har vi en konkurrensfördel gentemot andra länder! Vi måste sprida detta bland studenter.

– Däremot anser jag att meriteringsreglerna, som enbart belönar publiceringar, är ett problem. Dessutom är det ju så att humaniora och samhällsvetenskap knappast göre sig besvär inom de här områdena, sa Pam Fredman.

Per Cramers slutsats efter den andra panelens inledande presentationer var återigen att samstämmigheten var stor.

– Skillnaderna är onekligen på marginalen. Men samtidigt har vi ändå problem. Var gnisslar det – och var tar det stopp, undrade Cramer.

– Det är ganska bra att vi ser problemet, annars kan vi ju inte bli bättre. Och blir vi inte bättre tappar vi internationell konkurrenskraft, sa Carl Bennet.

Sedan vände sig Bennet till Jöran Hägglund:

– Titta på de miljöer där vi har nått världsklass. Vi kommer att få effekter om vi satsar där, och inom närliggande områden.

– Och när det gäller klinisk forskning – vi måste se till att den blir meriterande. Hur länge ska vi hålla på och tjata om det?

Mät kvaliteten

Bennet menade vidare att vi måste bli bättre på att mäta effekter av satsningar. Mätningarna ska hellre handla om kvalitet, än om kostnader. Och de som lyckas bäst ska tilldelas mer medel.

– Då får vi mer innovation, engagemang och dragningskraft.

– Om vi inte har en stark hemmamiljö kommer vi inte att växa. Se bara vad som hände när Pharmacia försvann – då förstördes en stark miljö, sa Carl Bennet.

Pam Fredman pekade på att det finns mycket som är bra i det svenska innovationssystemet också.

– Vi är unika i vår tilltro till näringsliv, offentlig sektor och akademin. Men vi kan inte hålla på och prata i stuprör, utan måste tänka mer övergripande, sa hon.

– Ja, Sverige är jättebra på att arbeta gränsöverskridande. Vi har möjligheter, men vi måste också ta dem. Vi kan inte konkurrera med en stor hemmamarknad. Själv tror jag på modellen ”Innovated in Sweden”, sa Charlotte Brogren.

Bertil Töresäter höll med om att svenskar är ett samarbetande folk.

– Det ligger mycket i detta, vi har en kultur av att samarbeta. Genom att stärka kedjan, och skapa en bra dialog med regeringen och centrala myndigheter, tror jag att vi kan göra otroligt mycket mer. Vi måste också satsa på kultur och att skapa kreativa miljöer, sa han.

Slutordet tilldelades Jöran Hägglund, som konstaterade att den nationella planen dels handlar om att avveckla svagheter, dels om att utveckla styrkor.

– Ofta är det lätt att glömma styrkorna, sa han.

Hägglund beskrev hur staten Michigan i USA tagit sig an att deponera Kanadas sopor. Berget växte enormt mycket, men med inspiration från Västra Götaland har man nu börjat utvinna energi ur soporna.

– Den typen av kunskap är ofta inlåst i den kommunala världen. Den är svår att kommersialisera, exportera och tjäna pengar på. Men det går, via exempelvis licensiering och royalties. Det här är en typ av styrka som vi kan bli bättre på att utveckla, sa Jöran Hägglund.

Besök seminariets webbplats för mer information——-