Storföretagare kan också vara entreprenörer

Följande text publicerades även i Entré nr 1, 2006:

Entreprenörskap betraktas ofta som ett nytt fenomen som gäller små och nystartade företag. Men även storföretagsledare av den gamla skolan kunde vara entreprenörer.
– De var mycket entreprenöriella när det gällde att hitta nya vägar för att vinna fördelar för sina företag.

I doktorsavhandlingen Att leda storföretag – En studie av social kompetens och entreprenörskap i näringslivet med fokus på Axel Ax:son Johnson och J. Sigfrid Edström, 1900-1950 har Therese Nordlund gjort en ingående studie av hur två storföretagare arbetade.

– Johnson och Edström var mycket välkända frontfigurer i sina respektive organisationer, Johnsonkoncernen och Asea. De var också ledande figurer inom svenskt näringsliv under den här perioden, säger filosofie doktor i ekonomisk historia, Therese Nordlund, Stockholms universitet.

Mytbildning uppmuntrades

Hon har använt sig av en biografisk metod och fokuserat på ledarnas korrespondens med bland andra affärsbekanta. Även annat material, som till exempel dagböcker och pressklipp, har använts.

– Jag har inte tittat på entreprenörskap utifrån tekniska förändringar utan mer på vilken koppling ledarskap och social kompetens har till entreprenörskap.

Nordlund har huvudsakligen använt sig av Schumpeters entreprenörskapsteorier. Men för att sätta den sociala kompetensen i centrum, har hon även lyft in begrepp som karisma, paternalism och nätverk i avhandlingen.

– Johnson och Edström använde sin personlighet och sin fysiska och psykiska utstrålning för att skapa myter om sig själva. De ville framställas som starka, sportiga män och vara förebilder för sina anställda. Tidningarna följde dem nära, och personalen skrev sånger och dikter om dem. Detta uppmuntrades, det var en del av mytbildningen och användes för att öka sammanhållningen. Karisma kan också kopplas till entreprenörskap – den används som ett medel för att få igenom idéer.

Relationen till de anställda var ofta tätare på den tiden. Företagen var i stor utsträckning individstyrda och ledarna var patriarker. De blev ansikten för sina företag, både inåt och utåt.

– Ledarna var entreprenöriella och ville att de anställda också skulle vara det. De lät gärna anställda prova nya saker som kunde leda till nya idéer. Det är också uppenbart att den sociala kompetensen var viktig när de anställde nytt folk. De sökte fnuttsociala karlarfnutt som kunde ta folk och representera företaget väl.

Entreprenöriella nätverk

Johnson och Edström agerade även som entreprenörer utanför sina respektive organisationer. Båda var mycket engagerade i sina kommuner, bland annat byggde de infrastruktur och bostäder. Detta för att attrahera folk till sina företag.

– Nätverk är entreprenörens främsta resurs och de här ledarna var inte främmande för kontakter med alla som kunde ge deras företag fördelar. Det var viktigt att liera sig med den socialdemokratiska partieliten, även om de aldrig skulle rösta på dem. Johnson och Edström var också påhittiga i hur de gick tillväga när de skapade kontakter. Till exempel finansierade de socialdemokratiska projekt, ofta i det fördolda. Det var nog inte så rumsrent för en företagsledare att umgås med journalister eller socialdemokrater på den tiden, säger Therese Nordlund.

Axel Ax:son Johnson och Sigfrid Edström kom även med nya tekniska idéer, satsade hårt på att bygga upp sina varumärken och hämtade inspiration från andra länder.

För mer info: therese.nordlund@ekohist.su.se———–