Socialt entreprenörskap – för vem?

Åse
Karlén
DELA
Anna Stevenson disputerar på Lunds universitet. Foto: Eduard Gadea Salom.

I ivern att ”göra gott” är det lätt att glömma bort vem man riktar sig till – och vad mottagaren egentligen behöver. Anna Stevenson gör en kritisk granskning av socialt entreprenörskap.

På en liten ö i havet bestämde man sig för att lägga om kursen. Man skrotade ohållbara energikällor och ersatte dem med vindkraft, och en entreprenör byggde en miljövänlig hotell- och konferensanläggning för att locka besökare till platsen. Entreprenören vann priser och öns hållbarhetssatsning lovordades internationellt.

Så långt låter det som en framgångssaga. Men Anna Stevenson, Sten K Johnson Centre for Entrepreneurship på Lunds universitet, anser att berättelsen bör belysas ur flera perspektiv. Ön ligger i Danmark och är studieobjekt i hennes avhandling.

– Jag är intresserad av hur det sociala i socialt entreprenörskap konstrueras. I både akademisk litteratur och den allmänna debatten tenderar man att glorifiera socialt entreprenörskap, säger Anna Stevenson.

”Socialt” tas för givet

När vi pratar om socialt entreprenörskap ligger fokus på det entreprenöriella – snarare än på det sociala, konstaterar hon. Vi bara utgår från att socialt entreprenörskap är gott och positivt för samhället.

– Men vad som egentligen gynnar samhället är en politiskt och ideologiskt laddad fråga. Det finns ingen universell sanning om vad som är ”bra”, det är något som alltid måste konstrueras lokalt.

Det sociala entreprenörskap som Anna Stevenson har studerat är resultatet av ett kollektivt initiativ, där kommunala och privata aktörer samverkar. Platsen, den lilla danska ön med 40 000 bofasta, kämpade med typiska landsbygdsproblem: avfolkning, arbetslöshet och låg utbildningsnivå. Hälsoproblemen och de sociala problemen är större här än för Danmark i genomsnitt. Lösningen blev att ändra bilden av ön – från landsbygd i förfall till hållbart samhälle. Vägen gick via ny, grön teknik.

För att få inblick i lokalsamhället har Stevenson besökt ön fyra år i rad, deltagit i möten och intervjuat ett 30-tal personer.

– Jag märkte ganska snart att lokalbefolkningen protesterade mot hållbarhetssatsningen. Först tyckte jag att det var paradoxalt. Varför motsatte de sig ett initiativ som skapats för att öka deras välfärd och livskvalitet?

– Sedan började jag fundera. Vem är det som bestämmer vad som anses vara ”socialt” och bra i samhället? Och för vem blir det skillnad i slutändan?

Vi och de

I sina observationer och intervjuer la Anna Stevenson märke till en återkommande karaktär – ”öländaren”. Det är inte en individ, utan snarare en personlighetstyp som många refererar till. Och den allmänna uppfattningen är att öländare är en konservativ grupp som vill att allt ska vara som det alltid har varit.

– När vi pratade om motståndet mot den hållbara förändringen på ön fick jag höra att: ”Det är typiskt öländare, de motsätter sig allt nytt!”

Den typiska öländaren ingår i den socioekonomiska grupp som initiativet var tänkt att hjälpa, men planen verkade alltså inte vara förankrad hos dem. Hur kommer det sig?

Stevenson berättar att det fanns arenor där det var meningen att alla skulle kunna komma till tals. Men i praktiken var det inte så enkelt. Maktrelationer och en dominerande idé om vad som var hållbart gjorde det svårt att komma med invändningar. Kommersiella produkter, fysiska konstruktioner och ekonomisk tillväxt ansågs viktigare än svårdefinierade sociala värden.

– Några av de intervjuade tyckte att satsningen var ett elitistiskt initiativ. Jag tror inte att det exkluderingen var avsiktlig, men studien visar att det är svårt att inkludera alla, säger Anna Stevenson.

Postkolonialt perspektiv på Danmark

Hon menar att postkolonial teori kan användas förklara relationen mellan sociala entreprenörer och mottagare, även i ett höginkomstland som Danmark. Vanligtvis handlar postkolonialism om hur europeiska länder anser sig vara mer upplysta och rationella än exempelvis afrikanska eller asiatiska länder.

Ett liknande synsätt fanns på den danska ön. Genom att prata om öländaren som en bakåtsträvare kunde de sociala entreprenörerna bygga sin egen identitet. De framstod som innovativa, handlingskraftiga och moraliska.

– Konceptet socialt entreprenörskap har en inneboende problematik kopplad till representation. Det har även tidigare forskning visat, till exempel när västerländska organisationer försöker lösa problem i utvecklingsländer. Den sociala entreprenören framställs som stark, godhjärtad och lösningsorienterad, medan mottagaren framstår som svag, tacksam och i behov av hjälp.

Anna Stevenson betonar att sociala initiativ oftast har ett gott syfte och också leder till positiva resultat. Hållbarhetssatsningen på den danska ön minskade både miljöproblemen och arbetslösheten. Men hon efterlyser samtidigt mer eftertanke: Vilka representationer skapas genom socialt entreprenörskap?

– Mitt tips är att tänka till en extra gång på de lösningar man tar fram. De kan verka så självklara och goda, men det finns alltid flera perspektiv.

– Det är problematiskt att tro sig veta vad som är bäst för någon annan. Risken är att man förstärker stereotyper, och använder förmånstagarna för att legitimera den egna verksamheten, säger hon.

Kontakta anna.stevenson@fek.lu.se

MER OM AVHANDLINGEN

Anna Stevensons doktorsavhandling har titeln Constructing the ‘social’ in social entrepreneurship: A postcolonial perspective. Hon disputerar på företagsekonomiska institutionen vid Lunds universitet 21 maj 2021, klockan 13.15–15.00. Följ disputationen i Zoom

2068

DELA