Slitsamt liv som egenföretagare går i arv

Följande text publicerades även i Entré nr 1, 2020:

Många andra generationens invandrare driver, precis som sina föräldrar, företag inom handels- och servicebranscherna. Bristen på utbildning leder dem in i företagande, visar Anneli Muhr i sin forskning. Hon synliggör en hårt arbetande företagargrupp vars sociala position sällan förbättras.

Forskare och politiker menar ofta att andra generationens unga invandrarföretagare kommer att få det bättre ekonomiskt ställt än sina föräldrar, och större möjligheter att integreras i det svenska samhället. Men enligt Anneli Muhr är det en snäv bild av gruppen.

Hon har lagt fram doktorsavhandlingen Andra generationens unga företagare med utländsk bakgrund – en förståelse av det egna företagandet utifrån social position vid Linnéuniversitetet.

– Invandrarföretagande är långt ifrån ett universalmedel för att lösa individuella problem eller samhälleliga utmaningar som arbetslöshet och låg ekonomisk tillväxt. I min forskning framträder en grupp där företagandet har varit allt annat än en klassresa uppåt, säger Anneli Muhr.

Med hjälp av register från stiftelsen Internationella företagare i Sverige, IFS, fick hon kontakt med 22 personer i åldern 25–35 år. De är andra generationens företagare med utländsk bakgrund, och av en slump var samtliga i urvalet från mellanöstern. Muhr genomförde djupintervjuer och tog reda på om deras livsval in på arbetsmarknaden hade speglats utifrån deras sociala position.

Få får det bättre ställt ekonomiskt

– För personer som kommer från lågutbildade företagsmiljöer är det bristen på utbildning som får dem att starta eget. Den sociala positionen motiverar valet att bli företagare. Endast ett fåtal av personerna som jag har intervjuat har fått det bättre ställt ekonomiskt, eller integrerats mer i det svenska samhället, än sina föräldrar och släkt, säger Anneli Muhr.

I avhandlingen framkommer två olika sociala positioner som de unga härrör från. Den ena positionen – som också är den största – utmärks av en stark företagstradition och ett mindre utbildningskapital. Den andra positionen präglas av motsatsen: större utbildningskapital och svagare företagstradition.

Tre grupper av företagare

– Från de här två positionerna framträder tre grupper av andra generationens invandrarföretagare.

Anneli Muhr kallar grupperna ”Följarna”, ”Uppåtsträvarna” och ”Mellanlandarna”. De två förstnämnda tillhör den första positionen vilket innebär att de följer i släktens fotspår – de driver företag inom handels- och servicebranscherna, till exempel kiosker, butiker, caféer, restauranger och frisersalonger. De lärs upp tidigt och jobbar ofta parallellt med skolan. Många avslutar inte gymnasiet, i stället börjar de jobba i sina föräldrars eller släktingars företag.

– När de motiverar sina tidiga val in i företagande förklarar de det med att alla runt omkring dem var företagare. Därför var det ett naturligt val. Utbildning har inte varit självklart, det är inte en del i den miljö som de kommer ifrån.

Dubbla utbildningar för ett bättre liv

Medan ”Följarna” i stort sett gör samma yrkesval som sina föräldrar har ”Uppåtsträvarna” ett något annorlunda förhållningssätt till egenföretagande. I Muhrs studie är de tre personer som alla driver eget som redovisningskonsulter. Hon ser dem som något av en utbrytargrupp.

– De har tidigt bestämt sig för att förändra sina liv. De rustar sig med dubbla utbildningar och startar eget för att få ett bättre liv än vad deras släktingar har haft, säger Anneli Muhr.

Verkligheten för majoriteten av den studerade gruppen är nämligen allt annat än en klättring uppåt i den sociala hierarkin. De unga vittnar om arbetspass uppåt 70–80 timmar per vecka, mycket låga löner och runt två veckors semester. Att ta del av det sociala försäkringssystemet är inte heller aktuellt för de flesta.

– Blir man sjuk jobbar man ändå, och blir barnen sjuka får de vara med på jobbet. Kvinnor som har fött barn är föräldralediga en kort period, och svärmor rycker in när kvinnan ska amma under arbetsdagen.

Den tredje gruppen av andra generationens invandrarföretagare, ”Mellanlandarna”, har ett starkare utbildningskapital men en svagare företagstradition. Deras föräldrar levde ett medelklassliv i ursprungslandet men hade svårt att behålla sin sociala position när de kom till Sverige. ”Mellanlandarna” har därmed starkare strukturella motiv för att ge sig in i företagandet.

Får inte ett bättre liv än sina föräldrar

– Förhoppningen var att företagandet skulle ge dem ett mindre påfrestande liv än sina föräldrars. Men de överraskas av det slitsamma yrket och lämnar företagandet.

– Utbildning har högre status i den sociala position som de kommer ifrån, säger Anneli Muhr.

Tidigare forskning om utlandsfödda företagare visar att det finns ett starkt samband mellan hög utbildningsbakgrund och valet att bli företagare. Man menar att andra generationens invandrarföretagare kommer att få ett bättre liv än sina föräldrar på grund av ett större nätverk och högre utbildning.

– Men så är inte fallet i den grupp som jag har studerat. Företagandet flyttar inte deras sociala position uppåt.

Svårt byta social bana

Enligt Anneli Muhr är det ingen slump att den här gruppen av andra generationens invandrarföretagare hamnar i handels- och servicebranscherna. Industrisektorn, som tidigare anställde många människor med utländsk bakgrund, finns inte kvar i samma utsträckning. I stället är det inom de studerade branscherna som efterfrågan på folk finns.

– Några av ungdomarna i studien förhåller sig kritiska till sina val och har försökt byta bransch för att slippa det slitiga livet. Men de saknar utbildningskapital och det är svårt att byta bana när man väl har ansvar för en butik. Kanske har man även försörjningsansvar.

De flesta i Anneli Muhrs studie har gjort ungefär samma sociala bana som sina föräldrar. Det är i linje med sociologen Pierre Bourdieus teorier, som ingår i Anneli Muhrs teoretiska ramverk.

– Bourdieu menar att människor agerar utifrån ett handlingsutrymme som bygger på vad som finns tillgängligt i deras närmiljö. Oftast gör människor en horisontell bana, som kanske skiljer sig lite grann från de egna föräldrarnas bana. Det vanligaste är att man inte förflyttar sig uppåt i den sociala hierarkin. Utifrån den teorin kan man förstå de ungas val, när de menar att utbildning inte var något alternativ. Företagandet var självklart utifrån deras kontext.

Vill bredda samtalet om invandrarföretagandets betydelse

Anneli Muhrs forskning visar att det är ett starkt företagskapital som driver andra generationens invandrare i Sverige in i företagande. Enligt henne finns det i dagsläget även kvantitativ forskning som indikerar att det kan vara så för stora delar av gruppen andra generationens invandrarföretagare.

– Men det behövs mer forskning för att säkra de resultaten, säger hon.

Dessutom menar Muhr att det i Sverige, Europa och USA, finns en trend att fler och fler av andra generationens invandrare hoppar av studierna.

– Det skulle kunna finnas samband mellan den trenden och att många av dem väljer egenföretagandet.

Anneli Muhr är medveten om att hennes forskning lyfter fram en annan typ av företagare än den vi är vana vid att höra om när politiker och forskare talar om invandrarföretagande.

– Många har stor tilltro till invandrarföretagandets kraft, att det ska lösa många problem. Men det är viktigt att se att det finns olika grupper. Jag hoppas att min forskning kan bredda samtalet om andra generationens invandrarföretagare, och att den väcker intresse för vidare forskning, säger hon.

Kontakta anneli.muhr@founordost.se———