På Estrad 15 december presenterades en ny, svensk bok om mångfalden inom entreprenörskapsfältet – av en mångfald av entreprenörskapsforskare. Hela åtta Estradörer hade vi glädjen att bjuda på. De diskuterade bland annat kooperativ, imitationer, månhus, hjältedåd och ordens makt. Rubriken var ”Vardagligheten utmanar hjältesagan – Dags att tänka om kring entreprenörskap”.
Frederic Bill, Linnéuniversitetet, är en av redaktörerna till boken ”(De)Mobilizing the Entrepreneurship Discourse” (Edward Elgar, 2010). Han fick det komplicerade uppdraget att inleda föreläsningen genom att ”prata om boken utan att berätta vad det står i den”.
– Skälet till att vi skrev den här boken var att vi ville lyfta fram mångfalden inom entreprenörskapet. Den innehåller kapitel som mobiliserar, och andra som demobiliserar. Vissa kapitel gör både och – medan andra gör ingetdera.
– Vår utgångspunkt är att om vi tänker på ett visst sätt, blir vi också benägna att agera på ett visst sätt. Detta ser vi inte minst bland företagare. Ta till exempel timmerbilsåkare i Småland. De är duktiga på att köra timmerbil men ser sig inte som företagare. Det är avancerat att lasta och köra bilarna, och att underhålla vintervägar. Detta är åkarna dåliga på att berätta för kunderna. De har en osynlig kvalitet som inte kommuniceras, sa Frederic Bill.
På samma sätt påverkar synen på entreprenörskap hur forskningen utformas. Och det får konsekvenser för mångfalden inom ämnet.
Bill radade upp några anledningar till att demobilisera entreprenörskapsdiskursen. Entreprenörskap kan förstås som en distinkt samtalsordning: ett särskilt sätt att tala som påverkar vad som anses vara möjligt eller omöjligt. Entreprenörskap innefattar metaforiskt tänkande, som skiljer sig från vad vi gör. Entreprenörskap är inte alltid positivt, det kan till exempel slå undan benen på gamla företag. Entreprenörskap är inte bara ekonomisk tillväxt: ett entreprenöriellt tankesätt och agerande kan leda till mer än pengar. Entreprenörers omgivning är ofta lika viktig som de själva, det finns en betydande kollektiv aspekt. Och entreprenörskap är inte en enskild praktik, snarare en pågående process.
Som ett exempel på entreprenörskap som metaforiskt tänkande, berättade Frederic Bill om mejeriet Wapnö i Halland.
– Wapnö fick en ny vd som ville öppna upp mejeriet och göra det mer transparent mot samhället. Styrelsen trodde först inte att han var klok, men han fick i alla fall igenom att hålla en julmarknad. Detta fick uppmärksamhet i lokalpressen, och fler åtgärder följde. Man satte bland annat in fönster i ladugårdarna för att folk skulle kunna se djuren, och bjöd in allmänheten att bevittna betessläppet på våren.
– Som vd:n sa: ”Det måste finnas liv! Annars är det ingen poäng att fortsätta.” De nya aktiviteterna betydde också mycket för de anställda vid Wäpnö.
Bill refererade också till bokens sista kapitel, skrivet av Bengt Johannisson.
– Barn är entreprenöriella till sin natur. Bengt menar att vi – i stället för att försöka skapa det entreprenöriella samhället – bör se till att inte plocka bort entreprenörskapet ur barnen, sa Frederic Bill.
Nästa talare var Pernilla Nilsson, Handelshögskolan vid Umeå universitet, som i sitt kapitel utgår från feministisk litteratur och det felstavade ordet peacemaker. Hon diskuterar bland annat regeringens och Tillväxtverkets satsning på ambassadörer för kvinnors företagande.
– I kapitlet reflekterar jag över ord som vi sätter på entreprenörskap, och över vad de kan göra för oss. Ambassaden kan ses som en ace-maker, en pace-maker eller en peace-maker. Det är tre etiketter man kan laborera med, och som står för tre olika sätt att förstå ambassadörernas möjligheter att påverka, sa Pernilla Nilsson.
”Ace-maker” kan sägas vara den traditionella synen på entreprenörskap, att ”bra karl/fruntimmer reder sig själv”. Nilsson beskrev det som ett ”serve-ess” för ökat företagande bland redan självgående kvinnor. Hon läste också in betydelsen ”Kan jag, kan du – om du bara vågar” och menade att det var en förklenande inställning.
Som ”pace-maker” kan ambassaden vara en (stats-)apparat med syftet att bota den alltjämt mansdominerade entreprenörskapsdiskursen. Kvinnor som själva fått stöd kan hjälpa andra. ”Inte så tokigt”, lydde Nilssons omdöme.
Etiketten ”peace-maker” indikerar att ambassadörerna utgör ett slags fredsbevarande styrka, som artigt balanserar motstridiga krav.
– Detta är den etikett som jag själv har haft svårast för. Det är ganska många kvinnor som har varit artiga under lång tid för att få acceptans för sitt företagande, konstaterade Pernilla Nilsson.
Erik Rosell är verksam vid Linnéuniversitetet och var nästa talare på Estraden. Han har studerat Coompanion, en nationell rådgivningsorganisation med inriktning på kooperativt företagande. Rosell drog paralleller till nobelpristagarna.
– Häromdagen såg jag ett nyhetsinslag om nobelfesten och slogs av att det blir allt svårare att förhålla sig till bilden av den enskilda, genialiska forskaren. Grupper om hundra forskare kan ju ligga bakom resultaten. Då är det inte lätt att skilja ut en pristagare. Detta sätter fingret på hur man kan se även på entreprenörskap: individen är beroende av teamet.
I hans kapitel beskrivs bland annat hur (var)dagliga ansträngningar från många aktörer, stegvis skapar en utveckling. Kollektivets gemensamma kraftansträngning framhålls – snarare än enskilda individers förmågor, egenskaper och handlingar.
– Jag finner en vardaglighet som utmanar hjältesagan, konstaterade Erik Rosell.
Björn Bjerke, Linnéuniversitetet, är bokens andra redaktör. Han bidrog med en diskussion om begreppen ”utrymme” och ”plats”.
– Jag vill mobilisera, alltså lägga till, ”utrymme” och ”plats” som vi ofta tar för givna. Vi märker att vi saknar utrymme först när det börjar bli trångt, och när vi har förlorat vår frihet. På samma sätt är det med plats. Vi saknar den först när vi irrar och inte hittar hem, sa Bjerke.
Bjerke menade att begrepp som kultur, språk och system kan vidga de vetenskapliga vyerna om vi slutar ta dem för givna. Och detta gäller alltså även för ”utrymme” och ”plats”. Han påpekade att de sistnämnda begreppen har varit centrala för mänskligt tänkande länge, och exemplifierade bland annat med Aristoteles, Newton, Kant och Foucault.
– Den vetenskapliga utvecklingen som pågått i flera tusen år finns även inom dagens entreprenörskapsdiskurs. ”Utrymme” är en ekonomisk värdering av en situation, medan ”plats” är en social värdering. Jag tror att vi kan ha nytta av lyfta fram de två begreppen ytterligare: inom företagsekonomin i allmänhet, och inom entreprenörskap i synnerhet.
Liksom flera andra av bokens författare ser Björn Bjerke en förskjutning av hur vi förstår entreprenörskap. Tidigare sågs entreprenören som en superrationell, opportun och sällsynt varelse som tillfredsställer allmänhetens omättliga efterfrågan på ett unikt vis. I dag menar allt fler att vem som helst kan agera entreprenöriellt. Det handlar mer om att, utifrån sin egen historia och sociala situation, vilja göra något. Och få med andra på det.
– Jag vill poängtera att entreprenörer tillfredsställer behov, inte efterfrågan. Det är stor skillnad, sa Björn Bjerke.
Han konstaterade slutligen att det bara krävs två saker för att vara entreprenöriell. Dels att inte ”bara vara”, dels att agera ”som om”.
Därefter var det dags för bokens tredje redaktör, Anders W Johansson, som är verksam vid Linnéuniversitetet samt Mälardalens högskola. Hans kapitel heter Innovation, creativity and imitation. ”Tyvärr”, enligt egen utsago.
– Att skapa innovationer är, enligt Schumpeter, entreprenörens mest fundamentala uppgift. Innovationer förutsätter kreativitet – och kreativitet är något exklusivt. Det här är den del av diskursen som jag helst vill demobilisera. Lustigt nog lever detta kvar, trots att Schumpeter nyanserade bilden i efterhand, sa Johansson.
Kreativa entreprenörer i all ära, men många innovationer skapas också av handlingskraftiga imitatörer, menade Anders W Johansson. Han exemplifierade med backhoppning.
– Jan Boklöv uppfann v-stilen. Ingen hoppade så här innan honom. Nu gör alla det. V-stilen uppstod av misstag i Falun, och Boklöv blev utskrattad. Men det blev en innovation i slutändan.
Johansson framhöll att imitation är en sociologisk grundlag: Att imitera är fundamentalt för mänskligt beteende. Men det är omöjligt att imitera exakt. Avvikelser förekommer alltid, och de skapar spontant förutsättningar för innovationer. De kritiska faktorerna är om avvikelser hämmas eller accepteras inom en organisation, samt hur det står till med hängivenheten.
– Vi behöver inte fler kreativa människor – vi behöver hängivna imitatörer, sa Anders W Johansson.
Från Jan Boklöv gick färden vidare till Mikael Genberg. Han är konstnären som vill sätta en röd stuga på månen – på riktigt. Karin Berglund, Mälardalens högskola, har följt hans projekt under tio år. Tillsammans med Johan Gaddefors, Sveriges lantbruksuniversitet, har hon bidragit med ett kapitel om motstånd i entreprenöriella processer. De menar att det finns ett viktigt ”gnissel i processen” som bör utvecklas teoretiskt.
– Vad är det människor gör när de gör entreprenörskap? Det är en viktig fråga. Vi saknar ett verb här, sa Karin Berglund.
Mikael Genberg har bland annat byggt ett hotell i form av en trädkoja i en stadspark. Han är också upphovsmannen till undervattenshotellet Utter Inn. Efter dessa projekt drog han igång en jättesatsning för att placera ett litet rött hus på månen.
– Att följa hans verksamhet har tagit mig till Nasa. Det kan vara spännande att vara entreprenörskapsforskare, konstaterade Berglund.
Hon har många gånger mötts av invändningar om att det Genberg gör inte är företagande.
– Men bakom hans projekt finns 97 företag, och många människor. Jag anser att det är viktigt att följa pågående processer. Många gånger blir entreprenörskapet något tillrättalagt efteråt, sa Karin Berglund.
Inom månhusprojektet stöter idéer och handlingar hela tiden på motstånd. Berglund och Gaddefors menade att detta motstånd är nödvändigt för att processen ska fortsätta. De ser också det entreprenöriella agerandet som en sorts motståndshandling.
– Entreprenörskap handlar ofta om tillväxt. Förändring är provocerande för folk. Prova till exempel att flytta klockan till andra armen. Visst känns det obekvämt? Och Genberg är just obekväm. Han manipulerar folk till förflyttning, och i de små förflyttningarna finns ett frö till förändring, sa Johan Gaddefors.
Andreas Jansson, även han från Linnéuniversitetet, fick avsluta föreläsningen med ett inlägg om entreprenörers dubbla roller. Han citerade EUs Lissabonstrategi och uttryck som ”Risk-taking, creativity and/or innovation”, ”Imagine. Create. Innovate.” och ”We need creativity to find the best answers”.
– De här grejerna återkommer hela tiden när vi pratar om entreprenörskap, både populärt och akademiskt. Och vad ser vi framför oss? Hjältedåd. Närmast en Kristusgestalt. Spännande figurer som gör spännande saker. Men är entreprenörer verkligen de enda som aldrig behöver gå på toa? Som får sitta och vänta? Eller som fastnar i ineffektiva möten, undrade Andreas Jansson.
Han visade bilder på en dansk IT-entreprenör och en amerikansk Wall Street-entreprenör. Båda har avslöjats som bedragare.
– De här personerna sågs som entreprenörer, och agerade därefter. Det var ett skådespel som de tog hem!
Jansson hävdar att det finns en dubbelhet i entreprenörskapet. Den som agerar entreprenöriellt förväntas vara kreativ och nytänkande, men det finns också en tråkigare, osynliggjord, sida av entreprenörskap som handlar mer om planering, osäkerhet och hållbarhet. Bedragare kan komma undan genom att följa ”manus” för hur en entreprenör ska vara.
– Ur entreprenörens perspektiv går det inte att strunta i ”påfågelsdansen” om man vill bli betraktad som en riktig entreprenör. Men man måste också agera ”arbetsmyra”. Vad är mest entreprenöriellt? Kanske är det i arbetsmyrans ansträngning som själva entreprenörskapet finns, sa Andreas Jansson.
Se hela föreläsningen som webb-tv
Kontakta:
karin.berglund@mdh.se
frederic.bill@lnu.se
bjorn.bjerke@lnu.se
johan.gaddefors@slu.se
andreas.jansson@lnu.se
anders.w.johansson@lnu.se
pernilla.nilsson@usbe.umu.se
erik.rosell@lnu.se—
