Mikael Samuelsson är ekonomie doktor, forskare och lärare vid Högskolan i Borås. Men han har också ett förflutet som egen företagare, både som målare och som evenemangsfixare. 7 april 2005 föreläste han på Estrad om vad praktiker kan lära av forskningen.
Titeln på aprilestrad lydde fnuttHur lyckas man som nyföretagare? Praktiska lärdomar av teorinfnutt. Under föreläsningen redovisade Mikael Samuelsson såväl sina företagarerfarenheter, som aktuella forskningsresultat.
– Jag hoppade av gymnasiet och startade mitt första företag – ett måleri – när jag var femton år. Jag var förbannad på min pappa som också hade måleri, jag tyckte att han gjorde fel och på den vägen var det.
– Det är kul att måla väggar ett tag, men sedan tröttnade jag på det. Då började jag läsa på högskolan. Till en början var det väldigt stimulerande att plugga, men till slut tröttnade jag på det också. Då startade jag mitt andra företag: ett eventföretag i Göteborg. Vi körde svensexor, kick-offer och andra roliga grejer med roliga människor i ett par år. Därefter började jag på forskarutbildningen i Jönköping, berättade Samuelsson.
622 idéer under sex år
Som doktorand hamnade Mikael Samuelsson i ett projekt lett av professor Per Davidsson. De ringde till över 30 000 svenskar för att ta reda på hur många som höll på att starta företag.
– Sedan 1998 har jag följt 622 affärsidéer i detta projekt. Den senaste uppföljningen avslutade jag vid årsskiftet 2004-2005.
Efter disputationen vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping bytte Samuelsson arbetsplats till Högskolan i Borås. Där startade han Centrum för entreprenörskap och affärsdesign som utbildar studenterna i entreprenörskap. Han har också varit med och byggt upp ett tillväxtsystem i Sjuhärad.
De praktiker som Mikael Samuelsson intresserar sig för är av tre slag. För det första är det de som vill upptäcka och utveckla nya affärsverksamheter, det vill säga entreprenörerna och intraprenörerna.
– Jag föredrar att använda begreppet fnuttentreprenörerfnutt. Intraprenörerna gör ju egentligen samma sak, fast i ett annat sammanhang.
Den andra praktikersorten är de som vill förädla affärsverksamheter: entreprenörer, rådgivare och utbildare. Den tredje typen av intressanta praktiker är de som vill stimulera till nya upptäckter och utveckling av affärsverksamheter. Till denna grupp räknar Samuelsson utbildare, politiker och tjänstemän – på lokal, regional och nationell nivå.
– I slutet av dagens föreläsning kommer jag att återkomma med slutsatser för praktikerna, sa han.
Entreprenörskap inte genetiskt
Vad vet vi, och vad vet vi inte om entreprenörskap i dag? Mikael Samuelsson besvarade frågorna i tur och ordning på individ-, företags- och samhällsnivå.
– Entreprenörskap är inte medfött. Vi har inte sett i några av våra studier att man föds som entreprenör, det finns inga särskilda genetiska koder. Det är inte heller ett personlighetsdrag. Det betyder att vi inte kan skilja ut entreprenörer med hjälp av psykologiska attribut. Inom forskningen har man länge hoppats på att det ska vara något speciellt med de här människorna, men det är det faktiskt inte. Entreprenörer är precis som du och jag.
– En del pratar om entreprenörskap som ett psykologiskt tillstånd av flow, en sorts trancegrej, men det är det inte. En annan återkommande myt är den om entreprenören som en ensam person. Men våra långa statistiska underlag visar att det i de flesta fall handlar om mer än en person, oftast ingår maken eller makan i teamet.
När det gäller frågan om vad entreprenörskap de facto är, konstaterade Samuelsson först och främst att det är en social process. Individer skapar värde tillsammans. Det är också ett beteende.
– Handlingen gör entreprenören. Ni som är entreprenörer härinne känner er annorlunda för att ni har gjort något som inte alla andra har gjort. I Sverige startar tre procent av befolkningen nya verksamheter, så som entreprenör är man ganska ovanlig.
Social kompetens och sociala nätverk är viktiga entreprenöriella ingredienser.
– Social kompetens och sociala nätverk hänger ihop. Om man är socialt kompetent har man förmodligen många kompisar.
– Erfarenhet är också viktigt. Med det menas inte industrierfarenhet eller managementerfarenhet, utan starterfarenhet. Ju fler gånger du försöker att starta en ny verksamhet, desto större chans att du lyckas till slut. Det låter kanske inte som världens största upptäckt, men det är en av de starkaste förklaringsvariablerna.
Mobilisera alla resurser
I startfasen är det inte nödvändigt att ha en massa pengar, det avgörande är vad man gör med sina resurser. De som lyckas är de som mobiliserar kompisars, och till och med kompisars kompisars, resurser. Mikael Samuelssons sista punkt på individnivån är att entreprenörskap är något nytt – alltså något som inte fanns förut.
– På företagsnivån är entreprenörskap inte alla företag. Det är heller inte ledning av företag, eller bara innovationer.
Enligt Samuelsson är det många medier som inte har förstått detta. De skriver om fnuttEntreprenören som leder Volvofnutt, eller talar om Svanberg som fnuttEntreprenören som sparkar 20 000 personer på Ericssonfnutt.
Om man istället tittar på vad entreprenörskap är på företagsnivån, så är det först och främst förändring. Det är också nya företag, och nya verksamheter i befintliga företag.
– Förändringen handlar om en kombination av tillgång och efterfrågan. Det är de två faktorer som alla entreprenörer jobbar med.
På samhällsnivån är entreprenörskap inte kapitalism, och inte heller ett sätt att berika individer på andra individers bekostnad.
– När jag är ute och pratar på gymnasieskolor får jag ofta en fråga från den växande vänsterfalangen: fnuttHur kan du sova på natten när du jobbar för kapitalet?fnutt. Som tur är var jag också lite kommunist – innan jag började jobba för kapitalet – så jag har funderat på det här innan jag fick frågan första gången.
– Det man kan säga om entreprenörskapet är att det är ett betydande samhällsfenomen, även om det bara rör sig om tre procent i Sverige. Man tillfredsställer och skapar behov. Entreprenörskap innebär en effektivare resursanvändning, och det fördelar välståndet. Entreprenörskap leder också till en tillväxt i ekonomin: fler företag påverkar BNP positivt i de flesta länder. Så man kan faktiskt jobba för kapitalet som svensk forskare, sa Mikael Samuelsson.
Tillgång och efterfrågan
Den forskningsbaserade kunskapen om entreprenörskap i vardande sammanfattade han i en modell. Utgångspunkten är resurser och omgivningen, det vill säga tillgång och efterfrågan. Kombinationen leder till en upptäckt – en affärsmöjlighet som kan generera värde i framtiden. För att kunna realisera värdet behövs strategier: vanligtvis en affärsidé och en affärsplan.
– Samtidigt matchar entreprenören med någon sorts handling, och om den är lyckosam kan resultatet bli ett nytt företag. Handlingsprocessen kan också leda till ett nedlagt företag, eller till ett företag som ständigt är i processen.
– Av de 622 företag som jag har undersökt sedan 1998 är det 14 som har varit i processen hela tiden. De hävdar fortfarande att de håller på och startar, och de är inte verksamma inom bioteknik!
Inom entreprenörskapsfältet finns ingen allmänt vedertagen definition av begreppet entreprenörskap. Den definition som Samuelsson ansluter sig till säger att entreprenörskap är skapandet av ny ekonomisk aktivitet.
– Mer precist kan man även säga att entreprenörer är den eller de som upptäcker, utvecklar och förädlar tillgång- och efterfrågekombinationer.
– Om entreprenören lyckas med denna handling driver han eller hon en marknadsutveckling. Nya alternativ skapas för köparna, och andra företag tvingas att bli mer effektiva.
Mest imitationer
Av de 622 startförsök som ingår i Mikael Samuelssons forskningsprojekt utgör 405 nya företag. 217 är startförsök inom befintliga organisationer. 90 procent bygger på så kallade reproducerande affärsidéer medan 10 procent är innovativa.
– Reproducerande affärsmöjligheter skiljer sig inte nämnvärt från de befintliga företagen. De är i stort sett imitationer. Ett exempel är det måleri som jag startade. Det var precis likadant som min farsas, fast vi försökte vara rena, komma i tid och ha fasta priser. Det gillade ju kunderna, så vi hävdade att vi var lite bättre än farsan även om det egentligen var likadana företag.
– Sådana är de allra flesta svenska företag som startar. Men av någon anledning har man i debatten inte resonerat utifrån detta, utan utifrån de 10 procent som är innovativa. De ses som motorn i ekonomin, och man förväntar sig att de ska generera de stora vinsterna. Det är inte alls säkert att det är på det viset. Det finns forskning som visar att innovatörerna, pionjärerna, sällan lyckas. Istället är det kopiatörerna som kammar hem vinsterna.
Som exempel nämnde Samuelsson Framfab, där Jonas Birgersson kan ses som en föregångare. Men i hans och Framfabs spår är det snarare Telia, Tele2 och Vodafone som har kunnat kapitalisera på teknologin.
Studien av de 622 affärsidéerna har också visat att det främst är män som startar företag. De utgör 72 procent av gruppen. Den genomsnittliga åldern är 40 år, och hälften av alla företagare i vardande har aldrig provat på att starta förut.
– De flesta som startar företag gör det inom en bransch där de har erfarenhet, i genomsnitt nio år. Detta verkar dock inte påverka om man lyckas eller inte.
– Majoriteten, 88 procent, är födda i Sverige. En väldigt liten del, 8 procent, är inte födda i Norden. 38 procent startar ensamma medan 62 procent startar i grupp om 2-3 personer. Forskningen visar att ensamma företagare klarar av att starta, men de är inte lika bra på att utveckla sin verksamhet.
De undersökta företagarnas utbildningsnivå är relativt hög. 41,5 procent har eftergymnasial utbildning och 1,6 procent har till och med doktorerat. I 17,5 procent av fallen vill företagarna växa så mycket som möjligt, medan 74 procent drivs som levebrödsföretag.
– Man måste skilja mellan intention och beteende hos de 17,5 procenten. Om man frågar hur många som vill köpa glass är det kanske jättemånga som säger att de vill det, men endast ett fåtal som realiserar intentionen. På samma sätt är det bara 1-2 procent av företagen som verkligen växer. Det är där problemen ligger i Sverige: det är bara tre procent som startar, och av dem är det ofantligt få som överhuvudtaget vill växa. Vill man inte växa så växer man inte.
Många avvecklar snabbt
38 procent lämnar verksamheten inom två år, 72 procent har hunnit göra det efter sex år.
– Det betyder att vi bara har ungefär 120 företag kvar i gruppen efter sex år. Av dem går 74 procent med vinst medan 19 procent gör förlust. Resten ligger på break-even. Nästa steg i undersökningen är att fråga alla människor hur mycket tid de har lagt ner, så att vi kan summera ihop en totalkostnad för alla nedlagda resurser. Det ska bli jätteintressant att se.
– Som jag sa tidigare finns det forskning som visar att erfarenheten är positiv för framtida satsningar. Därför kan det ju vara så att investeringen i tid och pengar betalar av sig i nästa startförsök.
Sex år efter startförsöken har 80 procent av företagen färre än 8 fulltidsanställda, och vinsten uppgår till 300 000 kronor. Ett företag skiljer sig rejält från mängden. Det har nämligen mer än 1 000 anställda, och en vinst på 180 miljoner kronor.
95 procent har inte genomfört några förändringar i företaget efter sex år. De som har förändrats har främst gjort det efter önskemål från kunderna.
– Man kan ju fundera på om affärsidéerna bör vara så statiska efter sex år. Det kan vara ett av skälen till att så få lyckas. Företagarna kanske vägrar att lyssna på den input de får.
– På samma sätt är det med teamen. Man startar med en befintlig struktur och lever med den under åtminstone de första sex åren. Om man ändrar något så handlar det om att byta ut en person.
Hela studien av affärsidéer kan sammanfattas i tre generella faktorer som är avgörande för startförsöket och den framtida vinsten. Den första förklarande variabeln är hög frekvens i antalet aktiviteter.
– Vi frågade de blivande företagarna om de till exempel hade tagit fram en affärsplan, en finansplan eller en prototyp, om de hade satt ihop ett team, träffat kunder eller gjort marknadsföring. Det visade sig att de som genomför många sådana aktiviteter har mycket större sannolikhet att lyckas. Ju snabbare och ju mer koncentrerat – desto större sannolikhet att få vinst.
– Det finns också ett samband mot det negativa. Alltså, ju mer företagaren gör, och ju fortare han eller hon gör det, desto snabbare läggs företaget ner. Men båda sambanden är givetvis bra. Om ett företag inte är framgångsrikt är det ju bättre att startprocessen går snabbt, att resurserna utnyttjas effektivt, och att nedläggningen kommer tidigt.
Den andra kritiska faktorn är entreprenörskapskompetensen.
– Starterfarenhet är ytterst viktigt. De som har startat fler bolag, och de som har genomgått utbildningar som har med företagsstarter att göra, har större sannolikhet att lyckas.
Acceptansen är avgörande
Den tredje faktorn för att lyckas är social acceptans. Med det menar Samuelsson att företagare som är socialt kompetenta och som blir accepterade som företagare av omgivningen har större chans att bli framgångsrika.
– Det handlar om enkla grejer, till exempel att de som upplever att de får stöd av sin familj har större sannolikhet att lyckas. De som har stora nätverk lyckas också i större utsträckning. Då kan man rekrytera kompetens ur det sociala nätverket.
Enligt Mikael Samuelsson pekar forskningen på att vi har ett stort kombinationsproblem i Sverige. Det kan sammanfattas i att vi har för få idéer, för få entreprenörer, fel idéer, fel skäl att starta, fel kompetens, fel miljö, fel rådgivning, fel utbildning och fel politik.
– Bara tre procent har idéer, och det är för få. Dels är det för få som lyckas, och dels är det för få för att skapa en medvetenhet om hur det är att starta företag. I Sverige är det inte många som känner en entreprenör. Det kan jämföras med Norge där de har 6-7 procent företagare, eller USA där andelen är 10-12 procent. Om en av tio är företagare finns det många fler lokala förebilder.
– Om man ska vara krass är det också så att det är fel idéer. 90 procent av idéerna är reproducerande och 70 procent av företagarna säger att de vill driva levebrödsföretag. Det är kanske inte samhällsekonomiskt vettigt.
När Mikael Samuelsson och hans forskarkollegor frågade före detta företagare om varför de hade lagt ner verksamheten blev svaret ofta att de hade fått anställning. Det visade sig också att de hade startat företaget för att de var utan jobb, och det är ingen särskilt bra anledning.
De svenska entreprenörerna kan sägas ha fel kompetens, eftersom de flesta saknar starterfarenhet. De befinner sig dessutom i fel miljö, eftersom varken den sociala strukturen eller makromiljön är särskilt positiv till entreprenörskap.
– På den begränsade mängden entreprenörer finns en flora av rådgivare. En del människor startar företag fast de kanske inte borde göra det, och det har oftast med en rådgivande funktion att göra.
– Politiskt satsar vi på fel saker. De starka faktorerna har med individens val att göra – det handlar inte om skatter.
Erfarenheter från lumpen
Under föreläsningens andra del använde sig Samuelsson av den presenterade forskningen för att dra praktiska slutsatser. Han började med att presentera det han kallade entreprenörsekvationen.
– Alla ni som har gjort lumpen minns detta: rätt plats, rätt tid och rätt utrustning. Till det vill jag lägga fnutträtt vännerfnutt.
– Entreprenörskap är också två processer: upptäckt och utveckling. De är överlappande till viss del, de behöver inte utföras av samma personer och de har stor betydelse för varandra.
För att upptäcka affärsmöjligheter gäller det att utsätta sig för rätt information. I dag lever vi i en transparent värld där informationen sprids blixtsnabbt.
– Det gäller att kontinuerligt söka efter något som någon annan vill ha.
Hugade entreprenörer bör alltså söka efter potentiella affärsmöjligheter. Men var ska de börja leta? Mikael Samuelsson gick igenom en rad ledtrådar för att underlätta sökandet.
– Sociala möten är en bra ledtråd. När vi pratar med folk får vi ofta veta om de tycker att det vi säger är bra eller dåligt, även om de kulturella skillnaderna är stora på det här området. I Sverige har vi en benägenhet att mötas, heja och sedan gå vidare. I USA frågar man oftare vad den andra kan eller gör, och kan på så vis hitta gemensamma affärsmöjligheter.
Många företag startar utifrån entreprenörens personliga erfarenheter och hobbies. Andra har sin grund i upplevda behov. Oväntade händelser och förändringar är en annan ledtråd för att hitta affärsmöjligheter, liksom oupptäckta samband, nya processbehov och avregleringar som leder till nya industri- och marknadsstrukturer.
– Demografiska förändringar är också en ledtråd. Vi vet att befolkningen blir väldigt mycket äldre. Därför finns det massor av tjänster för äldre i dag: resor, hälsoförsäkringar, sjukvårdssystem och annat som inte fanns för tio år sedan.
– Förändringar i uppfattningar kan också skapa affärsmöjligheter. I dag är vi friskare än någonsin i Sverige, men vi upplever oss som sjukare än någonsin. Det har lett till starten av hälsotidningar, gym och solarier. Vi kan få vitare tänder, och vi kan låta skära i oss för att bli finare.
Slutligen angav Samuelsson fnuttny kunskapfnutt som en ledtråd. I Sverige skapas väldigt mycket forskning, men bara en bråkdel omsätts i nya företag.
Räkna kunderna
För dem som redan har hittat sin affärsmöjlighet men vill utveckla den gäller det att ta ett steg ut ur den egna verksamheten och prova den mot en kund eller marknad. En reproducerande affärsmöjlighet kan vem som helst utveckla, menade Mikael Samuelsson. Det är bara att räkna.
– Ta McDonalds som ett exempel. De vet hur många som är hungriga vid olika tidpunkter på dagen. Om ni är ute på vägen och kör över sådana här svarta kablar så kan det vara McDonalds som räknar bilar. Det gör de för att ta reda på hur många som passerar, och hur många som följaktligen är hungriga. Därefter beslutar de om de ska öppna en ny restaurang.
– Ungefär på samma sätt gör man om man ska starta ett måleri, en biltvätt eller vilken annan vanlig affärsverksamhet som helst. Räkna och gör. Eftersom det bygger på allmän kunskap är det viktigt att göra det snabbt, och att använda sitt sociala nätverk. Det är inte jättekomplicerat.
För att utveckla innovativa affärsmöjligheter krävs mycket mer. Entreprenören behöver en massa pengar, och en massa tid. Idén måste skyddas immaterialrättsligt, och en prototyp ska utvecklas. Dessutom måste de potentiella kunderna övertygas om att de vill ha den nya innovationen.
– Rådet jag vill ge är att göra det så konkret som möjligt, och att prova konceptet så fort som möjligt. Ta fram en prototyp och prova den mot marknaden – då får du en effekt. Du vet om innovationen är okej eller inte, och om du bör modifiera den.
Vid båda typerna av affärsmöjligheter är det vanligt att företagaren sitter hemma på sin kammare och skriver på affärsplanen alltför länge. Det är förkastligt, enligt Samuelsson.
– Där görs ju inga affärer. Man måste ut till kunden.
– Här finns en annan kulturell skillnad, nämligen att vi svenskar har så svårt att ta oss utanför vår bekvämlighetssfär. Själv har jag extrema problem med att ta telefonen och ringa en kund. I bästa fall lyckas jag på tionde försöket.
Den första ledtråden för en lyckad affärsutveckling är att ha en unik och konkret affärsdesign i botten.
– Man ska ha en hygglig bild av vad man vill göra. Den kan sedan konkretiseras i en affärsplan.
Återigen betonade Mikael Samuelsson den sociala processen.
– Verksamheten skapas tillsammans med kunder och andra intressenter. Gå ut och prova mot dem som ska använda produkten eller tjänsten.
Res barriärer
Om man som företagare är först på en plats med exempelvis en snabbmatskedja är det viktigt att skapa barriärer. På så vis försvårar man för konkurrenterna.
– Slutligen – var beredd att ändra på din affärsidé. 95 procent ändrar ingenting på sex år. De är för kära i sina bebisar! Och det är jättekonstigt. Få idéer är så stabila att de inte behöver ändras på sex år. Man måste lyssna på sina kunder.
De entreprenöriella initiativen kan stöttas från flera olika håll i samhället. Själv jobbar Samuelsson med att utbilda studenter till entreprenörer, och han får ofta frågan om det överhuvudtaget är möjligt.
– Då kan man ju börja fundera över om vi kan utbilda musiker, marknadsförare eller ingenjörer… Det är klart att vi kan utbilda entreprenörer! Entreprenörskap är ju inte något medfött. Däremot bör vi inte försöka utbilda alla till entreprenörer, lika lite som att alla bör bli ingenjörer.
En bra entreprenörskapsutbildning har ett tidigt fokus på informationsutbyte. Den låter också studenterna starta riktiga verksamheter så att de får uppleva livet som entreprenör. Samuelsson delade med sig av sina egna erfarenheter från CEA, Centrum för entreprenörskap och affärsdesign, vid Högskolan i Borås.
– Mångfald föder dynamik och informationsflöden. Om vi satsar på utbildningar med en typ av människor blir det ganska likartade idéer. Det är inte bra. Om man istället sätter ihop människor med olika kompetenser och värderingar blir det skitjobbigt – men dynamiskt.
– I den utbildning som jag jobbar med har vi satt mångfaldsribban högt. Vid ett tillfälle hade vi en grupp där individerna var ganska lika varandra. De var snälla och lugna och arbetet flöt på. I slutändan genererades ett tiotal affärsidéer. I nästa grupp var individerna mer olika. De hade det oerhört jobbigt, folk grät – men det ledde till 50 affärsidéer. Och det på samma tid, med samma process och samma underlag.
Hantverksmässig företagskunskap
Precis som man kan utbilda företagsekonomer, kan man också utbilda professionella entreprenörer. Enligt Mikael Samuelsson är entreprenörskap till stor del ett hantverk där det är viktigt att göra många saker på en gång. Och det kan man alltså lära sig.
– Men jag tror inte på att klumpa ihop för mycket i en utbildning. Innovationsutbildningar skiljer sig exempelvis mycket från kommersialiseringsutbildningar. Biotekniska affärsmöjligheter utvecklas under tio år, medan de flesta andra affärsmöjligheter går att realisera på en månad. Dessutom behövs grundläggande utbildningar i upptäckt och utveckling på grundskole-, gymnasie- och högskolenivå.
– CEA-modellen som vi använder i Borås bygger på informationsflöde och mångfald. Vi utsätter studenterna för forskning, näringsliv och andra källor till affärsmöjligheter. De får praktiskt genomleva hela processen: de måste göra val och gå ut och verifiera sina idéer i näringslivet. Efter utbildningen blir några företag kvar, några läggs ner och resten förändras till något annat. Poängen är att alla har gått igenom en hel affärscykel, vilket ökar sannolikheten för framtida företagsstarter.
Efter utbildningen kan studenterna hävda att de är fnuttprofessionella entreprenörerfnutt. De har goda möjligheter att driva egna företag, eller att gå in som affärsutvecklare i befintliga företag.
– Studenterna har inte levt med företagstanken i tio år, så idéerna blir inte deras bebisar. De har ett affärsmässigt förhållningssätt.
För stort fokus på planen
Mot slutet av föreläsningen diskuterade Mikael Samuelsson entreprenörernas roll i innovationssystemen och det omgivande samhället. Bland annat menade han att aktörer i innovationssystemen ofta fokuserar för starkt på affärsplaner.
– Affärsplaner har ett visst värde, men inte för alla bolag. Särskilt inte för de reproducerande. Det är meningslöst att lägga en massa timmar på att skriva en affärsplan när processen är så pass enkel.
– För mer komplicerade verksamheter kan däremot affärsplanen vara viktig som skapare av legitimitet. Den blir det enda beviset på att verksamheten faktiskt finns.
Samuelsson anser att marknadseffekten är det som räknas. Ett företag som inte har en effekt på marknaden bör inte ingå i innovationssystemet.
– I inkubatorer och innovationssystem ska det vara mycket folk, trångt, och stort informationsflöde. Då föds nya tankar och innovationer.
På samhällsnivån önskar Samuelsson att entreprenörerna ska ses som centrala. De ska ges möjlighet att tillskansa sig erfarenheter och utbildning, och deras gärningar bör samtidigt avdramatiseras.
– Medierna gör en stor poäng av att entreprenörskap är så jädra jobbigt, eller att det är speciella individer som ägnar sig åt det. Men det är inte så.
– Kväv inte med stöd. Inga entreprenörer upplever stödet som viktigt för att lyckas – det är den sociala och marknadsmässiga acceptansen som räknas.
– Däremot tycker jag att alla borde kunna få starta eget-bidrag. Varför ska det vara en arbetslöshetsåtgärd? Om man vill prova på företagandet borde man få göra det under sex månader. Sammantaget kan allt detta minska tröskelvärdet för entreprenörskap. Det handlar ju faktiskt om att välja bort jobb med fast lön för en osäker tillvaro som entreprenör, sa Mikael Samuelsson.
För mer info: mikael.samuelsson@hb.se—
