Alla kvinnliga entreprenörer inte är lika. De har olika behov, kompetenser och visioner. Därför är det nödvändigt med flexibilitet i till exempel starta eget-utbildningar och företagsstöd. Det menade forskartrion som föreläste på temat ”Offentlig sektor – en plats för kvinnliga entreprenörer?”
Den största enskilda arbetsgivaren för kvinnor i Sverige i dag är den offentliga sektorn, men där finns inte alltid utrymme för entreprenöriellt tänkande. Kvinnors företagande, och särskilt avknoppningar från offentlig sektor, diskuterades 7 mars av doktorand Jeanette Dareblom-Griffith, professor Carin Holmquist och docent Monica Lindgren. De är alla tre verksamma vid Handelshögskolan i Stockholm, samt inom FEM-programmet vid Forum för Småföretagsforskning (FSF).
Dareblom-Griffith och Lindgren presenterade resultat från sina pågående forskningsprojekt om kvinnliga entreprenörer inom vård- och omsorgssektorn, respektive på friskolor. Holmquist inledde föreläsningen med att prata om den offentliga sektorn och kvinnligheten.
– Den offentliga sektorn – eller ”den ofantliga sektorn”, ”elefantsektorn” – anses ofta vara alldeles för stor. Man kan ju undra vad den är till för? Är det ett mål i sig att öka eller minska den, eller är det bara ett medel?
Mannen är normen
Carin Holmquist beskrev framväxten av den offentliga sektorn, entreprenörskapets roll i det förindustriella, industriella, respektive postindustriella skedet, samt allokeringen av kvinnlig och manlig arbetskraft. Genus, separeringen i manligt och kvinnligt, och det faktum att manliga egenskaper är överordnade kvinnliga är en viktig utgångspunkt. Kvinnors arbete har tenderat att vara privat – i betydelsen ”i hemmet”, socialt och obetalt medan män arbetar utanför hemmet, med teknik och till högre lön.
– Historiskt sett har kvinnors arbete vandrat mer än mäns. Medan mannen sökt sig från hemarbete i jordbruket till näringslivet har kvinnan vandrat från hemmet till föreningslivet, den offentliga sektorn, och till obetalt arbete, till exempel åldringsvård. I princip handlar det alltid om samma arbetsuppgifter, men i olika former.
– Kvinnorna fungerar som ett smörjmedel för den offentliga sektorn. När industrin behövde folk vidtogs åtgärder för att flytta kvinnors arbete från hemmen till den offentliga sektorn. När behovet inte längre fanns ville man driva ut kvinnorna från den offentliga sektorn. Nu finns både push-krafter i form av nedskärningar, och pull-krafter i form av förslag om privatiseringar. Problemet är alltså att kvinnorna är på fel plats, konstaterade Carin Holmquist.
För dem som ändå blir kvar inom den offentliga sektorn blir alternativen att försöka avancera inom den krympta verksamheten, eller att arbeta som vanligt inom krympta ramar. För de kvinnor som väljer att lämna den offentliga sektorn finns alternativen att bli anställd inom det privata arbetslivet eller att starta eget inom samma eller en ny bransch. Jeanette
Dareblom-Griffith fokuserar i sin kommande doktorsavhandling på kvinnor med ett yrkesförflutet inom vård och omsorg, och de problem och möjligheter de förknippar med egenföretagandet.
Av Sveriges företagare är 25 procent kvinnor, och av dessa kommer 9 procent från den offentliga sektorn. Men av de 9 procenten är det en mycket liten del som kommer från vård- och omsorgssektorn. För att ta reda på vad detta beror på har Dareblom-Griffith intervjuat och observerat kvinnliga deltagare i två starta eget-kurser.
– När två sjukhus i Norrbotten slogs samman friställdes många kvinnor, vilket ledde till problem på arbetsmarknaden. En del valde att gå en starta eget-kurs och min utgångspunkt är att ”företagande” måste ha susat förbi hos dem, annars hade de inte anmält sig. Jag har följt dem i två och ett halvt år för att se hur deras tankar om och bilder av företagande förändrats, sa Jeanette Dareblom-Griffith.
Olika drivkrafter
Hon fann många olika drivkrafter till företagandet, och att kvinnorna föredrog olika företagsformer. Några ville starta vård- och omsorgsrelaterade verksamheter för att förbättra villkoren för såväl vårdtagare som vårdgivare. En del hade länge övervägt att bli egna företagare, och fick i och med kursen kraft att ta steget. Andra såg företagandet som en halvtidssyssla för att komplettera familjens inkomst. Vissa var mer desperata i sin jakt efter ett nytt sysselsättningsalternativ.
– En kvinna sa: ”Jag dör om jag måste tillbaka till jobbet!”. Det säger ju en hel del om arbetsförhållandena inom vård och omsorg.
Sinnebilden av en företagare är oftast inte en sjuksköterska, konstaterade Dareblom-Griffith. Det är olyckligt, för omvärldens förväntningar och de egna mentala bilderna har stor betydelse. Vägen till företagande är olika lång för olika individer, och ett av studiens resultat är att identifikationsprocessen kan utgöra ett hinder.
– För många kvinnor sitter det långt inne att identifiera sig som företagare. En kvinna jag intervjuat sa: ”Jag har ett företag, lite kunder och det rullar på – men företagare är det väl karlar som är.”
Jeanette Dareblom-Griffith menar att det egna företagandet måste få se olika ut för olika företagare. Hon efterlyser större flexibilitet i starta eget-utbildningar och stödsystem, men även i synen på företagandet. Ett problem är att kooperativa lösningar inte ges samma värde som ”vanliga” företag, trots att det är det naturliga sättet att driva företag för många som tidigare arbetat inom den offentliga sektorn. Andra föredrar att låta företaget växa fram sakta, i kombination med studier eller halvtidsjobb. Men när de söker mindre lån för sin verksamhet kan det hända att banken dömer ut dem som oseriösa.
Monica Lindgren redogjorde för sin forskning om kvinnor som startat friskolor. Hennes studier av sju företagare visar på både likheter och skillnader.
– För dessa kvinnor är utbildning, utveckling och kunskap centralt. Däremot är friskoleformen i sig inte viktig – om de hittat likasinnade i kommunen hade de lika gärna kunnat arbeta där.
Professionella rollen viktigast
För de undersökta kvinnorna handlar företagandet mer om att stärka den professionella identiteten, det vill säga att bedriva en god pedagogik, än att stärka den entreprenöriella identiteten. En del identifierar sig starkt som kvinna, medan andra snarare identifierar sig med manliga egenskaper. Några har överhuvudtaget inte funderat över manligt och kvinnligt.
Många av de egenskaper Lindgren tillskriver kvinnorna är de vi traditionellt tillskriver entreprenörer. De brinner för sina idéer, de arbetar hårt och ser sig själva som spindeln i nätet. De är drivande och uppfattar fler möjligheter än hinder i tillvaron.
– I mina ögon är de organiserande ”fantommänniskor”. Jag blev helt slut när de beskrev sitt vardagsliv, sa Monica Lindgren.
För mer info: jeanette.dareblom@hhs.se, carin.holmquist@hhs.se, monica.lindgren@hhs.se.–
