Socialt entreprenörskap är ett relativt nytt begrepp i Sverige. Och det är ännu inte helt givet vad det står för. Handlar det om entreprenörskap i ideella organisationer? Eller om en helt ny typ av företagande? Eller kanske om både och? På Estrad 18 april 2007 dissekerades begreppet.
Föreläsningen ”Socialt entreprenörskap” hölls av filosofie doktorerna Malin Gawell, Nutek och Karl Palmås, Göteborgs universitet. Gawell försvarade sin avhandling ”Activist Entrepreneurship – Attac’ing Norms and Articulating Disclosive Stories” i januari 2007 vid Stockholms universitet.
– Jag står med ena foten i entreprenörskapsforskningen och andra i forskning om civilsamhället. Jag var tidigt engagerad i Röda Korset som aktiv medlem. Jag har också arbetat med småföretagsfrågor, regional utveckling och social ekonomi på Nutek, där jag nu till stor del är tillbaka efter avhandlingsarbetet, sa Malin Gawell, som även var knuten till ESBRI under sin tid som doktorand.
Ordet entreprenörskap leder nog oftast tankarna till affärsutveckling, kommersialisering och tillväxt. Men Gawell menade att vi bör tänka bredare än så.
– Entreprenörskapsbegreppet är väldigt inramat i den ekonomiska tillväxtdebatten. En del menar att detta är den absoluta kärnan i entreprenörskapet, och att allt annat är perifert. Det är det inte för mig – entreprenörskapet har många olika dimensioner.
– En annan dimension är att skapa och driva en ny verksamhet, och det är här jag har mitt fotfäste. En stor del av entreprenörskapsforskningen fokuserar på detta och säger att entreprenörskap är när man startar ett nytt företag. Men det kan lika gärna handla om en annan typ av organisation.
Entreprenörskap kan även vara en form för hur man organiserar sitt arbetsliv och sin försörjning. Att bli egen företagare är snarast kutym i vissa branscher. Som frisör är det helt enkelt så man gör – startar företag och hyr en stol någonstans.
Ytterligare en dimension som är central inom entreprenörskapet, inte minst inom forskningen, är det som lutar åt management, ledning och strategiskt utvecklingsarbete: Hur gör man för att starta och driva en verksamhet? Vilka verktyg behövs?
– För mig är entreprenörskap alltså ett ganska komplext fenomen, som man kan hitta flera olika dimensioner inom. Det finns en del som säger att vi måste enas om en klar definition av entreprenörskap. En del menar också att utan den ekonomiska aktiviteten har vi inte ett entreprenörskap. Jag menar att vi kan ha ett mycket mer mångfacetterat begrepp än så.
Bidrar till dynamik och förändring
För Malin Gawell handlar därmed entreprenörskap om processen att starta och driva en ny typ av verksamhet. Hon väljer medvetet att inte använda ordet organisation. För trots att det kanske är den tydligaste processen, finns även andra möjligheter. Man kan arbeta som intraprenör eller i mer informella nätverkssammanhang.
– Entreprenörskap bidrar till dynamik och förändring. När vi skapar någonting nytt har vi inte samma bagage att bära med oss. Det sitter inte redan i väggarna hur man ska göra och tänka. Det finns en möjlighet att bryta upp och frigöra, och därmed kan man bidra till förändring.
Samtidigt som entreprenörskapet har en stark möjlighet och kraft att lösa problem, är förändringen och dynamiken sällan genomtänkt på en övergripande nivå, menade Gawell.
– Entreprenörskap är i grund och botten något högst positivt. Men vi ska komma ihåg att det inte bara är idylliskt, det är inte bara positiva saker som kommer fram. Den här typen av processer är också en del av det som vi inte tycker är så bra. Vi har det som vi kallar för kriminellt till exempel. Och vi har det som vi motsäger oss av etiska aspekter.
Malin Gawell gick sedan över till att prata om socialt entreprenörskap. Hon illustrerade detta med en modell över hur man kan se på samhället. I den görs en uppdelning mellan fyra olika sfärer: offentlig sektor, företagssektorn, hushållssektorn och den ideella sektorn.
Själv har hon inriktat sin forskning mot den ideella sektorn. Den glöms ofta annars bort, till exempel när nationalräkenskaperna ska sammanställas, påpekade hon.
– Den här modellen att se på samhället växte fram för 15-20 år sedan när diskussionerna pågick i USA om den ideella sektorn skulle ses som en egen sektor i samhället. Då hävdade man att ”i de skandinaviska länderna fanns inte det här”. Vi hade ju allt inom offentlig sektor: All vård, all omsorg fanns inom det offentliga, menade man. Men då var det flera i Sverige som sa: ”det där stämmer inte riktigt. Vi har ett antal olika organisationer, som Röda Korset, frikyrkorna, idrottsrörelsen, arbetarrörelsen och fackföreningsrörelsen”. Det visade sig att vi har ungefär lika stor ideell sektor som i de andra västländerna, inklusive USA.
Oklara gränser
Men Sverige skiljer sig också gentemot andra länder. Vi har inte så mycket skola, vård och omsorg i den ideella sektorn – det ligger inom det offentliga. Däremot, menade Gawell, har vi en stark folkrörelsetradition. Idrottsrörelsen exempelvis ligger huvudsakligen i den ideella sektorn.
– Men gränserna är inte självklara. Det finns många exempel som utmanar gränserna mellan olika samhällssfärer. Det finns företag som finansierar sin verksamhet via offentliga pengar och sedan gör avsteg från en traditionell företagskultur i och med att de är med och sponsrar ideella projekt, eller gör etiska ställningstaganden som inte är typiska för företag.
– Den här uppdelningen är alltså inte någon självklarhet, men det är ett sätt att se på det. Och jag menar att det sociala entreprenörskapet finns inom alla de här fyra sfärerna, sa Malin Gawell.
För att illustrera detta visade hon nästa bild där begreppet socialt entreprenörskap har placerats i mitten av modellen. I tårtbitar runt det sociala entreprenörskapet ligger företag/business, den offentliga sektorn, kooperationen, föreningar och ideella organisationer, samt vänner och familj.
Inom företag/business ligger det vi traditionellt brukar kalla näringsliv. Inom kooperationen ligger dels de ”gamla” kooperativen som KF och OK, dels det som brukar kallas för nykooperationen som daghemskooperativ och skolor.
– Sedan har vi föreningar, ideella organisationer och folkrörelser. På något sätt finns de olika sfärerna med i det sociala entreprenörskapet. En del hävdar att de olika sektorerna har skilda logiker. Jag brukar säga att det snarare handlar om olika subkulturer.
– Jag, som faktiskt rör mig mellan de olika sfärerna, kan nästan känna ibland när jag kliver in på möten: ”Ja, just det, nu är jag på det här mötet. Här har jag den här klädkulturen, den här diskussionen, den här referensramen och använder det här språket”. Sedan kommer jag på nästa möte och då har man en annan referensram, ser världen på ett annat sätt och gör andra prioriteringar. Jag förstår det bäst som att det är olika kulturer det handlar om, sa Malin Gawell.
En del i det sociala entreprenörskapet handlar om uppbyggandet av en ny verksamhet inom företagssektorn. Det kan vara en social verksamhet, som till exempel ett behandlingshem. Dagens omställning inom vård, omsorg och skola har gett många sådana företag.
Samma typ av entreprenörskap finns i den kooperativa sfären. Det finns exempel på lärar- respektive föräldraägda skolor, och även försök till studentägda skolor.
– Inom alla sfärerna använder man begreppet entreprenörskap. Framförallt känner vi igen det kopplat till företagsvärlden. Men inom kooperationen ligger begreppet social ekonomi, där även entreprenörskap ingår. Och även inom civilsamhället intresserar man sig för entreprenörskap.
– Vi har också det ”odisciplinerade” sociala entreprenörskapet – det som inte låter sig placeras i något av de här facken. Förr när man gick mellan de olika subkulturerna, kunde man känna att de fnös lite åt varandra. Nu upplever jag att det bubblar, att man är nyfikna på varandra, sa Gawell.
Olika definitioner
Karl Palmås tog sedan över Estraden. Han är ursprungligen civilingenjör med inriktning mot entreprenörskap och innovationsprocesser. Han doktorerade sedan på London School of Economics, där han också fick upp ögonen för socialt entreprenörskap. 2003 kom han ut med boken ”Den barmhärtige entreprenören”.
Palmås inledde med att nämna att det är ganska stor skillnad mellan det angloamerikanska och det kontinentaleuropeiska sättet att se på begreppet socialt entreprenörskap.
– Jag kommer från det angloamerikanska hållet och är väl rätt präglad av det sättet att se på vad socialt entreprenörskap är. Det tenderar att vara aningen mer marknadsfokuserat och har den klassiska schumpeterianska synen på vad en entreprenör är: en person som sätter samman resurser, kommersialiserar teknologier på nya vis och försöker möta ett behov på en marknad. Den kontinentaleuropeiska synen är mer kopplad till det som man brukar kalla civilsamhället eller tredje sektorn, sa Karl Palmås.
Några som var tidiga att prata om socialt entreprenörskap var organisationen Ashoka, vars grundare Bill Drayton sägs ha myntat begreppet på 1980-talet. Han menade att en social entreprenör är en individ som hittar innovativa lösningar på samhällets mest akuta problem.
I det angloamerikanska perspektivet ingår tanken att sociala entreprenörer kan möta samhälleliga problem på andra sätt än både den privata och den offentliga sektorn. De fyller därmed en roll som inte fylls av privat eller offentlig sektor.
– Samtidigt ska man komma ihåg att det ofta handlar om att sälja en produkt. I den angloamerikanska världen är alltså socialt entreprenörskap olika initiativ för att skapa en bättre värld och göra en god social nytta, men man beskriver det i klassiska marknads- och entreprenörstermer.
Det kontinentaleuropeiska sättet att se på begreppet är något annorlunda. Där finns en stark social ekonomi, framförallt i Frankrike.
Till den sociala ekonomin räknas då ofta kooperativ, ömsesidiga företag, föreningar, stiftelser och sociala företag. EU menar att den här typen av verksamheter är intressanta, dels för att de är en stor del av ekonomin, dels för att de drar in människor i samhällsprocesserna på ett annat sätt än vanliga företag.
– De har alltså ett annat fokus än det angloamerikanska. Fokus ligger inte så mycket på att man ska nå en oexploaterad marknad. I stället fokuserar man på de värden som finns i den sociala ekonomin – idealiteten, ömsesidigheten och även de demokratiska aspekterna.
Blandade influenser i Sverige
Begreppet socialt entreprenörskap breder nu ut sig mer och mer även i Sverige. Men här finns ännu ingen dominerande syn på vad begreppet står för. Enligt Karl Palmås har vi dels influenser från Storbritannien, dels de som kommer från den sociala ekonomin och civilsamhället.
– Det är spännande att se hur olika aktörer i den svenska debatten använder ordet. Tove Lifvendahl, som har skrivit boken ”Människor som gör”, ser det som att de här människorna tar ett individuellt ansvar för att skapa ett bättre samhälle och för att komma ur det passiviserande samhället vi lever i.
– Det finns ett annat sätt att se på det som börjar bli vanligt. Om man googlar ”socialt företag”, som är ett närbesläktat begrepp, får man ofta skrivelser från den kooperativa rörelsen. Där pratar man mer om att sociala företag är ett initiativ för att integrera folk på arbetsmarknaden. Ibland är det till och med så hårt specificerat att man säger att ett socialt företag är ett arbetskooperativ som har en viss typ av finansieringslösning, sa Karl Palmås.
Han menar att det pågår en begreppskamp i Sverige om vad socialt entreprenörskap ska vara.
– Begreppet hänger fortfarande lite i luften. Det ska bli spännande att följa vart det tar vägen. Det man också kan se är att det håller på att bli lite av ett inneord. Det finns många exempel på människor som för några år sedan var avogt inställda till begreppet, som nu, framförallt efter att Mohammad Yanus fick Nobelpriset, har vänt. Många etablerade förståsigpåare talar sig plötsligt väldigt varma om socialt entreprenörskap.
Men Karl Palmås menade att det ofta blir en diskussion mellan arbetsmarknadens parter. Socialt entreprenörskap håller på att bli ett slags arbetsmarknadsinitiativ. De flesta andra länder pratar inte i så snäva termer. De menar att det handlar om helt nya former av organisationer som håller på att uppstå, och nya sätt att se på vad företagande är.
– Det finns en risk att vi kommer att missa alla de aspekterna. Det är lite synd, sa Karl Palmås.
Hybrider som gör skillnad
Palmås gick sedan över till att förklara varför han menar att sociala entreprenörer är hybrider. Den moderna ekonomin bygger på att vi skiljer på ekonomi å ena sidan, och politik och kultur å andra sidan. Företagaren och aktivisten inte är samma person.
– Företagare ska inte hålla på med politik. De ska bara skapa ren ekonomisk nytta, i en nationalekonomisk bemärkelse. Politik ligger någon annanstans i samhället. Det är något som civilsamhällets aktivister eller politiker håller på med.
I skolan får vi lära oss är att det finns en näringslivssfär, en statlig sfär och en civilsamhällessfär, och att dessa är skilda från varandra. I näringslivssfären agerar man rationellt och professionellt, och producerar nytta. Staten reglerar företagen när de producerar sin nytta och sysslar med omfördelning av resurserna. Civilsamhället behövs för att kanalisera engagemanget i politiken och för att föra en demokratisk diskussion.
– Det jag tycker är spännande med socialt entreprenörskap, om vi håller oss till den angloamerikanska definitionen, är att det handlar om människor som skapar produkter och tjänster och försöker sälja dem. De borde alltså höra till näringslivssfären. Men samtidigt försöker de faktiskt påverka samhället. De är alltså i någon mån även aktivister. Därmed sätter de ett stort frågetecken på hela uppdelningen i olika sfärer.
Palmås tog sedan upp ett av sina favoritexempel på ett socialt företag: Dem Collective. De producerar och säljer bomullskläder och är alltså ett företag. Men de har även ett annat syfte med det de gör. De gör kläder som är ekologiska och betalar bra löner till fabriksarbetarna i Sri Lanka. Målet är att bidra till en hållbar utveckling.
– Det som är så spännande är att de har gått från att ”bara klaga” till att bygga ett fungerande, konkurrerande alternativ. De kom tidigare från den globala rättviserörelsen och drev aktivism på det sättet. Men sen blev de trötta på att klaga och ville göra något i stället.
– De har gått från att följa den klassiska synen på vad samhälle, politik och entreprenörskap är, till att göra någonting nytt. Det intressanta är att de skapar en ekonomi där det finns många olika sätt att lösa samma problem. Nu börjar också de stora företagen bli intresserade och vill besöka deras fabriker, sa Palmås.
Han menade också att det här fenomenet är spännande ur ett demokratiskt perspektiv. Om nu intresset för traditionell politik och civilsamhället minskar, är det ju bra om folk i stället bygger sina egna alternativ som företagare.
– Det här är något stort och vi börjar se fler av de här människorna, till exempel i Dem Collective eller tidningen Gringo. De är hybrider på det sättet att de inte vill separera den rena objektiva, nyttoskapande ekonomin och de samhälleliga processerna. De skiljer inte på att vara en entreprenör som producerar något, och på att vara en aktivist som vill förändra något.
– Jag hoppas att vi genom att främja den här typen av aktörer kan skapa en marknadsekonomi som är mer dynamisk. Vi får fler innovationer, mer förändring och fler nya produkter. Vi får en större pluralism på marknaden och nya demokratiska kanaler.
Hjälten har fått gloria
Det var sedan återigen dags för Malin Gawell. Hon inledde sitt andra pass med att återkoppla till socialt entreprenörskap som begrepp.
– Jag har känt mig lite tjurskallig ibland när de här begreppen har kommit in. Dels handlar det om att ”svara upp mot samhällets behov” som är en del i Ashokas definition av socialt entreprenörskap. Men hur kan man överblicka det? Visst, det är en form av behov – men det är ju faktiskt jag som definierar vad det är för behov. Det är lite stort att säga att man svarar upp mot samhällets behov, sa Malin Gawell.
– Som jag sa tidigare, det här är i grund och botten något positivt för mig. Men det är inte så enkelt, vi måste kunna ta tag i de svåra frågorna också. Även om man gör något gott, kan det ibland bli ganska fel.
Hon menade vidare att den internationella definitionen av socialt entreprenörskap är väldigt individfokuserad. Det finns en bild inom entreprenörskapet om den handlingskraftiga hjälten, som inom det sociala entreprenörskapet har fått en gloria på huvudet för sina goda gärningar.
– Det här är inte heller så enkelt. Det finns även tysta entreprenörer som vi inte hör talas om, och som inte stämmer in på den här definitionen av den handlingskraftiga personen. De kan ändå få väldigt mycket gjort.
Malin Gawell menade därför att betydelsen av entreprenörskapet måste breddas, och det är också en av poängerna i hennes avhandling. Den handlar om bildandet av den ideella organisationen Attac Sverige.
– Jag blev inbjuden av mina syskonbarn att delta när Attac lanserades i Sverige. Jag hamnade på ett möte med ungefär 850 personer i stora salen på ABF, och ett par hundra utanför som inte kom in eftersom det var fullt. När jag satt där kände jag att det här ska jag följa, det här tycker jag är spännande. Det var något nytt.
Mål som växer fram
Till sin avhandlingsstudie har Gawell gjort intervjuer med ett antal av dem som var med om att starta Attac i Sverige.
– Det fick mig att vända och vrida på väldigt mycket, inte minst inom entreprenörskapsteorin. Det här är inte riktigt ett sånt exempel som Karl pratade om – en hybrid. Det här helt klart en civilsamhällesorganisation. Dessutom är det ganska tydligt att det är en organisation som går i traditionen av en folkrörelse. Däremot vill man inte bli en väletablerad organisation. Många har inte för avsikt att få den att växa i någon större utsträckning. Man har fortfarande inget kontor, man har en Attactelefon och en hemsida.
Organisationen Attac var ett franskt initiativ från början, men spred sig snabbt till många andra länder. 2001 startade svenska Attac och fick redan första året 5 000 medlemmar, utan någon form av annonsering. I dag har man ett par tusen medlemmar, och arbetar med olika typer av socialpolitiska frågor.
– Det är väldigt tydligt i min studie att den övergripande sociala rörelsen, det jag kallar ”den alternativa globaliseringsrörelsen”, har givit en ram kring den entreprenöriella processen som ledde till att Attac blev en organisation. Den gav en gemensam bild av vad som var verkligt, sant, rätt och bra. Och det här menar jag sker omkring oss hela tiden.
Hon menade vidare att det inom Attac fanns en framväxande gruppdynamik som främst baserades på informella band och på gemensamma arbetssätt. De sa: ”ungefär så här vill vi jobba”, men de var inte riktigt på det klara med vilka mål de skulle ha. Målen växte snarare fram med tiden.
Om man jämför med den traditionella synen på entreprenörskap är det här ett annat sätt att se på det. Inom entreprenörskapsundervisningen krävs ofta en affärsidé redan från början. Inom Attac har detta i stället vuxit fram i takt med den sociala processen.
– Men även om det till stor del är de informella banden som har varit kittet, så har det ändå vuxit fram något som man kan kalla för en organisation. Den är registrerad, har ett postgironummer och en telefon. Men det är ändå lite svårt att ta på, och det fanns ingen färdig organisation från början.
– Många människor bidrog till den här processen. Det är nästan omöjligt att peka ut en entreprenör. Man skulle kunna peka ut en trojka som var väsentlig för de första mötena. Men processen var mycket bredare än dem, och de försökte inte kontrollera processen eller vara motsvarande de individuella entreprenörerna.
Det finns en bild av att personer inom civilsamhället är amatörmässiga. Den är felaktig, menade Gawell. En av dem som var med och bildade Attac hade suttit i riksdagen, två hade jobbat inom politiska partier, en var disputerad forskare och flera kom från miljörörelsen.
Löser inte alla problem
Malin Gawell har alltså fokuserat på skapandet av Attac som organisation, men menade att entreprenörskapet sträcker sig utöver själva organisationsskapandet.
– Ingen av dem jag intervjuade sitter kvar på riktigt centrala poster inom Attac i dag. De har dragit vidare och bär med sig den bilden av samhället som artikulerades under den tiden de jobbade i Attac. De har också med sig tanken om hur man gör saker och ting.
– Jag har försökt jobba från en bred ansats här och fokuserar på de entreprenöriella processerna som i huvudsak syftar till en social förändring. Huruvida förändringen är till det bättre eller det sämre måste vi ju faktiskt ta en diskussion om. Det är en normativ och politisk diskussion. Vad är det för samhälle vi vill ha, och hur vill vi förhålla oss till varandra?
Även om Gawell har en positiv syn på de sociala entreprenörerna menar hon att vi inte kan lägga över allt på ansvar på dem. Den kommunala samordningen som har en överblick och ett ansvar gentemot medborgarna behövs också.
– Vi kan inte glorifiera det sociala entreprenörskapet och tro att det ska lösa alla problem. Samtidigt som det handlar om att vara en blåslampa, en utförare och ta hand om det som inte stat, företag eller någon annan tar hand om.
– Då landar man också i att det sociala entreprenörskapet många gånger utmanar normer. Det skapar nya praktiker, som att Attac är en helt annan typ av organisationer än de som startades för 15, 20, 30 eller 100 år sedan. Alla hänger med i sin samhällsutveckling på olika sätt. Men här är inte Attac ensamma, de delar detta med många andra organisationer som startas i dag. De delar det även delvis med företag som lever i en helt annan global kommunikativ värld än tidigare.
Malin Gawell menar också att det sociala entreprenörskapet bidrar till att artikulera nya berättelser som vi ofta relaterar till som kunskap, och som är en del i hur vi uppfattar världen. Attac har varit en av rösterna som har visat hur globaliseringen påverkar vår värld.
Se hela föreläsningen som webb-tv
För mer info: malin.gawell@esbri.se
karl.palmas@handels.gu.se—