Magnus Henrekson var, under sin Estradföreläsning 17 februari 2004, kritisk till den svenska ekonomiska politiken. Han menar att den politik som förs i dag bygger på förlegade teoretiska modeller – modeller som inte gynnar entreprenörerna.
Magnus Henrekson är professor vid Handelshögskolan i Stockholm. Under föreläsningen med titeln fnuttHinder för entreprenörskap i offentlig sektorfnutt diskuterade han entreprenören i välfärdsstaten. Föreläsningen byggde på två av Henreksons artiklar* på detta tema.
– Den ena artikeln är i essäform. I den tar jag bland annat upp varför vi tycker att det är okej att Christian Olsson flyttar till Monaco och betalar noll procent i skatt, medan det är så besvärligt med dem som är kvar hemma och tjänar pengar på att bygga företag.
På sin första OH-bild ställde Magnus Henrekson frågan fnuttVad gör entreprenören?fnutt. Han konstaterade snabbt att det fanns en tid då entreprenörsfiguren inte ansågs viktig för tillväxt och förnyelse.
– I traditionella, nationalekonomiska modeller finns inga entreprenörer. Enligt dem uppstår tillväxt när insatsfaktorer, exempelvis råvaror, arbetskraft och humankapital, går in i en svart låda. Då kommer det ut värdefulla varor och tjänster.
– I själva verket förekommer det inte heller några företag i modellerna. Man bara antar att det finns ett företag, och att det använder arbetskraft, kapital, humankapital och fysiskt kapital. Konkurrensen ser till att det sker på det mest effektiva sättet, och de företag som inte är effektiva slås ut. Men någon nybildning av företag existerar liksom inte, sa Henrekson.
Han menade vidare att det gjorts vissa försök att inympa entreprenörer i modellerna, men för att det ska kunna genomföras måste de följa en viss statistisk sannolikhetsmodell. Det måste gå att räkna på entreprenörerna – men det gör det inte. Bara för att man satsar i tio företag kan man inte vara säker på att åtminstone ett kommer att gå bra. Vart tusende nystartat företag blir heller inte automatiskt ett nytt Hennes & Mauritz.
– Entreprenörskap handlar om att se något som ingen annan ser, och därigenom påverka den statistiska sannolikheten att faktiskt lyckas. Om man som riskkapitalist verkligen engagerar sig i företaget, till exempel genom att se till att det har rätt vd och nätverk, är sannolikheten att lyckas cirka 30 procent. Om man bara satsar i det och sedan lämnar det, sjunker kanske sannolikheten till 5 procent.
Mekaniska modeller styr politiken
Detta är de ekonomiska modellerna alltför mekaniska för att kunna ta hänsyn till. Men det är de som styr en stor del av den ekonomiska politiken.
– Det är tur att allmänheten i regel är omedveten om den tankevärld som ligger till grund för politiken. Modellerna har ju filtrerats i många led innan de når finans- eller statsministern i form av ett PM på tjugo rader, sa Magnus Henrekson.
Han tog upp en del olika fnutttankevärldarfnutt kring konkurrens. Nationalekonomen William Baumol är till exempel en av förespråkarna för den skola som säger att fnuttdet viktigaste är att det går komma in på marknader, att man kan utmana existerande aktörerfnutt. Den ledande skolbildningen på området är däremot den som hävdar att fnuttinget enskilt företag får bli för stort och dominerande på en marknad, för då kommer det att utnyttja det genom att öka prisernafnutt.
– Den här skolan har sin bas på toppuniversitet i USA och Frankrike, och som läget är nu har den vunnit. De som har doktorerat där, och som kan hela teorin runt detta, är anställda hos Mario Monti i EU-kommissionen. Det är de som, inom ramen för sitt teoretiska tänkande, kommer fram till att Volvo och Scania inte ska gå samman.
– Vissa ekonomer har talat om fnuttthe war of the modelsfnutt när det gäller synen på arbetsmarknaden och lönebildningen. Så är det ofta. Modellerna sipprar igenom hela systemet så att vinnarnas synsätt dominerar trettio år senare.
Genom ett citat konstaterade Henrekson att varje policymakare är slav under en avliden nationalekonom. Det enda botemedlet är pluralism, och därför behövs bredd och vidd i forskningen. I ett annat citat höll han med Assar Lindbeck som sagt att dålig forskning har ett stort negativt värde, eftersom den tvingar bra forskare att ägna en stor del av sin arbetstid åt att bevisa att forskningen är dålig. Men det är ett jobb som måste göras. fnuttKrigetfnutt måste fortgå.
– Hur de ekonomiska teorierna är byggda har alltså spelat roll för möjligheten att få in entreprenören i tänkandet, och för att göra entreprenörskapet till en viktig del av tillväxten.
Klimatet förändras
Under årtiondena 1940 till 1970 ansågs inte entreprenören vara särskilt viktig. De flesta menade att förnyelsen skedde i stora företag. Det gjorde även den första nobelpristagaren i ekonomi som 1969 pläderade för planekonomins förträfflighet. Att ha flera olika fabriker som tillverkade samma produkt ansågs ineffektivt, och reklam och marknadsföring var bara slöseri. Helst skulle man också sköta hela produktionskedjan själv. Enligt det rådande synsättet borde ett företag som ville tillverka papper börja med att plantera träd – inte med att köpa massa på världsmarknaden.
Klimatet började ändras kring 1970 då några forskare publicerade andra tankegångar. De menade att någonting hade förändrats, och det gjorde att det inte längre var lönsamt att göra allt själv.
– Man märkte också att det inte var så lätt att ratta General Motors när de hade 700 000 anställda. I dag har de kanske 300 000 anställda, men gör betydligt fler bilar än förr. Det beror förstås på att produktiviteten ökat, men också på att företaget har skalat ner och koncentrerat sig på kärnverksamheten.
– Detta nådde även till Sverige så småningom. Vi ägnade en stor del av 1990-talet åt att forma om de svenska storföretagen enligt de nya idéerna.
Småföretagen gynnades också av att en ny typ av efterfrågan växte fram. Det skedde nämligen en förskjutning mot tjänster, särskilt differentierade sådana som kräver att företagaren har känsla för kundens krav. Dessa tjänster kan vara svåra att leverera för storföretagen, medan de mindre företagen är bättre lämpade.
En tredje faktor handlar om nya idéer. Tidigare var man övertygad om att storföretagens huvudkontor kunde blicka ut över världen och se vad företaget borde utveckla. Sedan skickade de sina order ner i organisationen och – simsalabim – förnyelsen inträffade.
– Men det var inte så då, och det är inte så nu, slog Henrekson fast.
Månlandningen genererade innovationer
Han refererade till William Baumols föreläsning i Stockholm 2003 då den senare visade en lista över riktigt stora uppfinningar som flygplan, helikoptrar och integrerade kretsar. Enligt listan kommer nästan alla dessa uppfinningar från enskilda individer eller små företag. Magnus Henrekson tillskrev också de amerikanska rymdsatsningarna en hel del innovationskraft.
– Det amerikanska månlandningsprojektet innebar en oerhörd boost för den teknologiska utvecklingen av nya produkter och material. 1962 sa Kennedy att USA skulle sätta en man på månen innan decenniets slut. 1969 jobbade 400 000 män och kvinnor med detta på heltid.
– Några av dem kom från NASA men de flesta var småföretagare. Exempelvis behövde man ett tyg som kunde andas till rymdpromenaderna – kosta vad det kosta ville. Ett litet företag uppfann då Gore-tex.
Eftersom budgeten var mycket frikostig fanns i princip inga begränsningar för innovatörerna. Om rymdfärden krävde en liten och lätt dator med stor kapacitet så var det bara att se till att ta fram en sådan – utan några marknadsmässiga överväganden. När projektet var över hade en mängd olika nya produkter utvecklats, och dessa förändrade världen.
– Det var nog klokt av Kennedy och company att inte använda 400 000 statsanställda för de tekniska lösningarna. Att de i stället släppte fram något annat gav mycket mer kreativa effekter.
Henrekson talade också om en maktförskjutning, från storföretagen till individerna som bär på kompetensen. Tidigare var Chalmers toppstudenter beroende av Volvo, men nu är det snarare så att Volvo ska vara glada om Chalmersstudenterna kommer till dem efter examen.
Samtidigt som idén om att entreprenören är oviktig växte fram, föddes också tanken på den omfattande välfärdsstaten. Magnus Henrekson liknade den vid ett sorts försäkringsbolag som träder in och stöttar den individ som exempelvis inte kan arbeta.
– Välfärdssystemet är en organiserad makt som genom myndighetsutövning och politiska beslut ser till att utfallet blir ett annat än vad det skulle ha blivit om marknadskrafterna fått råda.
– Skillnaden mellan ersättningen om du arbetar eller inte arbetar, blir då troligen mindre än den skulle ha blivit i ett annat system. Dock är det inte så att du skulle ha fått noll i det andra systemet.
Spontana försäkringar
Henrekson är övertygad om att det spontant skulle växa fram andra fnuttförsäkringssystemfnutt om välfärdsstaten inte existerade. Förmodligen skulle också det egna sparandet öka så att individen kunde jämna ut toppar och dalar i sin privata ekonomi.
Idén om välfärdsstaten fick en extra skjuts under 1930-talets depression. Man ansåg då att nedgången i ekonomin visade på kapitalismens inneboende instabilitet. Men parallellt kom tänkare som Joseph Schumpeter fram. Han beskrev entreprenören som en stark och kreativ, enskild individ som kom med det nya och förstörde det gamla. Schumpeter framhöll också att det går att planera det entreprenöriella inom ramen för stora organisationer. En annan ekonom, John Kenneth Galbraith, var verksam på 1950-talet. Han skrev bland annat om att det räcker med de stora, existerande, företagen, eftersom man kan planera för förnyelse och innovationer inom dem.
Den svenska offentliga sektorns storlek har ökat från 1960-talet och framåt. 1950 hade Storbritannien en av världens största offentliga sektorer, medan Sverige låg jämsides med USA och Schweiz. I början av 1980-talet låg vi väldigt högt i jämförelse med genomsnittet, men sedan dess har Sveriges offentliga sektor haft en nedgång. I dag uppgår den till cirka 53 procent medan OECD-snittet är 40-41 procent.
– Det är ingen som tvivlar på att Sveriges stora välfärdsstat påverkar oss, men det här med entreprenörskap har egentligen inte diskuterats så mycket.
I stället pratar många om val av arbete, det vill säga att man kan välja en utbildning som inte ger arbete men ändå falla ganska mjukt. Som exempel pekade Magnus Henrekson på det stora intresset för att läsa mediaprogrammet på gymnasiet.
– Jag tycker att det är lite kul att det på Bilia kostar 1 200 kronor i timmen att få bilen reparerad eller servad. Om du går till ett börsnoterat IT-bolag kan du förhandla ner priset på en konsulttimme till 600 kronor.
– Vad marknaden säger är att bilmekaniker, rörmokare och elektriker är höglönejobben. Speciellt som man inom dessa yrken kan sköta sitt eget bättre, och dessutom kanske göra lite fnuttmoonlightingfnutt vid sidan om för att förbättra sin privatekonomi. Det kan vara svårare för IT-konsulter. Men detta avspeglar sig inte alls i unga människors val.
Oinformerade val
Henrekson är förvånad över att inte fler vill ta chansen att trygga sin framtid som rörmokare, utan i stället väljer att bli fnuttframtidens proletärerfnutt genom att läsa mediainriktningen. Han menar att det beror på att det saknas signaler om vilka val som inte kommer att löna sig i framtiden. Andra faktorer som välfärdsstaten påverkar är arbetskvantiteten, arbetsintensiteten, investeringarna i produktiv kompetens respektive fysiskt kapital samt viljan att ta på sig mer ansvar.
– I dag gör vi många investeringar där det inte finns någon betalningsvilja. Vi pratar mycket om investeringar i fysiskt kapital, men det är inte så enkelt. Det är inte bara att brassa på och köpa maskiner och sätta upp byggnader. Kista Science Tower kan ju till exempel vara en bra idé, men bara om det finns företag som vet vad de ska göra där. Och som kan betala 5 000 kronor per kvadrat och år. Hittills är bara en tredjedel av kontoren uthyrda.
– Problemet är inte brist på kapital. Den trånga sektorn är att veta något som är tillräckligt intressant för att göra en investering.
En annan trång sektor är viljan att ta på sig ansvar. Enligt Magnus Henrekson finns det flera studier som visar att individer skulle kunna göra mer, gå vidare i karriären, utvecklas och ta på sig mer komplexa arbetsuppgifter. Men tydligen tycker de flesta inte att det är värt det. Incitamenten saknas.
Henrekson tycker att debatten om val av arbete haft fel fokus. Deltidsarbetena blir allt färre, och det är heller ingen idé att med löneökningar försöka påverka en individ som jobbar 38 timmar att öka arbetsveckan till 39 timmar. Problemet är att svenskarna väljer att antingen arbeta, eller att helt stå utanför arbetsmarknaden.
– Välfärdssamhällets stora dilemma är att du antingen är med i racet – med ett högt kostnadsläge och intressanta arbetsuppgifter – eller att du väljer att lämna det helt och hållet.
Den stora frågan är inte att individer trappar ner från 40 timmar i veckan till 30, utan att allt fler jobbar heltid tills de pensioneras i förtid, menar Magnus Henrekson.
– Det är förvisso bra för golfbranschen, men inte för landet.
– Samtidigt kommer svenskarna in på arbetsmarknaden allt senare. Det tar längre tid att gå gymnasiet: man går först tre år och ägnar sedan ett par år åt att läsa upp sina betyg och testa lite olika saker. Därefter går man på universitetet och innan man får sin första lön har man kanske hunnit fylla 26 år. Om man sedan slutar vid 58 års ålder jobbar man bara en dryg tredjedel av livet.
För att sammanfatta sin diskussion konstaterade Henrekson att välfärdsstaten har en mängd incitamentseffekter på arbetskraften, men att få forskare har studerat entreprenörens incitament. Detta har han därför sett som en uppgift att själv ta itu med, och han delgav Estradpubliken några av sina forskningsresultat.
Gamla och nya spelregler
Till att börja med är det viktigt att inse att allt entreprenörskap inte är produktivt, menade han. Ett exempel på oproduktivt entreprenörskap såg han under sin studietid i Göteborg. Bostadsområdet Linnéstaden var fullt av gamla vackra, men nedgångna, hus. För att kunna utnyttja subventionerna maximalt genomförde husägarna ovarsamma renoveringar. Sedan fick hyresgästerna ägna all sin fritid åt att slita bort de nya linoleummattorna och de sänkta asbesttaken.
Entreprenörskap kan också vara rent destruktivt. För 1600-talets svenska adelsmän, som inte råkade födas som familjens äldsta son, var fältherre det mest kreativa och entreprenöriella yrket. Genom att plundra städer som Prag och Leipzig på konstföremål och annat kunde de bygga upp sina egna gods i Sverige.
– De var den tidens framgångsrika entreprenörer, enligt de spelregler som gällde då. Men det de lämnade efter sig nere i Tyskland och på andra ställen var bara förstörelse.
Till dagens entreprenöriella spelregler hör bland annat skattereglerna. Magnus Henrekson menar att det är fel att via dem försöka styra företagens tillväxt.
– Om man tror att entreprenörskap är viktigt, och om man vill att människor ska starta företag och låta dem växa, så är det besvärande att man beskattar fåmansföretag tyngre. Man kan egentligen inte veta vad som är optimalt – vissa företag lämpar sig för många ägare, medan andra lämpar sig för få – och det är därför dumt att styra det med skatteregler.
Henrekson talade också om en del andra problemområden i det svenska systemet, till exempel fnuttpensionsfondskapitalismens dilemmafnutt. Svenskar sparar nästan ingenting – förutom till pensionen. Och pensionspengarna investeras i stora företag som inte har någon tillväxtpotential, i stället för i unga företag som skulle kunna växa. Ett annat problem är optionerna som ofta används felaktigt, och under för korta tidsperioder.
– Välfärdsstaten tar bort de viktigaste sparmotiven. Om den inte fanns skulle man behöva spara till om man blev sjuk eller arbetslös, och till sina barns utbildning.
– Den genomsnittliga svensken har inget sparande, de flesta har en negativ finansiell förmögenhet. Även om man kanske äger aktier så är lånen större.
Hellre höft än hemmabio
Detta är oroande eftersom forskningen visar att man måste ha något att satsa om man ska våga kasta sig in i en entreprenöriell karriär i stället för att ta anställning. Magnus Henrekson poängterade också att många av oss efterfrågar tjänster som inte finns. Om vi får ökad lön vill vi i första hand inte lägga den på konsumtionsvaror, utan snarare på bättre utbildning åt våra barn eller en hälsoundersökning åt gamla mamma.
– Om systemet hade fungerat väl skulle det ha funnits en entreprenör där ute som erbjöd pensionärer hälsoundersökningar för 1 500 kronor. Den entreprenören finns inte, för detta ska den offentliga sektorn ge oss. Men det gör den inte.
– Många känner sig inte motiverade att tjäna ihop till en hemmabio, när det egentligen är en höftoperation de vill ha, sa Henrekson och konstaterade vidare att det snabbaste sättet att få sin efterlängtade nya höft förmodligen är att spara ihop pengar på banken, och sedan betala kontant för en operation i Polen.
Det obetalda egenarbetet är ett annat problemområde. För några år sedan undersökte Målarförbundet det måleriarbete som utförs på villor efter att huset färdigställts. Undersökningen visade att 96 procent av arbetet inte utfördes i den vita målerisektorn. En del gjordes svart, men den övervägande delen gjordes av villaägaren själv.
– Om man har väldigt hög skatt på arbete måste målaren vara oerhört mycket duktigare än vad man själv är. För att det ska löna sig för mig att jobba en timme och köpa en kvarts målartid måste hon eller han vara fyra gånger bättre.
Att vi inte har råd att anlita proffs skapar extrajobb åt oss själva, och medför samtidigt att en hel massa entreprenörskap inte får chansen att utvecklas.
– Det blir ingen produktutveckling på de här områdena, och en enorm arena för yrkesarbete faller bort.
Medborgarnas dubbelarbete äter upp deras tid, anser Magnus Henrekson. Många tvingas agera vårdpersonal, inredare eller målare vid sidan av sitt vanliga yrke.
– Dessutom lönar det sig inte att jobba. Det är därför inte så konstigt att man i vårt samhälle känner att man gjort sitt vid 55 års ålder.
Robust system
Entreprenörskap kan vara möjlighets- eller nödvändighetsbaserat. Det förstnämnda innebär att entreprenören ser en affärsmöjlighet som kan ge vinst. Det sistnämnda uppstår när individen inte ser någon annan lösning än att själv skapa något som det går att ta betalt för.
– I Sverige, Danmark, Belgien och Norge finns otroligt lite nödvändighetsentreprenörskap. Om det är det någonting med vårt system som imponerat på mig, så är det just hur robust det är. Man kan slå mycket på det utan att det rasar samman under sin egen tyngd.
– Varje marknadsförsörjd person – som försörjer sig genom att fakturera en kund – bär i dag 1,8 skattefinansierade personer: offentliganställda, pensionärer, arbetslösa, föräldralediga och sjukskrivna. Än så länge går det här runt. Faktum är att det finns regioner där bara 23 procent av arbetsinkomsterna kommer från marknaden. 77 procent får man på annat sätt. Och ändå går det att bo kvar!
Henrekson kallade detta fnuttdödsstöten för Sveriges inlandfnutt och fnuttpolitikens moment 22fnutt. Så länge befolkningen kan klara sig utan att behöva hitta på något entreprenöriellt kommer de unga garanterat att flytta ut i rask takt, menar han.
– På samma sätt kan entreprenörer inte komma dragandes med affärsidéer som kräver att man betalar lägre löner än vad folk kan få på annat sätt. Idéerna kastas i papperskorgen, även om de långsiktigt skulle kunna få igång produktiviteten.
Magnus Henrekson finner empiriskt stöd från flera håll för den analys han presenterade under föreläsningen. Ett exempel är att antalet jobb inom den privata sektorn varit oförändrat sedan 1950. Trots att kvinnor numera är lika yrkesverksamma som män, och trots att befolkningen ökat med 1,5 miljoner sedan 1965, arbetar vi lika många timmar som för fyrtio år sedan. Ett annat exempel är GEM-studien som visar att Sverige har få företagare i vardande. Storföretagsdominansen består, och de tio procent av företagen som växer snabbast skapar inte särskilt många arbetstillfällen.
Mycket kan förbättras
Vad kan då välfärdsstaten göra för att förbättra villkoren för entreprenörerna? En del saker går det inte att göra något åt, men mycket kan ändå förändras, anser Henrekson.
– Det kostar nästan ingenting att sänka ägarbeskattningen, och i princip ta bort reavinsterna så att det skapas en drive att starta företag. Så ser det ut i Europa, åtta av femton EU-länder har noll procent i reavinstskatt på företag man själv dragit upp.
Magnus Henrekson menar att om företagaren vill undvika att betala skatterna så går det. Det är bara att flytta företaget till exempelvis Österrike, avyttra det där, och sedan tillbringa 12 månader på en strand i Thailand. Därefter går det bra att återvända till Sverige.
– Eftersom det går att komma undan så tjänar inte statsfinanserna så mycket på skatterna – men de påverkar människors beteende.
Ett annat av Henreksons förslag är att sparandet avinstitutionaliseras. Han tycker att det är fel att pensionspengarna är oåtkomliga före 55 års ålder.
– Individen skulle i stället kunna få använda en del av pengarna i sitt eget företag.
Strängare system och lägre ersättningsnivåer skulle också gynna det svenska entreprenörskapet, anser Magnus Henrekson.
– Även om entreprenören inte tänker sjukskriva eller förtidspensionera sig så ska han eller hon anställa människor som måste vara motiverade och vilja jobba. Många vittnar om att det är svårt att vara entreprenör på orter där det blivit en norm att inte jobba.
Vidare menar Henrekson att marknaden för sjukvård ska öppnas upp. Vården kan vara offentligt finansierad även fortsättningsvis – men tjänsterna bör produceras av privata företag. Enligt dansk modell vill han också se entreprenörernas anställningsåtaganden minska, samt att individers upparbetade rättigheter blir portabla.
– För en individ som jobbat i 25 år på Ericsson är det väldigt farligt att hoppa av. Då ger man ju upp allt man jobbat ihop. Sitter man däremot kvar vet man att man står först i kö för de mest generösa avgångsvederlagen.
– Om rättigheterna vore portabla skulle det löna sig att gå vidare. Vantrivs man till exempel med sin chef skulle det vara rationellt att ta med sig sina rättigheter till en miljö där man passar bättre.
Vissa problem är svårare att åtgärda, exempelvis den höga skatten på hushållsrelaterade tjänster och kostnaderna för vård, skola och omsorg. Det värsta är att entreprenören, enligt Magnus Henrekson, i grunden är från en fnuttannan planetfnutt.
– Men det är inte konstigt att det är så här, för hela idén om välfärdsstaten kom till i en tid då vi inte trodde att vi behövde entreprenörer. Vi skulle alla vara löntagare i ett kapitalistiskt land, utan kapitalister. När betingelserna förändrades – receptet fungerade ju inte – var det otroligt svårt att hitta ett nytt system.
För mer info: magnus.henrekson@hhs.se
* Magnus Henreksons artiklar finns i PDF-form i listan över genomförda föreläsningar. Den hittar du här: www.esbri.se/forelasning_genomforda.asp—
