Arbetslivet har förändrats mycket på senare tid. Det påverkar även entreprenörskapet, och vilka som väljer att bli egna företagare. Men förhållandena skiljer sig en hel del mellan olika sektorer. Det framkom på Estrad 9 maj.
Professor Anne Kovalainen är verksam vid Åbo Handelshögskola och har bland annat studerat etableringen av nya företag inom offentlig sektor. Hon har också medverkat i den finska delen av GEM, och är med i Diana-nätverket som forskar om kvinnliga företagare och tillväxtstrategier. Estradföreläsningen fnuttFörändringar i tjänstesektornfnutt inledde hon med att prata lite allmänt om entreprenörskapsforskningen.
– Vi forskar inom ett fantasieggande område. Det finns många fördomar om entreprenörskap, som till exempel att företagare inte vill växa. Forskare drar ofta långtgående slutsatser av ett fåtal fallstudier. Detta är mycket sällan sanningar, trots att de ofta serveras som sådana, sa Anne Kovalainen.
En sådan fnuttsanningfnutt är att det skulle vara lättare för högutbildade att starta företag. I själva verket är det endast ett fåtal högutbildade som blir företagare.
– Inte många tandläkare eller läkare kan grunda ett företag på sin doktorsavhandling. För att tjäna pengar måste de ofta ha en mer allmän inriktning. Det förstår vi forskare sällan, vi tror att högutbildade ska starta högteknologiska företag. Men det krävs oerhört mycket för att starta företag inom till exempel bioteknikbranschen, bland annat bra branschkännedom och ett stort nätverk. Riskerna är också mycket större än för att starta en tandläkarpraktik.
– Bland de flesta högutbildade är det snarare frågan om näringsidkande än om regelrätt entreprenörskap. Det är oftast inte så högteknologiskt.
Kovalainen poängterade att många andra faktorer än själva företagen är viktiga när man studerar entreprenörskap. Ämnet har nära anknytning till andra samhällsvetenskapliga ämnen och måste sättas in i ett sammanhang.
– Entreprenörskap är en livsstil. Därför menar jag att vi inte endast bör studera existerande företag, det räcker inte för att belysa hela frågan. Vi bör även vända blicken mot det som finns utanför företaget. En undervegetation av komplexa sociala och kulturella dimensioner påverkar hur entreprenörskapet utvecklas. Undervegetationen påverkar också vilka tillväxtföretag som finns och vad de erbjuder för produkter och tjänster.
Det finns forskare som opponerar sig mot detta. De är skeptiska till vad vi kan lära oss av att studera denna undervegetation. Men Kovalainen menade att vi lär oss indirekt om entreprenörskap, och om hur innovationer blir till, genom den här typen av studier.
– I praktiken lär vi oss ingenting av att studera det direkta företagandet. I och för sig kan vi lära oss hur det har gått till när tillväxtföretag har startats i Silicon Valley. Men vi ska inte tro att det kan överföras till vår kontext. Jag har full förståelse för hur viktigt det är med nya tillväxtföretag, men en direkt överföring fungerar inte. Vi kommer inte att hitta några mirakelrecept.
Unika kunskaper
Kovalainen har studerat hur övergången mellan löntagare till företagare kan se ut. De sektorer hon har studerat är ekonomisektorn och den tekniska sektorn samt social- och hälsovårdssektorn. Totalt har över 2 000 personer ingått i undersökningen.
– Det finns skäl att tro att de som kommer från högutbildade yrken, som ingenjörer och ekonomer, ska vara lämpliga att gå från löntagande till entreprenörskap. De har unika kunskaper som gör dem lämpliga att starta företag.
I Sverige startar mycket riktigt högutbildade fler företag än andra. Men det gäller inte i alla länder – inte i Finland till exempel.
– I Finland är bara sju procent av de högutbildade företagare. Men i många andra länder är högutbildade oftare företagare än andra. Finland är avvikande här och det vore intressant att ta reda på varför, sa Anne Kovalainen.
Inom vissa branscher är egenföretagarna fler. Det kan förklaras på olika sätt. Utbildningen de har kan vara specialiserad och anpassad mot egenföretagande. Inom vissa branscher är företagande till och med norm, och inte ett udda alternativ. Så är det exempelvis inom konstvärlden.
En annan sak som kan ha stor betydelse för beslutet att starta företag är förändringarna i individernas omvärld. Exempelvis kanske individen av någon anledning söker nya ekonomiska förutsättningar, eller hittar nya tekniska lösningar på ett problem.
– Några angav personliga problem, som till exempel att de nyligen hade genomlidet en skilsmässa, som skäl för att starta eget. Många startar också företag på äldre dar. En del av riskerna med företagande avtar med ålder. Till exempel är det fler som startar eget när barnen är utflugna. Det gäller särskilt kvinnor.
Av dem som avlagt akademisk examen är det alltså endast ett fåtal som blir företagare. Kovalainen har försökt hitta olika modeller för att förklara detta.
– Både personliga faktorer och arbetshistoriken påverkar. De flesta akademiker som startar eget är män mellan 36 och 45 år. Majoriteten har en grundutbildning inom ekonomi, men också ofta fler än en examen. Nästan alla är barn till entreprenörer och har därigenom socialt kapital och nätverk, konstaterade hon.
Tjänstesektorn viktig
Arbetslivserfarenhet är också mycket viktigt. Få övergår till företagande innan de har 10 års anställning i bagaget. Många har haft arbete inom tjänstesektorn eller inom offentlig sektor. Det vanliga är att de som startar eget har haft ett arbete med stort ansvar, som har motsvarat deras utbildning. Det leder också till att de har ett bra nätverk.
Merparten av de högutbildade som startar eget har erfarenhet från mindre företag. De har vanligen avancerat till ledande positioner och har haft ett mycket brett arbetsinnehåll, snarare än varit specialiserade.
– Det här ger bra grunder för att starta eget. Ett intressant resultat är att erfarenhet från tjänstesektorn är så viktigt. Ungefär en fjärdedel av de högutbildade entreprenörerna hade en bakgrund inom handeln, medan endast ett fåtal kom från till exempel byggbranschen eller industrin. I Finland är det dubbelt så vanligt att högutbildade egenföretagare kommer från tjänstesektorn, jämfört med andra sektorer. Det här gäller särskilt ingenjörer, men också ekonomer.
Kovalainen menar att det kan finnas flera förklaringar till detta. Bland annat är det lättare att sälja tjänster. Det är också mindre risk med, och lättare att bygga, ett tjänsteföretag. Tröskeln att förverkliga sin idé är alltså lägre inom tjänstesektorn än inom andra områden.
Varför är då cheferna överrepresenterade inom egenföretagandet? En förklaring kan vara att chefsuppgifter utvecklar ungefär samma färdigheter som behövs för att driva eget företag. En annan möjlig förklaring är att chefer är mer villiga att ta sig an utmaningar och axla ansvar. Det är också ganska vanligt att de bygger sitt företag på att kapitalisera sina chefskunskaper – alltså säljer konsulttjänster.
– Att erfarenhet från mindre företag ökar sannolikheten att starta eget är inte så konstigt. Genom detta får man nätverk och kontakter inom småföretagandet. Det gör entreprenörskapet mer lockande.
Kovalainen har identifierat fyra typiska profiler som passar in på högutbildade entreprenörer. Den första är yngre män med entreprenörskap som förebild. Dessa hade stor drivkraft i sitt företagande. En andra profil är äldre ekonomer med bred utbildning och mycket stor erfarenhet. Yngre kvinnor med bred utbildning är en tredje framträdande profil. Den fjärde och sista profilen hon nämnde var män med en examen, men utan entreprenöriella förebilder.
– Individuella bakgrundsfaktorer berättar sällan hela historien. Därför frågade vi också varför personerna hade startat företag. Den vanligaste förklaringen var att det fanns en lockande möjlighet. Det visar att det ofta är bra att ha en färdig affärsidé när man ska starta företag. Men det kan ju också vara så att man tar en chans som plötsligt dyker upp. Personen kanske bara har gått och väntat på rätt tillfälle, sa Kovalainen.
Naturligt karriärval
En del personer som ingick i undersökningen menade också att deras företagande inte varit ett livsval. Det blir snarare en naturlig del av karriären och går då hand i hand med lönearbete. Även negativa faktorer kan påverka valet att bli egen företagare. Som till exempel otrivsel i lönearbete, eller att det inte finns några andra sysselsättningar att tillgå. Att en anställning når sitt slut kan också leda till att en person börjar fundera på olika möjligheter, till exempel företagande.
En gruppering av dessa faktorer illustrerar ytterligare att förändringar utifrån påverkar valet att bli företagare. Ungefär två av tre personer i Kovalainens undersökning hade upplevt något som gjorde entreprenörskapet mer lockande.
– I bland handlade det alltså om ett missnöje med den rådande situationen. Enligt den snävaste definitionen uppstår då ett tvångsläge där det inte finns några alternativ till eget företagande.
Det påtvingade entreprenörskapet bland de högutbildade varierar mellan 4-30 procent, beroende på definition. Det kan handla om att arbetsgivaren önskar eller kräver det (4 procent), om att det inte finns några andra sätt att sysselsätta sig (17 procent) eller om att man når slutet på en anställning (9 procent).
– Men de flesta högutbildade blev alltså företagare för att de såg en affärspotential. De ser inte entreprenörskap som ett nödvändigt ont eller som en avtrappning på karriären, snarare som ett naturligt steg i denna. Företagets verksamhet baseras ofta på yrkeskunskap som de har förvärvat i lönearbetet.
De flesta högutbildade entreprenörer verkar också se positivt på sitt företagande när de väl är inne i det. En klar majoritet menar att de har en betydande eller viss tillväxtorientering. En bra bit över hälften hävdar också att de ska eller kanske ska nyanställa inom den närmaste framtiden. På frågan om vad de gör om tio år, svarade ungefär 90 procent att de antingen ska fortsätta vara egna företagare, eller kommer att ha pensionerat sig.
Om man däremot vänder blicken mot de högutbildade som inte har startat eget, blir bilden inte lika ljus. Majoriteten av lönearbetarna svarade att det inte är alls sannolikt att de någonsin kommer att starta eget. De som finns i lönearbetet vill stanna där. Dynamiken mellan lönearbete och företagande saknas alltså.
Det offentliga dominerar
Social- och hälsovårdssektorn ger en helt annan bild av företagande.
– Givetvis är det från ekonomi- och tekniksektorn vi väntar oss att få de innovativa företagen. Men det är inte här vi hittar de människor som är ivrigast att starta eget. Det är inom den offentliga tjänstesektorn – åtminstone i Finland.
– Här kan vi till exempel se att förändringar inom den sociala modellen faktiskt också har med företagande att göra. De företagare som jobbar inom social- och hälsovårdssektorn påverkas absolut av detta, sa Anne Kovalainen.
Och förhållandena i den här gruppen verkar alltså skilja sig från den högutbildade. Till att börja med är nästan 80 procent kvinnor, något som speglar hur det ser ut bland lönearbetarna i sektorn. Över hälften hade permanent lönekontrakt inom det offentliga när de valde att gå över till eget företagande.
– Bilden har förändrats på 10 år. Vägen till att starta eget nuförtiden kommer direkt från arbetslivet, inte som förr från arbetslöshet, tjänsteledighet eller föräldraledighet. Det här säger något om de förändringar som har skett i arbetslivet.
De flesta inom den här gruppen verkar också ta företagandet väldigt seriöst. Över hälften skaffar banklån och nästan en tredjedel har fått någon form av startpengar till sitt företagande.
En skillnad mot gruppen högutbildade företagare är att familjens stöd betyder mer för dem som startar företag inom social- och hälsovårdssektorn.
– Familjen är viktigt inom båda grupperna, men den verkar vara ännu viktigare för kvinnor. Vänners stöd är också viktigt. De tyckte även att det var lättare att starta eget om de hade stöd från kommunen och från andra företag. Det är ju intressant att det skulle bli lättare för många att starta eget om andra företag var mer positivt inställda.
Tvärtemot vad många tror, har de här företagen också stor inverkan på arbetsmarknaden. De måste ha anställda för att erbjuda tjänster och service. Ungefär en tredjedel av de undersökta företagarna hade anställda i dag.
– Och nästan hälften av företagarna inom den här sektorn ville växa i framtiden, och hade haft klara planer för tillväxt redan från början. Möjligen kan alltså tillfällen till tillväxt och nya jobb även finnas inom denna sektor. Det har inte forskarna funderat så mycket på.
De flesta i den här gruppen hade varit företagare i mer än tre år. Majoriteten ville också fortsätta vara företagare. Ytterst få ville tillbaka till lönearbete.
– De flesta arbetade längre dagar, och hade kortare semester, än när de var lönearbetare. Men innehållet i arbetet verkar vara mer tillfredsställande som företagare än som anställd.
Arbetslivet förändras
Kovalainen tog även upp några funderingar inför framtiden. Hur ser det ut för lönearbetet och för entreprenörskapet? Varifrån ska vi få nya företagare? Behöver vi oroa oss för att akademiker inte vill bli företagare, eller inte vill växa? Eller kommer företagarna att komma från andra sektorer?
– Arbetets beskaffenhet har förändrats, både för akademiker och inom den offentliga tjänstesektorn. Anställningar har fått mer entreprenöriella drag. Många arbetar längre dagar och gränsen mellan arbetstid och fritid har suddats ut, något som gäller speciellt de akademiskt utbildade. När man beaktar detta, är det ingen större skillnad mellan lönearbete och entreprenörskap. Vi borde kanske oroa oss för varför det är så här? Vem tjänar på det? Det är sällan den anställda. Projektanställning och projektledning är vardagsmat för oss numera, särskilt bland kvinnor, sa Kovalainen.
Att det är speciellt kvinnor som under 1990-talet har gått mot kortare anställningar anses bero på att de oftare är verksamma inom den offentliga sektorn. Den moderna offentliga sektorn är mer inriktad mot entreprenörskap, något som även har dragit in kvinnorna i företagande. Kovalainen menade att det är viktigt att fokusera på dessa förändringar i arbetslivet när vi vill kartlägga nya potentiella entreprenöriella former och sektorer.
– I Finland har läget förändrats en hel del. Den offentliga sektorn kunde inte fortsätta att växa. Finansieringssystemet har begränsade resurser, medan efterfrågan är oändlig. Detta har påverkat förhållandet mellan det offentliga och det privata. Det har även påverkat varför så många inom denna sektor startar eget.
Kovalainen menade att vi just nu befinner oss i sådan historisk situation att entreprenöriella former sprids till att bli en del av det avlönande arbetet.
– Därför måste vi fråga oss hur vi kan identifiera de bästa sätten att organisera förhållandena mellan lönearbetet och företagandet i samhället.
– Vi måste inrikta oss på våra särdrag och inte försöka kopiera andra länder. Att forska om undervegetationen är alltså viktigt för att förstå företagande på ett bättre sätt. Att dokumentera hur denna bild ser ut kommer att sysselsätta oss forskare lång tid framöver, sa Anne Kovalainen.
För mer info: anne.kovalainen@tse.fi—
