NY FORSKNING | Så formar gigekonomin egenföretagares arbete och självbild

DELA
Foto: Canva.

Osäkerhet och otrygga arbetsvillkor är en vardag för frilansande kulturarbetare. Men det finns också många positiva sidor med att vara småföretagare i en gigekonomi.

Grafisk designer, copywriter, social media-specialist, illustratör, webbdesigner och fotograf. Det är exempel på yrken inom kultursektorn där många driver eget företag och skaffar sig uppdrag via olika digitala plattformar. I plattformsekonomin, ofta även kallad gigekonomin, har digitala plattformar en roll som förmedlare av arbete. I en ny doktorsavhandling, av Daniel Karlsson vid Lunds universitet, analyseras frilansande kulturarbetares upplevelser och hur plattformarna formar deras arbete och självbild.

Han visar att gruppen ofta möter osäkerhet och otrygga arbetsvillkor, och många kombinerar ett stort antal plattformar för att skapa flera inkomstkällor. Det är en strategi som kallas ”patchwork”. Denna strategi är både ett svar på och en effekt av den fragmenterade arbetsmarknaden, där frilansare kombinerar inkomstflöden från olika digitala kanaler. Men ”patchwork” innebär också ökad arbetsbörda och krav på ständig tillgänglighet. Det påverkar gruppens yrkesidentitet och leder till en arbetsbelastning där gränserna mellan arbete och fritid är så gott som obefintliga.

Frilansande kulturarbetare rättfärdigar otryggt arbete genom en balans av självförverkligande och självexploatering.

Avhandlingen lyfter också fram en central praktik: självmarknadsföring på plattformarna. Frilansare investerar tid och energi i att bygga sina digitala varumärken och anpassa sig till algoritmiska krav. Detta speglar en bredare trend av ”self-branding” som en lösning på osäkert arbete och som ett sätt för individer att positionera sig i den digitala ekonomin.

Forskningen belyser hur dessa frilansande kulturarbetare rättfärdigar otryggt arbete genom en balans av självförverkligande och självexploatering. Många ser osäkerheten som en förutsättning för frihet och kreativitet, men detta kommer ofta med psykiska kostnader, såsom stress och risk för utbrändhet. Avhandlingen pekar också på att denna typ av digitalt frilansande, med dess krav på ständig anpassningsförmåga och autonomi, kan bli normerande i bredare arbetsmarknadssammanhang.

Mer om avhandlingen
Avhandlingen är skriven av Daniel Karlsson vid sociologiska institutionen, Lunds universitet och heter At least I have freedom: Subjectivity and self-precarization among digital freelancers in the Swedish cultural industries. Disputationen skedde nyligen.

24

DELA