NY FORSKNING | När ingen bestämmer – så organiseras arbetet i stora samhällssamarbeten

Företag, myndigheter, universitet och ideella organisationer samlas i stora samarbeten – ofta med stöd från missionsdriven innovationspolitik för att lösa stora samhällsproblem. Men hur fungerar arbetet i praktiken när ingen har mandat att bestämma över någon annan?

Det är frågan som står i centrum för John-Erik Bergkvists avhandling. Han disputerar inom kort vid Handelshögskolan i Stockholm om organisationsdesign i tvärsektoriella partnerskap. Det är ett fenomen som blivit allt vanligare för att hantera komplexa samhällsutmaningar som till exempel hälsa och hållbar omställning.

– Det som gör de här partnerskapen teoretiskt intressanta är att det saknas en hierarki och en chef med mandat att bestämma. I stället måste man gemensamt hitta andra lösningar på hur arbetet ska fördelas och koordineras, säger han.

Två sätt att dela upp arbetet

Studien visar att arbete i innovativa partnerskap utan formell auktoritet ofta organiseras på två övergripande sätt.

Det ena är ett kollaborativt och demokratiskt arbetssätt, där deltagarna gemensamt diskuterar vilka uppgifter som ska utföras och vem som ska göra vad. Det kan fungera inkluderande, men rymmer också risker.

– De demokratiska styrprinciperna hamnar i fokus och kunskapsdelen kan skymmas undan. Alla som är med och beslutar har inte nödvändigtvis den kunskap som krävs för att utföra uppgiften.

Det andra sättet är ett självselekterande arbetssätt, där individer utgår från sin egen kunskap och erfarenhet, tar initiativ till uppgifter och samlar andra som vill bidra med sin kompetens inom det specifika området.

– Det är individer som formar uppgifter och tar tag i dem, och andra kan kvala in om de känner att de har relevant kunskap eller intresse, förklarar John-Erik Bergkvist.

Kunskapsberoenden och koordinering

Oavsett arbetssätt uppstår det som kallas kunskapsberoenden – situationer där individers handlingar är beroende på deras vetskap om vad andra kan och gör. I mer demokratiska arbetssätt försöker deltagarna hantera detta genom att bygga gemensam förståelse kring varandras relation inom en specifik uppgift.

– Man försöker lära känna varandra, dela information och skapa informella informationsstrukturer för att kunna samarbeta bättre.

I självselekterande grupper sker samordningen i stället genom likhet.

– Man försöker föra samman dem inom samarbetet som har samma typ av kunskap. Det blir enklare att arbeta tillsammans om man redan ”talar samma språk”, förklarar John-Erik Bergkvist.

När lösningarna går för långt

Ett centralt forskningsresultat är att båda arbetssätten kan bli problematiska i sina ytterligheter. Det kollaborativa arbetssättet kan leda till ett överdrivet fokus på gemensamma aktiviteter – något som John-Erik Bergkvist kallar för joinholism.

– Det blir väldigt tidskrävande att hela tiden lära känna varandra, särskilt när folk kommer och går. Då riskerar det att bli mycket prat och lite verkstad, menar han.

Det självselekterande arbetssättet kan i stället leda till alignophilia, där strävan efter homogenitet blir exkluderande.

– Poängen med de här partnerskapen är ju att ingen har all nödvändig kunskap. Om man tar likheten för långt riskerar viktiga perspektiv att försvinna.

Ett långsiktigt arbetssätt förutsätter således både balans, och tolerans för olika sätt att delta. 

Individer får saker att hända

Eftersom partnerskapen saknar formella mandat att ge direktiv eller tillhandahålla incitament som lön eller befordran blir individperspektivet avgörande.

– Det är individer som får saker att hända. Då måste man fokusera på deras motivation, kunskap och vilken information de har för att kunna koordinera sig.

John-Erik Bergkvists råd till dem som leder eller deltar i stora samhällssamarbeten är tydligt:

– Lägg mindre fokus på att komma överens om mål på organisationsnivå och mer fokus på att skapa förutsättningar för att individer faktiskt ska kunna bidra med tid, kunskap och ansträngning, uppmanar han.

Kontakta johnerik.bergkvist@hhs.se

Mer om avhandlingen
John-Erik Bergkvist disputerar 18 december vid Handelshögskolan i Stockholm med doktorsavhandlingen Behavioral Foundations of Grand Challenge Partnerships: Essays on Control, Coordination, Channelization, & Crowdsourced Search in Conditions of Absent Formal Authority.