NY FORSKNING | Entreprenörskap inte det självklara receptet ur fattigdom

Entreprenörskap framställs ofta som en väg ut ur fattigdom. Men i praktiken ser verkligheten annorlunda ut för människor som försöker driva företag under fattigdom, patriarkala normer och svaga institutioner. Det visar forskning vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU.

Hina Hashims doktorsavhandling bygger på flera års fältarbete i Pakistan. Ett centralt resultat är att entreprenörskap inte nödvändigtvis leder till ekonomisk rörlighet. De företagare hon har studerat över tid följer inte en traditionell affärsmodell med fokus på tillväxt. I stället handlar deras företagande om att skapa trygghet, upprätthålla legitimitet och få vardagen att fungera.

– I en kontext där fattigdom är multidimensionell – präglad av könsnormer, klass, legitimitet, rörlighet och bristande nätverk – blir tillväxt inte det primära målet. Att över huvud taget kunna fortsätta sin verksamhet är en prestation, säger hon.

Tyst och gradvis handlingskraft

Hina Hashim utmanar den gängse bilden av personer i fattigdom som passiva eller utan möjlighet att förändra sin situation. I studien visar både kvinnor och män vad hon kallar nyanserad handlingskraft: små, relationsbundna och försiktiga steg som gör det möjligt att fortsätta trots begränsningar.

– Dessa handlingar sker inom strukturen, inte genom att bryta sig ut ur den. En kvinna började till exempel sy kläder i ett rum i hemmet för att hålla sig legitim inom patriarkala normer. Genom små, förhandlade steg växte verksamheten – i dag omfattar den 700 kvinnor.

Ett annat forskningsresultat är hur entreprenörer använder så kallad masking – eller döljande – för att framstå som legitima inför både familj och stat.

– Kvinnor driver till exempel skönhets- eller sömnadsverksamheter hemifrån utan marknadsföring. 

– Synlighet kan nämligen väcka misstro i familjen och i värsta fall leda till sanktioner från myndigheter som kräver kommersiella lokaler, avgifter eller betalningar som småföretagarna inte klarar.

Döljande handlar alltså om att hålla verksamheten liten och osynlig för att kunna fortsätta – inte för att entreprenörerna saknar ambition, utan för att strukturen inte tillåter synlighet.

Små fördelar skapar stora skillnader

Avhandlingen visar också att vissa personer har relational privilege – små men avgörande fördelar som familjestöd, utbildning eller socialt förtroende. Dessa avgör i hög grad vilka handlingar som är möjliga.

– En person med stöd från familjen kan förhandla sig fram till acceptans för att driva verksamhet hemifrån. En annan, utan samma fördelar, kan inte ta samma steg trots liknande drivkrafter, förklarar Hina Hashim.

Begränsande för både kvinnor och män

Studien visar vidare att patriarkala strukturer inte bara begränsar kvinnor. Även männen i studien upplevde att deras handlingsutrymme påverkades. 

– De förväntas vara stabila försörjare, och småskaligt entreprenörskap anses riskfyllt och ”inte ett riktigt jobb”. Männen måste därför också anpassa sitt agerande för att bli accepterade.

Sammantaget visar avhandlingen att entreprenörskap i fattigdom inte bara kan förstås som ett ekonomiskt fenomen. Det formas av relationer, normer och moral – och av vad som krävs för att betraktas som legitim i den lokala kontexten. Det gör också att stödinsatser som utgår från tillväxtlogik ofta missar målet.

– För att entreprenörskap ska vara möjligt måste människor först ha trygghet, stöd och social acceptans, betonar Hina Hashim.

Kontakta hina.hashim@slu.se

Mer om avhandlingen
Hina Hashim disputerar den 16 december vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) med avhandlingen Entrepreneuring in structurally constrained context Nuancing agency and privilege in poverty.