När feministiskt företagande blir aktivism

Helene
Thorgrimsson
DELA
Foto: Jen Theodore/Unsplash.

Företagande kan vara ett sätt att bedriva aktivism. Vissa företagare ser det som en snabbare väg till förändring än att överlåta processen till myndigheterna.

Johanna Lauri har i sin avhandling intresserat sig för skärningspunkten mellan feminism och företagande, och hur individer drivs av att ”göra gott”. I en av delstudierna har hon undersökt statens beskrivningar av socialt företagande och sociala innovationer i policy-, medie- och webbmaterial samt projektbeskrivningar. I en annan delstudie intervjuas självdefinierade feminister som har startat företag som ett sätt att göra feminism och skapa social förändring.

Johanna Lauri, Umeå universitet. Foto: Privat.

Den första studien visar att regeringen ofta beskriver sociala företag som ett sätt att lösa olika samhällsproblem. Det är olyckligt, menar Johanna Lauri.

– Vi kan inte förlita oss på att entreprenörer ska lösa allt, säger hon.

För att de ska kunna fungera behövs inkubatorer, stödsystem, mötesplatser och goda exempel. Det krävs också utbildning, finansiering och nya metoder för att mäta resultat.

– Olika stöd bidrar till att sociala företag kan vara verksamma som ”vanliga” företag som går runt för egen maskin. Många av dem skulle inte finnas utan det stödet, säger Johanna Lauri.

Kan konkurrens vara positivt?

De feministiska företagen drivs som om de var ”vanliga” företag genom att de förväntas klara sig utan ekonomiskt stöd. Lauri har intervjuat ett antal kvinnor som driver den här typen av företag. De säljer produkter med feministiska symboler, exempelvis t-shirts och smycken, och ser sitt företagande som en väg att bedriva aktivism.

Systerskapet har omformulerats till att ge råd och stöd till andra företagare och konkurrens får en positiv innebörd i företagskontexten. Företagarna anser att konkurrens leder till att fler företag startas, och de hävdar att det i förlängningen innebär att den feministiska rörelsen utvidgas.

– Jag håller inte med företagarna om det. Mina slutsatser från studien är att fler företag leder till en mer urvattnad feministisk kamp. Den här typen av varufeminism hamnar mest på ytan och man är feminist främst genom att visa det, inte via sina handlingar. Därför stannar det ofta vid en fråga om identitet vilket kanske inte besitter så stor förändringspotential, säger Lauri.

Myndigheter kan bromsa förändring

Företagarna i studien uttryckte en besvikelse gentemot den offentliga sidan som de tyckte var alltför byråkratisk. Staten och olika myndigheter sågs som bromsklossar för social förändring. Trögheten ställdes mot att starta företag, och företagande lyftes fram som en mycket snabbare och mer effektiv väg att nå förändring.

Många av de feministiska företagarna strävade efter att skänka en del av sin vinst till ideella verksamheter med samma ideologiska inriktning. Orsaken var att de ville ”betala tillbaka” och ge till dem som ”faktiskt gör något på riktigt”. Johanna Lauri tolkar detta som att aktivism genom företagande medför ett visst mått av skam över att tjäna pengar. Ett sätt att hantera skammen var att ge tillbaka till initiativ som enligt företagarna i studien gör skillnad.

Även om den feministiska inriktningen i grunden hade positiva effekter tyckte företagarna att det kunde vara komplicerat att kommunicera kring den.

– Vissa kontroversiella frågor kunde inte lyftas eftersom företagarna ville undvika en upprörd och onyanserad diskussion i trådarna på sociala medier. De ville inte att diskussionen skulle påverka försäljningen negativt, säger Johanna Lauri.

Avhandlingen Feministiska fantasier: Mellan marknad och feminism har lagts fram vid Umeå centrum för genusstudier på Umeå universitet. Den kan laddas ner som PDF.

Kontakta johanna.lauri@umu.se

1267

DELA