”Mer utbildning och riskkapital till utvecklingsländer”

Följande text publicerades även under vinjetten ”Åsikten” i Entré nr 2, 2019:

Mikrofinansfonder är i dag populärare än någonsin. De attraherar miljarder från svenska institutioner och sparare – trots att forskare inte har kunnat stärka mikrofinansieringens nytta. Svenska investerare erhåller hög avkastning på dessa investeringar, men resultatet för den fattiga entreprenören blir i slutändan ganska magert. Tillväxten uteblir ofta. Det finns därför skäl för politiker och beslutsfattare att fundera på om andra insatser och prioriteringar krävs för att skapa en mer rättvis värld, där fler människor ges rimliga förutsättningar för att lyckas.

Muhammad Yunus, grundare av Grameen Bank och mottagare av Nobels fredspris 2006, liknade en gång människor i fattigdom vid bonsaiträd. Han menade att om ett bonsaiträd inte växer, är det inte fel på fröet – det är jordmånen som är otillräcklig. I en studie som jag har publicerat ihop med Alex McKelvie i International Small Business Journal visar vi på hur jordmånen, exemplifierad genom dålig ekonomisk läskunnighet och bristande formell utbildning, i hög grad påverkar mikrofinansieringens möjligheter till framgång. Den ofta låga utbildningsnivån blir själva akilleshälen för mikrofinans.

Ekonomisk välfärd i mer utvecklade länder bygger inte heller på mikrofinans, utan på att talangfulla småföretagare och entreprenörer ges bättre grundförutsättningar att växa och bli både nationellt och internationellt framgångsrika. Trots den uppenbara insikten uteblir ofta insatser mot denna företagsgrupp i utvecklingsländer, även om statliga utvecklingsfinansiärer önskar sätta små och mellanstora företag i fokus.

För att möjliggöra och stötta privata investeringar i mindre företag i utvecklingsländer, behövs nya metoder och processer. I dag nås detta segment främst genom utlåning eller bidrag. Lån blir dyra för det lilla företaget, med räntor på över 20 procent. Och ett lån som inte betalas tillbaka kan riskera bolagets framtid. Bidrag kräver mycket kunskap om hur ansökningar skrivs. De är tidskrävande, rapporteringstyngda, förknippade med förpliktelser – och dessutom svåra att få.

Här behövs i stället private equity, men då det är nästan lika krävande och kostsamt att finansiera ett företag med en omsättning på 100 000–200 000 dollar som ett bolag som omsätter 3–4 miljoner dollar, uteblir ofta investeringarna. Miniminivån kan vara 3–5 miljoner dollar för ett maximalt ägande om 20–30 procent, vilket blir omöjligt för ett mindre bolag.

Trots insikten om att utbildning och finansiering av småföretagande är nyckeln för att bekämpa fattigdom, är insatserna fortsatt blygsamma och oproportionerligt fördelade. Bonsaiträdet får helt enkelt inte den näring det kräver.

Enbart under 2019 är Sidas biståndsram 51 miljarder kronor för insatser som förbättrar människors livsvillkor. Av dem går 5 procent till utbildning. Till finansiering av företagande har systerorganisationen Swedfund under sammanlagt 40 år investerat 5 miljarder kronor, vilket har skapat 167 000 arbetstillfällen. Förslagsvis skulle våra politiker kunna överväga en omfördelning av bidragen från Sida till Swedfund, och i regleringsbrevet öka kravet på utbildningsinsatser.

Om Pontus
Pontus Engström är affilierad forskare vid House of Innovation, Handelshögskolan i Stockholm. Han disputerade 2016 och forskar om den informella sektorn och entreprenörskap i utvecklingsländer. Pontus är medgrundare till MTI Investment AS som investerar i mindre företag i Tanzania. Han nås på pontus.engstrom@hhs.se———–