Mänskliga faktorer förutspår framgång

Följande text publicerades även i Entré nr 3, 2001:

En fjärdedel av Norges befolkning uppger att de hellre är egna företagare än anställda. Undersöker man dem på individnivå kan man utröna vilka som verkligen kommer att lyckas etablera ett företag. Den viktigaste ledtråden är tidigare entreprenöriell erfarenhet.

Beate Rotefoss, Handelshögskolan i Bodö, intresserar sig för processen som föregår en företagsetablering. I hennes doktorsavhandling A Resource-based Approach to the Business Start-up Process är huvudfrågan: Vilka faktorer är kritiska för att förutspå om ett försök att starta ett företag ska lyckas eller ej?

– Inom entreprenörskapsforskningen studerar man vanligtvis antingen individen, företaget eller regionen. Jag valde att kombinera två perspektiv, och undersökte alltså både faktorer hos individen och faktorer i omvärlden.

Beate Rotefoss delar in processen att starta företag i olika steg med hjälp av tre milstolpar. Hela befolkningen kan i princip sägas vara potentiella entreprenörer, men långt ifrån alla når den första milstolpen som innebär att ha intentioner att starta eget. Ytterligare bortfall sker till den andra milstolpen som endast de som har vidtagit åtgärder för att få igång sitt företag når. Den tredje och sista milstolpen innebär att företaget faktiskt etableras, och hit är det förstås ännu färre som når.

För att ta reda på om det finns någon skillnad mellan de som når någon av de tre milstolparna och de som inte gör det samlade Rotefoss in en mängd data. Urbaniseringsgrad, arbetslöshet, finansiella resurser och politisk miljö i olika regioner är några av de omvärldsfaktorer som studerades. På individnivå genomfördes en omfattande kvantitativ studie. Personliga karakteristika hos 9 533 slumpmässigt utvalda norrmän samlades in via telefonintervjuer. Av dessa bedömdes 322 vara möjliga företagare i vardande och 203 av dem deltog sedan i uppföljningsstudier under 1996, 1997 och 1999.

– Först blev jag väldigt förtvivlad över resultaten. Jag hade väntat mig att omvärldsfaktorerna skulle ha stor betydelse, men mina resultat visar att de mänskliga faktorerna är de överlägset viktigaste. En faktor är solklar: egen entreprenöriell erfarenhet. Oavsett om erfarenheterna är lyckosamma eller misslyckade är de viktiga för att nå alla tre milstolparna, säger Beate Rotefoss.

Vad kan då myndigheterna göra för att stimulera företagandet och få fler att gå från den första till den andra och tredje milstolpen? Enligt Rotefoss måste insatser sättas in redan i grundskolan.

– Det gäller att ge barn och ungdomar entreprenöriell träning tidigt. De behöver erfarenhet av att driva företag och förståelse för att det är ett lika gott karriärval att vara sin egen som att vara anställd i ett stort företag. Det här kommer mer och mer i Norge, både på grundskolenivå och i högskolorna.

Att myndigheterna uppmuntrar till entreprenörskap handlar i dagsläget inte om att försöka lösa något sysselsättningsproblem. Men en nedgång förväntas inom oljeindustrin, och det norska näringsdepartementet menar att skapandet av nya företag är kritiskt för att säkra en långsiktig tillväxt. Landets avsaknad av arbetslöshet skapar dock speciella förutsättningar.

– Här tvingas ingen in i eget företagande på grund av att det inte finns jobb. De som startar företag gör det för att de vill, konstaterar Beate Rotefoss.———–