”Man måste ta bootstrapping på allvar”

Startups kan få mycket gratis av resursstarka aktörer i sitt nätverk. Men det gäller att vårda relationerna, och bootstrappa med förnuft. Det visar Tanya Kolyaka i sin avhandling.

Hockey stick, elevator pitch och exit. Startupvärlden har ett eget lingo, till stor del lånat från engelskan. Till vokabulären hör också ”bootstrapping”, ett begrepp som många svänger sig med. Men vad betyder det egentligen?

Tanya Kolyaka på Sten K Johnson Centre for Entrepreneurship vid Lunds universitet, har både praktisk erfarenhet och teoretisk kunskap om vad finansiell bootstrapping innebär.

– I grund och botten är jag entreprenör. Jag har varit med och startat två företag och drivit dem under flera år, berättar hon.

Tanya Kolyakas medgrundare var ingenjörer och tekniker, så den ekonomiska biten föll på hennes lott. Hon förhandlade med leverantörer och funderade ut olika sätt att finansiera företagens satsningar. Och det är precis vad bootstrapping handlar om: Smarta lösningar som gör att företaget får tillgång till resurser – till låg eller ingen kostnad.

Det kan röra sig om att låna en lokal som står tom, gå samman med andra företag för att kunna köpa in material billigare, eller rådfråga en expert utan att behöva betala marknadspris.

– I mina företag ägnade jag mig åt bootstrapping i flera år, det upphörde egentligen aldrig. Och bootstrapping är mycket vanligt bland små och nya företag. Jag skulle säga att nästan alla håller på med det – även om nästan ingen har det som uttalad strategi.

Relationer i fokus

Startupberättelser handlar ofta om hur entreprenörer med banbrytande affärsidéer landar rekordinvesteringar. Men de fallen är försvinnande få, insåg Kolyaka under sin tid som kämpande företagare. Hennes praktiska erfarenheter övergick i ett forskningsintresse, och hon såg ett behov av att öka kunskapen om vad bootstrapping innebär.

– Det handlar om relationer, slår Tanya Kolyaka fast.

I sin avhandling studerar hon både entreprenörer och resursstarka aktörer, och hur de agerar i början, under och efter samarbeten. Hon konstaterar att bootstrappingbehov och -beteenden ser olika ut i alla företag, och därför finns det inget entydigt framgångsrecept.

– Entreprenörer tänker inte: ”OK, nu ska jag bootstrappa!” Det sker ändå, det är naturligt att börja med att använda egna medel och resurser som är tillgängliga i ens närhet. Men det är viktigt att förstå att bootstrapping kan få konsekvenser för företagets utveckling, både på kort och lång sikt.

Tanya Kolyaka nämner Daniel Kahnemans bok Tänka, snabbt och långsamt (Volante, 2012) som en inspiration. Entreprenören kan behöva lösa en akut pengakris, men samtidigt måste hen också tänka på vad som gagnar företaget i ett längre perspektiv. Och gratis är inte alltid godast.

– Ta till exempel en entreprenör som behöver göra en resurskrävande produktutveckling och har tre alternativ: Att göra allt själv, använda sina relationer för att få en expert att hjälpa till gratis, eller köpa in tjänster till marknadspris. Det går inte att veta från början vad som är bäst!

Risk för beroendeställning och legitimitetsförlust

Att köpa in tjänsten kan bli dyrt, men att göra allt själv kan också bli kostsamt – företaget kan förlora fart och missa chansen att positionera sig.

Bootstrappingalternativet kan vara ett smart sätt att snabbt få experthjälp till låg kostnad, men Kolyaka menar att entreprenören också måste blicka framåt. Att dra nytta av någon annans resurser under lång tid kan göra att man till slut hamnar i en beroendeställning. Och i ett mindre nätverk kan entreprenören förlora legitimitet genom att förlita sig för mycket på en aktör utan att erbjuda något i utbyte.

– Det handlar om att ge och ta, som i alla sunda relationer. Bootstrapping bygger på informella avtal. De är inte bindande i legal mening, men styrs av relationsnormer. Man måste ta bootstrapping på allvar.

Efter en tid kan det bli aktuellt att formalisera relationen, exempelvis genom att den resursstarka aktören erbjuds en andel av entreprenörens företag. Men om entreprenören märker att hen har behov av andra resurskällor för att skala upp, bör bootstrappingrelationen avslutas på ett snyggt sätt. Att nämna sin bootstrappingpartner som en möjliggörare av företagets utveckling kan räcka.

– Det är viktigt att ge cred. Man vill inte komma till en punkt där den som har erbjudit resurser säger: ”Nu är det nog, jag har gett dig så mycket att jag vill ha fem procent av ditt företag i utbyte.” Då har entreprenören dragit bootstrappingrelationen för långt, säger Tanya Kolyaka.

Tanya Kolyakas doktorsavhandling har titeln Financial Bootstrapping as Relational Contract: Linking resource needs, bootstrapping behaviors, and outcomes of bootstrapping exchanges. Hon disputerar på företagsekonomiska institutionen vid Lunds universitet 19 maj 2021, klockan 13.15–15.00. Disputationen kan följas i Zoom och avhandlingen kan laddas ner som PDF.

Kontakta tanya.kolyaka@fek.lu.se

Det här är bootstrapping

Själva ordet bootstrapping kommer från den lilla ögla – bootstrap – som sitter baktill på kängor och hjälper ägaren att dra på dem. I startupvärlden handlar bootstrapping om att hushålla med resurser och hålla nere kostnader för att kunna driva företaget på ett självständigt sätt. Det kan innebära att:

– Använda egna medel eller resurser från den närmaste kretsen (i sammanhanget nämns ofta ”FFF” som står för family, friends and fools – det vill säga familj, vänner och galningar)
– Utnyttja subventioner och bidrag
– Praktisera minimalism: köpa färre saker och återanvända så mycket som möjligt
– Dela lokal med andra företag, och därmed också dela på hyran
– Dela leverantörer med andra företag för att få mängdrabatt på inköp
– Rådfråga experter till låg eller ingen kostnad
– Förhandla fram bra betalningsvillkor så att det dröjer innan fakturor behöver betalas.