Konst och kommers i kreativ förening

Följande text publicerades även i Entré nr 1, 2011:

Småföretagare i kultursektorn har en kreativ kraft andra kan lära av. Jenny Sjöholm beskriver den konstnärliga processens platser och Thomas Florén undersöker musikbranschens svårförmedlade kunskap i varsin ny avhandling.

”Det som görs av det som kallas jag, görs troligen av någonting i mig som är större än jag”, sa skotske fysikern James Clerk Maxwell (1831-1879). Under sin livstid lyckades han sammanfatta allt samtiden visste om magnetism och elektricitet i fyra ekvationer. Han var själv förvånad. Vetenskapsjournalisten Tor Nørretranders tar hjälp av Maxwell i boken Märk världen för att illustrera att vi kan mycket mer än vi är medvetna om. När vi tillåter hjärnans omedvetna delar att flöda under organiserade former kan vår kreativitet ge stora vetenskapliga genombrott, eller utveckla stor konst.

För konstnärer och musiker, och många andra inom kulturindustrin, är detta vardag. Men hur hanterar man något som inte låter sig medvetet resoneras fram?

-Jenny Sjöholm beskriver i sin avhandling The geographies of knowledge in (making) artwork, framlagd vid kulturgeografiska institutionen på Uppsala universitet, hur konstnärer rent praktiskt organiserar den kreativa processen.

Sjöholm har intervjuat tolv konstnärer i olika åldrar i London. De delar rutiner med de flesta andra samtidskonstnärer i Europa: Man gör fältstudier för att samla intryck, information, eller konkret material. Man har en skissbok, om så bara för att skriva ner idéer. Man har en ateljé som är arbetsrum, arkiv och ofta även ett slags tredimensionell anslagstavla. Allt från skisser och prototyper hängande i taket, till upphittade saker i travar på golvet och tidningsurklipp på väggarna blir element som kan föra arbetet vidare.

– Genom att studera hur konstnärer genererar, applicerar och kommunicerar kunskap genom individuellt drivna arbetsprojekt hoppas jag bidra till förståelsen av konstnärligt arbete och lärande i bredare mening, säger Jenny Sjöholm.

Antropologen Tim Ingold skriver om skillnaden mellan en nybörjare och en skicklig hantverkare, och om hur det finns en outtalad kunskap som gör handens rörelser lätta och komplexa hos den skicklige hantverkaren, utan att han eller hon i ord kan förklara vad de gör.

Thomas Florén har studerat den sortens svårförmedlade kunskap. I sin avhandling Talangfabriken, om organisering av kunskap och kreativitet i skivindustrin, framlagd vid sociologiska institutionen på Stockholms universitet, har han intervjuat ett flertal erfarna representanter från skivbranschen.

Som musiker blev Florén intresserad av A&R-personerna, talangscouterna som identifierar vilka låtar och artister som kan slå – och vad övriga artister saknar.

— Jag har alltid fascinerats av att vissa människor förefaller ha en nästan magisk förmåga att se värdet hos nya artister och ny musik långt innan den etablerade industrin gör det, säger Thomas Florén.

– Det intressanta är att i en bemärkelse så försvårar yrkeserfarenhet denna typ av bedömning. Det beror på att en duktig A&R måste kunna göra samma bedömning som konsumenten gör i ett senare skede, säger Thomas Florén.

Thomas Florén menar att de stora bolagens krav på förutsägbara massframgångar har givit ett smalare utbud överlag, och samtidigt gjort företagen själva mindre flexibla. Samtidigt finns det över femhundra små skivbolag i Sverige som fyller ut behovet av variation och nyskapande alternativ musik. Men skivbolagskrisen har inte bara drabbat de stora bolagen. Som många kulturutövare förtjänar de engagerade musikentreprenörerna ofta sitt levebröd på något helt annat. Den alternativa musikscenen skulle inte finnas utan underbetalt och ideellt arbete.

– Det här är ett problem, säger Thomas Florén.

– Det innebär dels en form av demontering av kunskap och förmåga, dels att allt färre kan ägna sig på heltid åt det de brinner för: sin musik.

Jenny Sjöholm är inte lika pessimistisk.

– Även de som tjänar pengar på något annat använder strategiskt sin andra karriär till att utveckla sin konst eller hämta inspiration.

Men det är inte bara liten omsättning som gör det svårt att verka i kultursektorn – det sociala sammanhanget förändras hela tiden. Att följa konventioner gör dig accepterad, men i värsta fall osynlig. Att i stället vara för kreativ och göra för stora innovationer gör att du inte erkänns av någon social gruppering. Stor kreativitet medför stor osäkerhet.

– Osäkerheten kan man inte ta kontroll över. Kreativiteten, och den med kreativiteten intimt förbundna osäkerheten, måste tillåtas och accepteras inom vissa ramar i det kreativitetsintensiva företaget, säger Thomas Florén.

För att komma över osäkerheten i konstvärlden använder konstnärer olika strategier. Det är exempelvis vanligt att de knyter sig till olika sociala noder och grupperar sig med likasinnade.

– Konstnärer är otroligt medvetna. De är drillade i entreprenörskap och hur de måste nätverka, säger Jenny Sjöholm.

Hon menar att man kan lära mycket om självstyrt lärande genom att studera konstnärer.

– Konstnärer är pionjärer i hur de arbetar. De organiserar och problematiserar sin egen arbetsgång.

Både Jenny Sjöholm och Thomas Florén konstaterar att det finns utrymme att forska vidare om små, kreativa företags villkor.

– De små bolagen har en kreativ kraft och potential som de stora bolagen saknar, säger Thomas Florén.

– Det behövs mer kunskap om lärande i praktiken hos småföretagare, inte bara inom kulturell verksamhet, säger Jenny Sjöholm.

Kontakta thomas.floren@sociology.su.se, jensjoholm@googlemail.com

Exemplet Laurence
Den mycket unga konstnären Laurence i Jenny Sjöholms studie producerar oljemålningar på löpande band. Han har redan samlare och soloutställningar på prestigefulla platser. Efter konsthögskolan fick han jobb som assistent åt megastjärnan Damien Hirst. Laurence tog med ett par egna verk till Hirsts verkstad och ställde dem i en korridor. Han blev upptäckt av en förbipasserande samlare, som sedan introducerade honom för andra.

Exemplet Beatles
Thomas Florén använder Beatles, världens mest framgångsrika band, för att visa betydelsen av bra A&R. Bandet fick i början nobben av en mängd skivbolag som inte trodde på dem. Det kan man naturligtvis le åt med facit i hand, men Beatles var inte en klockren hitmaskin i originaluppsättning. De hade inte haft någon framgångsrik singel, och Pete Best var inte kapabel att trumma i takt mer än en gång per låt. Men managern Brian Epstein trodde på dem, och producenten George Martin gillade deras humor. Martin bytte ut Best mot Ringo Starr och kunde sedan guida bandet mot en mer slagkraftig repertoar.——-