Instruktion för innovation kräver handling

Följande text publicerades även i Entré nr 3, 2008:

Innovationspolitik ska leda till ökad innovation, som i sin tur ska leda till ökad tillväxt i samhället. Så går tankegången, och genom olika stödprogram vill politikerna främja denna utveckling. Men hur påverkas ett klusterinitiativ av de instruktioner det måste följa för att dra nytta av stödprogrammen?

Fredrik Lavén har studerat hur klusterinitiativet Microwave Road i Västra Götaland påverkas av innovationspolitik. Han presenterar sina resultat i doktorsavhandlingen Organizing Innovation – How Policies are Translated into Practice*.

– Mitt val av ämne grundar sig i ett intresse för organisatoriskt samarbete. Jag började med att titta på hur olika samarbetsinitiativ fungerade. Det skiftade sedan till ett fokus på hur innovationspolitiken påverkar samarbetena, säger ekonomie doktor Fredrik Lavén.

Hans studie är etnografiskt inspirerad. Det innebär att han exempelvis har suttit med på möten och följt aktörernas handlingar ”på fältet”.

– Jag ville vara med i arbetet och se hur policyinstrumenten påverkar i vardagen. Hur pratar man om dem, och vad gör man rent praktiskt?

Lavén har även gjort en del intervjuer, och studerat textdokument från Vinnova.

– Eftersom jag har tittat både på hur policyinstrumenten ser ut i teorin, och på hur de fungerar i praktiken, kan jag se de spänningar som finns däremellan.

Med kniven på strupen

Microwave Road-samarbetet kom till i samband med Vinnovas första Vinnväxtutlysning. Det anslaget fick de inte, utan stöddes i stället av Visanu, ett annat Vinnovaprogram.

– I början ägnade de sig mycket åt att ha möten, identifiera nyckelspelare och strukturera en nätverksorganisation. Men syftet var ju att utveckla mikrovågsindustrin, och bidra till teknikutvecklingen och tillväxten.

– Flera av de inblandade sa saker som: ”Vi kan inte bara hålla på att söka pengar, vi måste komma på banan också.” Till slut hade de kniven på strupen – de måste komma till skott med den konkreta teknikutvecklingen för att bevisa sitt existensberättigande.

Det ledde till en nystart och den här gången började de i andra änden: De formulerade ett problem, kom fram till vad de ville göra, och skapade sedan en struktur kring detta. Här låg alltså fokus på handling i stället för, som innan, på organisationen.

– Den här versionen av initiativet var mycket framgångsrikare.

Redigeringsutrymme krävs

Det finns många teorier kring hur innovationspolitik bör bedrivas. På modet just nu hittar vi begrepp som innovationssystem, triple helix och kluster. Teorierna överförs till innovationsprogrammens instruktioner. Lavén kallar en sådan instruktion för ett skript.

I skriptet finns bland annat tankar om vilka aktörer som ska finnas med i ett innovationssystem, och hur dessa ska organiseras i en interorganisatorisk nätverksstruktur. Och visst är det viktigt att innovationsprogrammen har en riktning, men för ett bra resultat krävs även en viss nivå av redigeringsutrymme, menar Lavén.

– Jag vet inte hur det fungerar i filmens värld, men jag kan tänka mig att det ofta finns utrymme för skådespelarna att skapa lite på egen hand kring manuskriptet, säger han.

Programmen ska stödja, men inte detaljstyra. Annars är det lätt hänt att det blir för mycket fokus på form i stället för på innehåll.

– Vi i västvärlden vill ofta först skapa strukturer, och sedan skrida till handling. Vi borde nog ändra oss lite, och i stället först formulera problemet och bestämma vad vi vill göra. Därefter kan man fundera på hur man ska organisera sig.

– Jag kanske låter kritisk mot myndigheterna, de har ju ett uppdrag från regeringen som de ska uppfylla och har säkert goda intentioner. Men man måste vara lite kritisk för att dra lärdomar inför framtiden, konstaterar Fredrik Lavén.

För mer info: fredrik.laven@handels.gu.se

*Avhandlingen har lagts fram vid Handelshögskolan vid Göteborgs universitet
———–