Hunger efter gemensam kunskapsbas

Johan
Gustafson
DELA

Följande text ingick även i temat ”Norden” som publicerades i ”Forskning om entreprenörskap & småföretag” (Entré) nr 2, 2000:

Det råder en febril aktivitet kring entreprenörskaps- och småföretagsforskningen i Norden, ofta ivrigt påhejad av politikerna. Men många gånger är forskningen splittrad eller utspridd, och forskningens lokala karaktär kan göra det svårt att lägga samman resultat från olika länder för att se nya mönster.

Det har alltid varit naturligt för nordiska forskare att samarbeta, antingen i gemensamma projekt eller bara genom att utbyta erfarenheter på konferenser. Den nordiska småföretagarkonferensen gick exempelvis av stapeln för första gången 1980 och har, trots att svenska forskare tagit mest plats genom åren, skaffat sig en stadig besökarskara från alla de nordiska länderna. Under dessa år har entreprenörskapsforskningen växt fram ur småföretagsfältet, och forskningen har även blivit allt mer internationell. I dag är det minst lika vanligt att nordiska forskare samarbetar med britter och amerikaner som med sina nordiska grannar.

– Ändå har det sammantaget varit ganska få forskningsprojekt där författare från flera olika länder gemensamt skriver artiklar. Entreprenörskaps- och småföretagsforskningen har historiskt sett varit upptagna med lokala eller regionala problem, säger Hans Landström, professor i entreprenörskap vid Högskolan i Halmstad och ordförande för European Council for Small Business, ECSB.

– Jag ser ett stort värde i att nordiska forskare samarbetar mera. Det skulle stärka forskningen i sig, och även göra den mer ”publiceringsbar”. Det görs för lite forskning i Norden som kan föras vidare till de internationella vetenskapliga tidskrifterna, men det beror inte så mycket på forskningens kvalitet som på inställningen ute hos institutionerna, säger Mette Mönsted på Handelshögskolan i Köpenhamn.

Olika forskningstraditioner

Det verkliga behovet av internationella utbyten mellan forskare uppstår först i relativt teoretiska projekt, där målet är att uppnå en gemensam kunskapsbas mellan länder eller världsdelar, menar Landström. Ett exempel på ett sådant projekt kan vara att forskare med gemensamma intressen, exempelvis riskkapital eller hur tillväxtföretag skapas, bildar nätverk för utbyte av idéer och resultat. Eftersom Europa är så heterogent har utvecklingen på den punkten släpat efter USA. Till och med i Norden skiljer sig kultur och forskningstraditioner åt ganska mycket.

Ta Finland som ett exempel. Landet har överlägset flest professorer i entreprenörskap jämfört med sina grannländer, men ganska få forskningsmiljöer med internationellt genomslag. Resurserna är för utspridda, och det saknas incitament för forskarna att delta i den internationella debatten genom att publicera sig i vetenskapliga tidskrifter. Danmark, å andra sidan, har inga professurer alls i ämnet och dessutom få forskare som uttalat ägnar sig åt småföretag. Varför? Jo, i Danmark finns i princip bara småföretag och därför har de redan en naturlig plats i den ekonomiska forskningen. Något som resulterat i att även dansk entreprenörskapsforskning kan vara utspridd på många olika institutioner och därför svår att överblicka.

Gemensamt för alla de nordiska länderna är annars ett snabbt växande intresse bland forskare, studenter och policymakare. Tydligast är kanske detta i Sverige och Finland, de två länder som nyligen utsågs till Nordens ekonomiska lokomotiv. Ett exempel som Nokia visar tydligt hur viktigt entreprenörskap kan vara, inte bara för det egna företaget och hundratals partnerföretag ute i landet, utan också för hela nationens ekonomi.
———–

1099

DELA