FORSKNINGSSTÖD: ”Det är en myt att radikal innovation är oförutsägbar”

Josef Taalbi är huvudansvarig för databasen Swinno som kartlägger svenska innovationer. Tillsammans med forskarkollegor på Lunds universitet har han tilldelats 20,5 miljoner kronor av Vinnova för fortsatt forskning i fem år. Vi blev nyfikna på vad de kommer att studera.

Grattis till förnyade forskningsmedel! Vad är Swinno, och vad är nyheterna i version 3.0?
– Swinno är en unik databas över svenska innovationer baserad på en läsning av svenska branschtidskrifter. Databasen innehåller nästan 5 000 innovationer mellan åren 1970 och 2018, och ytterligare 1 200 innovationer från 1909 och framåt. Den innehåller information om mer kända innovationer – som Spotify och Leksell Gamma Knife – men också om mindre kända, men viktiga, innovationer som det har rapporterats om i branschtidskrifter för att de bedömts ha en ekonomisk, miljömässig eller teknologisk betydelse.

Uppbyggnaden av Swinno var en del i ditt avhandlingsarbete, och du disputerade 2014. Vad har ditt mångåriga arbete gett för kunskaper?
– Vi har lärt oss en himla massa som man inte hade kunnat ta reda på utan databasen. Den fångar svenska innovationer i ett mycket långt tidsperspektiv. Databasen har till exempel visat att det är en myt att radikala innovationer är oförutsägbara eller oberoende av vad som händer i samhället i övrigt. Innovationer uppstår påfallande ofta som svar på problem i organisationer, industrier och samhället i stort.

– Det är viktigt att poängtera att innovation ofta handlar om samverkan mellan stat och näringsliv. Att såväl kriser som politik och lagstiftning har haft betydelse, kan man exempelvis se i en våg av miljöinnovationer under 1970-talet. De hängde samman med högre energipriser under oljekrisen, men också med statliga reformprogram och 1969 års miljölagstiftning. Man kan alltså prata om att det har funnits en produktiv samverkan mellan stat och näringsliv. Sara Torregrosa-Hetland och flera andra forskare gjorde 2019 en jämförelse mellan Sverige och Finland. De fann att ungefär 35–55 procent av de finska innovationerna hade fått offentlig finansiering. Motsvarande siffra för svenska innovationer är lägre, men har under senare tid legat kring 40 procent.

– Att ny teknik kan utvecklas som respons på samhälleliga behov, är en viktig förutsättning för att samhället ska kunna klara av strukturella problem och strukturanpassning. Det kan vara en delförklaring till varför Sverige ligger i framkant inom flera områden, inte minst miljöinnovation.

Vad visar databasen mer?
– Swinno synliggör också flera intressanta långsiktiga mönster. De senaste 40 åren, ungefär sedan mikroelektronikens genombrott, har vi sett att svensk innovationsaktivitet har dominerats allt mer av små och medelstora företag. Det intressanta är att vi också kan se liknande mönster när elektriciteten och bilismen började utvecklas i början av 1900-talet – nybildade företag bidrog i hög grad till viktiga innovationer. I takt med att tekniken spreds kom svensk innovationsaktivitet att koncentreras till ett mindre antal större aktörer under efterkrigstiden (till exempel Ericsson, Asea, Aga, SKF och Saab). Nu har vi haft en lång tidsperiod där små företag har dominerat – är vi på väg mot en vändpunkt?

– En annan sak som vi har lärt oss är också att minst 30 procent av alla innovationer beror på ”nätverkseffekter”. Med det menar jag att innovationer i en industri stimulerar innovationer i andra industrier. Typiskt sett handlar det om kluster som är stabila över tid, grupper av industrier och tekniker som har synergieffekter. Till exempel har läkemedelsbranschen, FoU-företag och medicinska instrument stark samverkan i vårt material. De här resultaten redovisas i en serie vetenskapliga artiklar, den senaste har publicerats i Research Policy.

Vilka frågor arbetar Swinnoforskarna med just nu?
– En del av projektet handlar om att fördjupa förståelsen för vilken roll olika finansieringsformer, inte minst offentlig finansiering, spelar för svenska innovationer. Vi vill också lära oss mer om hur nätverk (samarbeten och industristruktur) påverkar innovation, och förstå förutsättningarna för miljöinnovation och teknikens roll i hållbar utveckling bättre. Vi kommer bland annat att göra nedslag i skogsindustrin.

Hur tror du coronakrisen kommer att påverka svensk innovationskraft?
– Jag tror att coronakrisen helt tveklöst leder till innovation – men det vore felaktigt att säga att alla kriser leder till stora språng i innovationsaktivitet. Vårt historiska material visar att sådana språng har varit koncentrerade till vissa tidsperioder, närmare bestämt 1930-talet, perioden efter oljekrisen – cirka 1975–1983 –samt perioden efter ”The Great Recession” – cirka 2008–2015. Exakt i vilken utsträckning coronakrisen leder till innovation, och inom vilka områden, är för tidigt att säga – åtminstone utifrån vår databas. Det tar i genomsnitt fyra år för innovationer i Sverige att utvecklas.

– Om jag tillåter mig att spekulera utifrån vad vi har lärt av historien, kan kriser ha både en positiv och negativ inverkan på innovationsverksamheten – samtidigt. Krisen kan påverka positivt om den skapar ett tryck att förbättra processer och produkter, och tänka i nya banor. En negativ påverkan kan vara om innovativa företag läggs ner och arbetskraftens kompetens går förlorad. I dag befinner vi oss i en omvandling som, något förenklat, står på två ben: digitalisering och hållbarhet. Coronakrisen förstärker den roll som digitala lösningar och digital infrastruktur spelar. Samtidigt har den också blottlagt svagheter, i Sverige mest tydligt i äldreomsorgens arbetsorganisation.

Vad kan vi göra för att stötta svensk innovation i dag?
– Hur politiska aktörer agerar spelar stor roll för om krisen ska påverka innovationsaktiviteterna negativt eller positivt. Dessutom kan politiska åtgärder driva på teknikutveckling och strukturomvandling i en viss riktning. I oljekrisernas spår – 1973 och 1979 – gjordes miljöinnovationer en masse. Det berodde inte bara på ökade energipriser, utan kan också härledas till Sveriges första miljölagstiftning 1969 samt stora statliga investeringar och forskningsprogram för förnybar energi och bränslen.

– Men en större poäng är att man inte bör stirra sig blind på teknisk innovation – man måste också se de större sammanhangen för att stötta långsiktig strukturomvandling. I dag finns det flaskhalsar för klimatomställningen. Det krävs sociala innovationer och omfattande satsningar på infrastruktur, som elektrifiering av vägar och laddstationer för fordon. Det finns också hinder som politiken har satt upp, inte minst klimatskadliga subventioner av fossil energi och bränslen som behöver fasas ut. Återigen, vad politiska aktörer gör spelar stor roll för svensk innovation och de långsiktiga förutsättningarna för strukturomvandling.

Kontakta josef.taalbi@ekh.lu.se

Mer om Swinno-projektet

Övriga forskare i projektet är Cristina Chaminade, Astrid Kander, Sara Torregrosa-Hetland och Frank van der Most, Ekonomihögskolan vid Lunds universitet. Läs mer om Swinno och om Josef Taalbis avhandling.———