Företagsstöd fördelas inte jämlikt

Följande text publicerades även i Entré nr 4, 2014:

En fjärdedel av Sveriges företag drivs av kvinnor. Men bara sex procent av samhällets stöd går till kvinnoledda företag. Gamla myter och ineffektiva stödsystem är bovarna i dramat, menar Cecilia Dalborg som forskar inom ämnet.
– Så här ska det inte vara, stöden ska fördelas rättvist. 25 procent av företagsstöden borde gå till kvinnor, säger hon.

Strategierna för ett jämställt företagande har inte varit speciellt lyckosamma. Sedan de särskilda stöden till kvinnors företag initierades i början av 1990-talet har inte könsförhållandena ändrats. Det är fortfarande dubbelt så många män som startar företag. Det är det första vi måste inse, enligt Cecilia Dalborg.

Det andra är att felet inte är kvinnornas. Inför sin avhandling har Dalborg undersökt företagare i Jämtlands län. Resultaten visar att både kvinnor och män känner stor passion för företagande, men att kvinnors passion inte alltid resulterar i nya företag.

– Kvinnorna upplever att risken med företagandet är större än passionen, det gör att de tar ett steg tillbaka. Det är inte så konstigt när förutsättningarna kring att driva företag är orättvisa. Det här påverkar beslutet att starta företag.

En bakomliggande orsak är samhällets föreställningar om vem som anses vara entreprenör. En sådan – felaktig – föreställning är att kvinnor inte driver tillväxtföretag. Och eftersom en stor del av stödsystemet är uppbyggt kring att företag ska växa, får kvinnor inte ta del av samma stöd som män.

– Många hävdar att kvinnor inte vill att deras företag ska växa, och anser att de måste våga mer. Vi lägger gärna ansvaret på kvinnorna, och vill att de ska ändra sig. Vi har inte samma tilltro till kvinnor som företagare.

Många studier visar dock att det finns en hög tillväxtvilja även bland kvinnor. Cecilia Dalborg menar därför att strategierna för ett jämställt företagande måste baseras på en verklighetsbild där både män och kvinnor betraktas som entreprenörer som startar och driver tillväxtföretag.

– Ett exempel som jag har med i min avhandling är en rapport om företagande i Sverige från 2012. Den har en kostymklädd man på en surfbräda på framsidan. Vad är det för bild av företagande som förmedlas då? Att företagaren måste vara riskvillig och man? Det är tyvärr den här gamla hjältebilden av företagaren som fortfarande är härskande på många håll.

– Det är farligt att tänka att man måste vara våghalsig för att kunna driva företag. Då kan man ju verkligen ställa till det för sig.

Ett annat exempel som hon nämner är en rapport om kvinnors företagande. En kvinna i högklackat och dräkt på framsidan ska representera den företagande kvinnan. Det är nog inte heller en bild som många företagare känner igen sig i, poängterar Cecilia Dalborg.

– Företagande könsmärks alltid när det är en kvinna som driver företag, aldrig när det är en man.

Allmänna stöd till företagande riktar sig ofta till tillverkande företag, som drivs av män. Dagens stödsystem utgår också från en snäv syn på vad tillväxt är, anser Dalborg. Det bygger på att företagare ska ha fokus på sysselsättningstillväxt redan från början, helst vara så kallade gasellföretag.

Cecilia Dalborg skulle gärna se att stödsystemet öppnade upp för alternativa synsätt på tillväxt. I sin avhandling lyfter hon fram kvalitativ tillväxt – en långsiktigt stabil tillväxt där olika delmål uppnås innan sysselsättningstillväxt kan komma ifråga. Första steget är att klara av att försörja sig själv som företagare. Andra steget handlar om att nå stabilitet. Först efter det kan man börja tänka på att anställa och skapa sysselsättning. Dalborg knyter också tillväxtbegreppet till företagarens personliga utveckling.

– Företagare jobbar alltid framåt, och har ambitionen att utveckla sina företag. Tillväxtmålen bestäms utifrån den situation där företagaren befinner sig just då.

Många tror att stöden till kvinnors företagande handlar om massor av pengar. Det stämmer inte, enligt Dalborg.

– Det är lite konstigt att just stöden till kvinnors företagande har uppmärksammats – och kritiserats – så mycket som de har. De utgör en bråkdel av allt stöd som går till företagande. Varav den största delen alltså går till män, eftersom deras företagande är normen.

Dalborg menar att det i dagsläget är svårt att säga något om vilka effekter stödsystemet för kvinnors företagande kommer att ge. Hon nämner bland annat Tillväxtverkets ambassadörer – som hon tror kan bidra till att förmedla en annan, bredare bild av företagande.

– Sådana här särskilda satsningar på kvinnors företagande kan nog ha sin funktion. Men de handlar aldrig om pengar in i företagen. Det är andra sätt att försöka få till förändring, som stöd till aktiviteter, nätverk och förebilder. Ambassadörerna gör säkert ett jättebra jobb, men det är fortfarande dubbelt så många män som startar företag…

Hennes råd till policy är att se över både regelsystemen och stödsystemen kring företagande. Hon menar också att det vore på sin plats att fundera mer kring bolagsformer. Ska företag verkligen drivas som enskilda firmor? Kanske borde vi snarare uppmana fler att starta aktiebolag och driva företag tillsammans.

Cecilia Dalborg tycker inte att företagande borde behöva könsmärkas. Särskilt inte i Sverige.

– Vi är jämställda på så många andra plan. Det är konstigt att vi inte har lyckats nå jämställdhet inom företagandet. Om vi vill ha fler företagare i samhället, borde vi se till att fler kvinnor attraheras av att starta och driva företag.

– Vi måste börja se företagande enhetligt. Företagande är inte könsbundet. Visst, det kan skilja sig i vilka branscher män och kvinnor främst verkar. Men sättet att driva företag skiljer sig inte. De här förhållandena har varit kända länge. Ändå placeras fortfarande surfande män på framsidan av rapporter. Vi behöver en mer verklighetsanknuten syn på företagandet än så, säger Cecilia Dalborg.

Kontakta cecilia.dalborg@miun.se———–