Entreprenöriellt lärande ger motiverade elever

Följande text publicerades även i Entré nr 4, 2014:

Entreprenörskap i utbildningen är ett ämne som engagerar. Politikerna vill få fler att starta företag, men många lärare känner sig exkluderade från diskussionen. En utmaning är att utvärdera utbildningarna, som ser mycket olika ut.
– Sammanfattningsvis har entreprenörskapsutbildning en positiv effekt. Men det beror mycket på typ av utbildning och på vilka mål man har, säger Kåre Moberg.

Kåre Moberg har undersökt effekterna av utbildning i entreprenörskap på både grundeskole- och universitetsnivå i Danmark. Hans avhandling bygger på två undersökningar som sträcker sig över längre tid. En fokuserar på tre kullar av danska niondeklassare som följs under flera år. I den andra undersöks tolv danska masterprogram, åtta inom entreprenörskap/innovation och fyra i en kontrollgrupp (i dagsläget har projektet utökats med fler program i Danmark, men även i Sverige och Finland). Moberg presenterar sina resultat i doktorsavhandlingen Assessing the Impact of Entrepreneurship Education – From ABC to PhD.

Vilka effekter en utbildning har är viktigt för många. För politiker, för lärarna och för eleverna. Men det är ingen lätt sak att utvärdera utbildning. Vissa entreprenörskapsutbildningar kan medföra extra stora mätutmaningar.

– Ibland stirrar man sig blind på att mäta attityder och inställning till företagande. Då är man inte i samspråk med de mål som utbildningarna har. Nu pratas det ju mycket om entreprenöriellt lärande. Då ligger fokus inte på att skapa företagare, utan på att göra deltagarna entreprenöriella – i meningen att ta sig för saker.

– Entreprenöriellt lärande som begrepp har ett pedagogiskt perspektiv. Det ligger närmare lärarnas egen livsvärld än entreprenörskap som eget ämne. Det är inte så många lärare som har en egen koppling till entreprenörskap i betydelsen driva företag.

Här finns en viss begreppsförvirring. Många som pratar om utbildning i entreprenörskap menar helt olika saker. När man utbildar entreprenöriella individer, alltså inte nödvändigtvis företagare, handlar det om att utveckla icke kognitiva egenskaper som handlingskraft, hur man reagerar på nya möjligheter och hur man hanterar osäkerhet. Dessa är svåra att utbilda i – och att mäta. I alla fall med traditionella prov eller läxförhör.

Ett av Kåre Mobergs resultat är att entreprenöriellt lärande som pedagogisk metod ger ökad skollust och mer motiverade elever.

– Det handlar om vilka undervisningsmetoder som används, och om den roll som läraren får gentemot eleverna. Det blir en mer vägledande roll, i kontrast till den bedömande roll som lärare traditionellt har haft. Entreprenöriellt lärande har en väldigt positiv effekt på skolmotivationen.

Om målet med utbildningen är att skapa företagare är det snarare kognitiva egenskaper som ska utvecklas. Som exempelvis hur man skriver en affärsplan, utvärderar en idé eller tar fram en finansiell plan.

– För elever på grundskolan, som ofta är ganska långt ifrån arbetsmarknaden, kan sådan kunskap kännas irrelevant, konstaterar Kåre Moberg.

– Vi har haft en stark policypush för att utbilda fler företagare. Men lärarna har inte varit med på tåget och har inte riktigt vetat hur de ska gå tillväga. Då landar det ofta i ren katederundervisning i bokföring och redovisning. I bästa fall leder det till att intentionen att starta företag ökar. Men samtidigt sjunker troligen elevernas studiemotivation. Det är klart att man kan hitta kombinationer, där både företagandefärdigheter och studiemotivation främjas. Men tyvärr blir det ofta antingen eller. Inte minst på grund av resursbrist.

Kåre Moberg ser gärna mer av den entreprenöriella, handlingsinriktade undervisningen genom hela skolsystemet. I senare delen av gymnasiet och uppåt kan det även vara berättigat med företagande på schemat. Eleverna är närmare yrkeslivet och en allt större del av dem kan komma att ägna sig åt företagande efter studietiden.

– Samtidigt gäller det att inte slarva bort elevernas motivation. Här brottas man med traditioner i skolsystemet. Vi måste klä lärarna i kompetens för att klara av olika typer av undervisning.

På masterprogrammen är studenterna närmare en eventuell karriär som entreprenörer, i bemärkelsen starta företag. Sedan är det långtifrån alla som startar företag efter färdig utbildning. Och det är helt i sin ordning, menar Moberg.

En utmaning på masterprogrammen är att få studenterna att driva verklighetsanknutna projekt som samtidigt är tillräckligt avancerade för den nivån på undervisning. Många program litar inte på att studenterna själva klarar av att hitta på den typen av idéer. I stället samarbetar de med befintliga företag, där studenterna får jobba med verkliga projekt.

– Det gör studentrollen ganska fast. Studenterna går ut i verksamheterna och applicerar exakt det de lärt sig i klassrummet. Studenterna utvecklas mer om de tillåts driva helt egna projekt, utan koppling till någon befintlig verksamhet. De blir mer motiverade och mer engagerade i utbildningsprocessen.

– Jag förstår universitetslärare som menar att studenterna inte har tillräckligt bra idéer, men då gäller det att hitta sätt som låter dem känna ägandeskap kring projektet ändå. Det handlar om att lära sig på samma sätt som entreprenörer lär sig.

Mobergs studier bygger på flera olika mätmetoder. Bland eleverna från grundskolan har han framförallt undersökt engagemanget i undervisningen och deras entreprenöriella attityd. Masterstudenterna har fått göra självutvärderingar kring både kognitiva och icke kognitiva entreprenörskapsrelaterade egenskaper (så kallad entrepreneurial self-efficacy).

– Det är ett subjektivt mått, men har visat sig ha hög korrelation med vad studenterna faktiskt lär sig. Fördelen är att man kan mäta saker som exempelvis kreativ förmåga, som annars är svårmätt.

Politiker vill gärna att satsningar på entreprenörskapsutbildning leder till att fler blir företagare. Något som ofta upprepas är att sådan utbildning bör införas tidigare i skolsystemet.

– Jag tror inte att man ska stirra sig blind på hur många nya företag som startas efter utbildningarna. Men att börja tidigt kan absolut ha sina poänger. Givetvis med hänsyn till elevernas mognadsgrad. Klassiska teorier kring lärande visar att det tar tid att få verklig utväxling på ny kunskap, så kallade multiplikatoreffekter. De icke kognitiva egenskaperna är det egentligen aldrig för tidigt för.

– Det gäller inte minst elever som inte svarar så bra på traditionell undervisning. De tar ofta till sig entreprenöriell undervisning mycket bättre.

Många policyåtgärder handlar om att bygga en entreprenöriell kultur kring studenter. Men studenterna är flyktiga, och försvinner efter studietiden. Kåre Mobergs råd till politiker är att satsa på lärarna, de är mer trögrörliga. Det handlar om satsningar inom lärarutbildningarna, men även på vidareutbildning av yrkesverksamma lärare.

– Att undersöka effekterna av de utbildningar som finns är viktigt. Och undersökningarna måste få ta tid, effekterna kommer inte över en natt. Sedan gäller det ju att undersökningarna tas på allvar. Utbildning är kostsamt och vi behöver veta hur vi bäst ska bedriva den, slår Kåre Moberg fast.

Kontakta kaare@ffe-ye.dk———–