Egenföretagande bland invandrare: bra eller dåligt?

Pernillla
Andersson
DELA

Följande text publicerades även under vinjetten ”Åsikten” i Entré nr 3, 2007:

Under 2006 startade 44 386 nya företag. Av dem startades 19 procent av personer med utländsk härkomst (ITPS, 2007). Samtidigt har tidigare studier visat att icke-västliga invandrare är överrepresenterade bland egenföretagare.

Man brukar prata om i huvudsak två skäl till att bli egenföretagare. Ett skäl är att man föredrar att vara egen eftersom det är förknippat med en högre grad av självbestämmande och frihet än vad en traditionell anställning är. Å andra sidan har egenföretagare ett större ansvar för sin försörjning. Det finns också en otrygghet förknippad med att vara egenföretagare och de har i genomsnitt lägre inkomster än anställda. Det är troligt att man i denna grupp av egenföretagare finner de verkligt drivna entreprenörerna, vars mål är att uppnå god tillväxt i företaget.

Ett andra skäl att välja egenföretagande är för att undgå arbetslöshet eller ekonomisk inaktivitet. Detta gäller framförallt individer som har svårigheter att få en anställning och brukar kallas för ”nödvändighetsföretagande” – i brist på alternativ på arbetsmarknaden väljer man att bli egenföretagare. Många i denna grupp föredrar troligen en anställning framför egenföretagande och skulle välja det om det fanns möjlighet.

Eftersom sysselsättningen är lägre, och arbetslösheten är högre, bland invandrare än bland infödda finns det skäl att tro att icke-västliga invandrare är överrepresenterade bland dem som väljer egenföretagande av det sistnämnda skälet. Enligt en enkätundersökning (ITPS, 2007) uppgav 15 procent av de nya företagarna med utländsk härkomst att motivet bakom att starta företag var ”på grund av arbetslöshet eller risk för arbetslöshet”. Detta kan jämföras med att 9 procent av dem med svensk härkomst uppgav detta som motiv. Dock bör påpekas att 33 procent av dem med utländsk härkomst uppgav att motivet till att starta företag var att ”få förverkliga idéer”.

Att människor med innovativa idéer väljer att bli egenföretagare är bra. Det råder det nog enighet om. Men bör man, vilket man har gjort under relativt lång tid, uppmuntra nödvändighetsföretagande? Att bli egenföretagare betyder visserligen att man har en sysselsättning, men vi vet inte vad dessa individer skulle ha gjort om de inte hade valt egenföretagande. En del skulle även på längre sikt ha varit utan jobb och i dessa fall bör en sysselsättning som egenföretagare betraktas som bra. Men en del skulle troligen efter en tids sökande få en anställning – troligen med högre inkomst och större trygghet – än vad de hade som egenföretagare.

Att som forskare kunna svara på frågan om egenföretagande för utsatta grupper på arbetsmarknaden är bra eller dåligt, ställer höga krav på datamaterial och metod. Man vill ha svar på frågan vad individer skulle ha gjort om de inte hade valt att bli egenföretagare. Detta är en utmaning för framtida forskning på området.

Jag anser att man bör diskutera om den höga överrepresentationen av icke-västliga invandrare bland egenföretagarna är bra eller dålig. Fungerar egenföretagande som en språngbräda in på arbetsmarknaden, eller leder det till en sämre ekonomisk situation också på lång sikt?

För mer info: pernilla.andersson@sofi.su.se———–

2919

DELA