Dolda agendor försvårar för sociala företag

Följande text publicerades även i Entré nr 3, 2013:

Anställda som kan förhandla med såväl kommun som privat sektor, och skriva avancerade projektplaner och budgetar. Det är vad som behövs för att sociala företag och ideella organisationer ska kunna konkurrera om ekonomiska bidrag. Kan man dessutom stöpa om sitt sociala projekt till ett kultur- eller fritidsprojekt blir det ännu enklare att få pengar.

Carlsbergsbryggeriernas gamla område i centrala Köpenhamn är under omdaning. Olika typer av organisationer flyttar in, bland annat sådana som sysslar med socialt företagande. Monika Faester har undersökt 7 plattformar – totalt 21 ideella föreningar och sociala företag – som ansökt om medel hos Köpenhamns kommun eller företaget Carlsberg för sin etablering. Hon ville se om det fanns ett mönster för vilka idéer som stöttas, och vilka som stoppas.

Både Köpenhamns kommun och Carlsberg betonar att det är öppet för vem som helst att söka medel från dem. Trots det finns det villkor som både kommunen och Carlsberg kräver ska vara uppfyllda, visar Faester. Till exempel behöver man ha ett organisationsnummer, vilket innebär att man måste ha ett företag.

– Det här utesluter alla små, spontana initiativ och förhindrar särskilt unga människor att ta emot mindre bidrag. Det är svårt för nykomlingar att komma in i systemet och få medel beviljade. Men människor som redan tagit emot ekonomiskt stöd, hade en god chans att få det igen. Nätverket är väldigt viktigt, säger Monika Faester.

Andra krav som ställs är att de sökande ska ha en detaljerad budget och projektplan, krav som skärpts de senaste åren. På det här viset professionaliserar man de ideella organisationerna och sociala företagen.

– I dag kan du inte vara en helt ideellt driven organisation eller socialt företag. Du måste ha anställda som kan använda sin arbetstid till att göra detaljerade budgetar och planer.

Carlsberg är villiga att ge pengar till sociala projekt, men bara genom breda, folkliga aktiviteter. De vill inte hantera riktigt svåra problem, till exempel hemlöshet eller dementa människor.

– Carlsberg är väldigt öppna med det här. De säger att aktiviteterna som de stöttar måste ge dem bra marknadsföring och en bra image. De säljer öl, så de måste stödja aktiviteter som är breda och attraherar människor i medelklassen.

När sociala organisationer söker pengar från kommunen finns en stor utmaning som måste hanteras. Organisationerna går in i en dold tävling som kommunen har ett intresse av att behålla.

– De är inte medvetna om att de tävlar med varandra. Ett exempel: vart fjärde år bjuds 20–30 teatergrupper in för att presentera vad de tänkt göra de kommande fyra åren. Sedan kan kommunen välja mellan de många projekten. De väljer självklart de som är mest utvecklade och som redan har mest pengar. På så vis slipper de lägga ut för byggnader och löner.

– Det blir ett moment 22 för de mindre grupperna som sällan får stöd. De måste ansöka och det här är enda sättet.

De organisationer som förstår komplexiteten i att få projekt kring sociala problem finansierade, har lättare att få stöd. Det kan handla om att i förväg förhandla med kommunens representanter.

– Vi kallar det korridorsförhandlingar. Det pågår många korridorsförhandlingar inför en ansökningsperiod.

Det kan även löna sig att vara strategisk och stöpa om sitt projekt för syns skull.

– Att utveckla metoder och genomföra projekt som handlar om sociala problem är ofta en het potatis rent politiskt. Eftersom behovet inom den sociala sektorn är så pass stort, konkurrerar de här projekten faktiskt med socialnämnden i att lösa sociala frågor.

– Kan man däremot få in samma projekt under kultur och fritid – och gömma den heta potatisen – kan det gå lättare. Du anordnar kanske fotbollsträningar och matcher, men gör det för att du vill hjälpa hemlösa. Då kan du ansöka inom området kultur och fritid och få det att se ut som ett sådant projekt. Trots att det egentligen är ett socialt projekt.

Faester skulle vilja se en förändring i Danmark för att stärka de sociala aktörernas ställning och inflytande över sina projekt. Hon föreslår Norges modell med en paraplyorganisation, där 200 föreningar är organiserade.

– De har en röst när de går till kommunen eller staten. I Danmark är dessa aktörer alldeles för fragmenterade. När ett litet företag eller organisation förhandlar med kommunen är det alltid kommunen som vinner.

– Jag tror inte att allmänheten är medveten om att det finns sådana här glasväggar och glastak i systemet. Du tror att det är öppet och möjligt ända tills du stöter huvudet i taket. Så är det med maktstrukturer – de fungerar bara om de är dolda. Så när allmänheten blir medveten om dem, när journalister skriver om dem, då kommer saker sakta att förändras. Och det är en forskares uppgift att hitta de dolda maktstrukturerna, säger Monica Faester.

Kontakta monikaf@ruc.dk———