Digitala innovationer nyckeln till hållbart jordbruk – eller?

Många jordbrukare jobbar med digitalisering för att bli miljömässigt hållbara. Men en ny avhandling visar att det kommersiella trycket försvårar omställningen.

Livsmedelsindustrin står generellt inför ökande kostnader, minskad tillförlitlighet på grund av oförutsägbara väderförhållanden och en förändrad efterfrågan på livsmedel. Utöver det blir vi människor allt fler och våra beteenden förändras.

– Det är många stressfaktorer som gör att industrin måste producera mer mat som också är bättre för miljön – samtidigt som jordbruksföretagen ska vara lönsamma. Så det är inte konstigt att man letar efter tekniska lösningar, säger Maria Bustamante, Handelshögskolan i Stockholm.

Debatt om digitalisering

Hon har i sin doktorsavhandling studerat hållbarhet och digitalisering inom livsmedelsindustrin. Särskild vikt har hon lagt vi de olika värden som digital teknik säger sig medföra – så som ekonomisk, social och miljömässig hållbarhet. Maria Bustamante menar att det å ena sidan finns aktörer, inklusive företag och beslutsfattare, som ser den digitala tekniken som nyckeln till att uppnå målet att producera mer med mindre skada. Men att det också finns kritiker.

– Vissa forskare och praktiker hävdar att det finns för få bevis för att digitalisering kan uppfylla de förväntningar som ställs på den när det kommer till hållbarhet. Det betyder att värdet av den digitala tekniken inom jordbruks- och livsmedelssektorn är osäkert. Frågan är – kommer den att användas för att byta ut de gamla metoderna, eller för att göra nuvarande metoder mer effektiva?

Vertikal odling och digital plattform

Maria Bustamante studerade framväxten av två typer av digital teknik i svenska livsmedelsindustrin – vertikalt jordbruk och en digital plattform för datadelning. Vertikal odling innebär att man bedriver jordbruk i en kontrollerad inomhusmiljö. Man har koll på alla delar av odlingsprocessen, så som ljuset, näringsämnen och andra omgivande faktorer.

– Jag följde tre vertikala odlingars resa och pratade med återförsäljare och investerare för att förstå hur andra i ekosystemet utvärderar produkterna och tekniken, berättar Maria Bustamante.

– Och för att förstå på vilket sätt den digitala plattformen var värdefull för branschen och den egna verksamheten, pratade jag med de fyra största jordbrukskooperativen som initierat projektet.

Ambitionen finns men tappas bort

I båda fallen undersökte hon vilka aspekter av den digitala tekniken som var viktiga för aktörerna, vilka mätbara och icke mätbara värden de tog hänsyn till samt hur det kunde få dem att omvärdera sina egna metoder.

– Flera aktörer i branschen tänker på andra värden utöver de ekonomiska, men när de närmar sig kommersialisering faller de tillbaka på etablerade sätt att fastställa värde, vilket ofta handlar om pris och effektivitet. Med andra ord prioriteras de värden som kan mätas. Medan andra som är svårare att mäta, till exempel biologisk mångfald, blir mindre viktiga.

Är det ens möjligt att få en ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar jordbrukssektor – är det en rimlig kombination?

– När man tänker på att vi talar om mat, ett grundläggande behov, tycker jag inte det är en orimlig kombination. Men det är inte enkelt. Vi måste tänka på innovation på ett annat sätt. Vanligtvis tänker vi först på det ur ett tekniskt perspektiv, som sedan leder till en förändring av uppfattningar, uppdrag och affärsmodell. Men om vi i stället börjar i värderingar och övertygelser och använder det för att driva den tekniska utvecklingen kommer utfallet av innovationsprocessen se annorlunda ut än i många fall i dag, säger Maria Bustamante.

Kontakta maria.bustamante@hhs.se

Mer om avhandlingen
Maria Bustamante disputerade nyligen vid Handelshögskolan i Stockholm med avhandlingen Agricultural Intelligence: Valuing Digital Technology in the Agri-Food Sector Transition to Sustainability. Den går att läsa som PDF.