Den osynliga delen av ekonomin

Johan
Gustafson
DELA

Följande text ingick även i temat ”Kvinnors företagande” som publicerades i ”Forskning om entreprenörskap & småföretag” (Entré) nr 4, 1999:

Entreprenören har blivit ett viktigt slagträ i samhällsdebatten, en modern mytologisk figur som ska skapa tillväxt och jobb åt landet. Men vem döljer sig bakom arketypen om den starke, manlige företagaren? Inte sällan en kvinna. Just nu pågår den största svenska kraftsamlingen kring kvinnors företagande någonsin – och en rikare bild av entreprenörskapet växer fram.

Det var under en vildmarkstur i Lappland i slutet av 70-talet som de båda doktoranderna Carin Holmquist och Elisabeth Sundin bestämde sig för att ta reda på kvinnornas roll i svenska småföretag. De hade tidigare häpnat när de gått igenom existerande forskning och funnit att kön inte fanns med på företagsekonomernas måttstock. Istället fanns en allmän bild om att män var företagare, medan kvinnor ägnade sig åt ”mjukare” verksamheter.

– Jag hade jobbat mycket med statliga företag och visste hur inflytelserika kvinnor kunde vara där, även om de sällan själva var chefer, berättar Carin Holmquist, i dag professor i företagsekonomi vid Umeå universitet.

– Elisabeth Sundin hade jobbat med småföretag och visste att det var ungefär samma sak där, det var männen som var ansiktet utåt men ofta kvinnorna som hade ansvar för böckerna och som egentligen visste hur det gick för företagen. Vi bestämde oss för att studera detta efter att våra vanliga avhandlingar blivit klara.

Projektet blev det egentliga startskottet för en specifik forskning kring kvinnornas roll i småföretagen. I brist på statistik kammade forskarduon igenom Folk- och Bostadsräkningen i jakt på kvinnor som sagt sig jobba med ”egen verksamhet” under en viss novembervecka. Urvalet visade sig vara mycket träffsäkert – och resultatet förvånande.

I Sverige fanns nämligen drygt 60 000 företag med kvinnlig ledning, motsvarande en dryg fjärdedel av alla bolag i landet. Detta utan att någon talade om könsfrågor inom småföretagsforskningen.
– Det var till och med så att våra kollegor hade tråkat oss lite för att vi ens försökte hitta några kvinnliga företagare, eftersom de var så säkra på att de inte existerade, konstaterar en numera ganska härdad Carin Holmquist.

I dag är det snart femton år sedan resultatet från Elisabeth Sundin och Carin Holmquists stora inventering publicerades. Även om deras forskning mottogs väl av samtiden så fick den aldrig de dynamiska effekter som de båda forskarna hade hoppats på. Istället var det andra ämnen som fångade entreprenörskapsforskarnas intresse: tillväxtföretag, nätverkseffekter och riskkapital för att nämna några ämnen.

– Riskkapital, för att ta ett exempel, är trots allt någonting som bara påverkar ett litet antal företag som förvisso är viktiga. Kvinnors företagande berör vart fjärde bolag men detta speglas överhuvudtaget inte alls i dagens teorier om småföretagande. Det är uppenbart att det behövs en korrigering, fortsätter Holmquist.

Det är mot den bakgrunden som forskningsprogrammet Studier av kvinnors företagande kom till stånd. Elisabeth Sundin, numera professor i företagsekonomi vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping, samt vid Arbetslivsinstitutet i Norrköping, ser projektet som ett sätt att berika dagens ekonomiska analysmodeller med ett könsperspektiv.

– Det finns en mycket stor könsuppdelning i arbetslivet, mellan olika branscher och sektorer. De skillnaderna är ännu tydligare när det gäller företagsvärlden. Män arbetar med tillverkning och kvinnor med handel eller vård, konstaterar hon. Och fortsätter:
– Det behöver nödvändigtvis inte vara någonting negativt med en sådan uppdelning, men om vi inte tar kön i beaktande riskerar viktiga delar av vår ekonomi att bli osynliga – exempelvis detaljhandeln, som är så viktig för landet. Vår uppgift som forskare är att se till att politiker och allmänhet har tillgång till bästa möjliga beslutsunderlag.

Studier av kvinnors företagande sker inom ramen för ett forskningsprogram vid Forum för Småföretagsforskning (FSF) och är utspritt på en rad svenska högskolor med Umeå och Carin Holmquist som tyngdpunkt. Pengarna för de åtta parallella projekten kommer för övrigt från Nutek, Näringsdepartementet och Småföretagsinitiativet.
– Tanken är den här gången att skapa en plattform för fortsatt forskning om kvinnors företagande som inte är knuten till någon ensam forskare, förklarar Carin Holmquist.

Det tiotal projekt som just nu pågår i nätverket har sinsemellan ganska stora skillnader. Lennart Eriksson, doktorand i Umeå, studerar ledarskap bland kvinnliga chefer i managementkonsultbranschen, en modern kunskapsindustri som ännu inte fått samma manliga prägel som exempelvis datorbranschen. Vid samma universitet finns Pernilla Nilsson, även hon doktorand och intresserad av hur kön ”skapas” inom ramen för det statliga nyföretagarstödet, och specifikt när det gäller Nuteks rådgivning till blivande företagare. Bidrar de statliga ”hjälparna” till att utmana eller till att bevara könsmönstren i näringslivet?

Att det finns sådana är nämligen tydligt, det är något som visar sig i de flesta studier. Genom att införa ett genusperspektiv i traditionell entreprenörskapsforskning ska forskaren få ett extra verktyg när resultaten analyseras. Låt oss säga att det är ont om kvinnliga chefer i svenska småföretag. En nationalekonom skulle då kunna dra slutsatsen att kvinnor är mindre entreprenöriella, medan en organisationsvetare kanske skulle tala om glastak och manlig nepotism. En tredje syn är arr se hur företagarrollen fått ett starkt manligt genus, ett kulturellt kön, en uppsättning sociala förväntningar, vilket gör att färre kvinnor är benägna att starta eget – liksom att de som faktiskt gör det förblir osynliga vid sidan av sin manliga kompanjon. Sådana exempel är för övrigt vanliga.

Problemet är, som så ofta när det gäller samhällsvetenskap, mätbarheten. Det går att mäta det faktiska antalet kvinnliga VDar i börsbolag, och här rör det sig om en handfull procent. Men hur mäter man genus genomslagskraft i en viss bransch, profession eller region?

Pia Götebo-Johannesson, etnolog vid Göteborgs universitet, har försökt göra just detta. Hon menar att den rimligaste metoden för att göra det är att göra djupstudier av några få praktikfall snarare än att samla in endimensionella enkätsvar från en mängd kvinnliga företagare.
– Jag har intervjuat runt 25 kvinnor i olika branscher i göteborgstrakten, och samtalat med dem om saker som deras familjebakgrund, utbildning och yrkesroller. Det ger inte resultat i någon bred ekonomisk mening, det är istället ett sätt att identifiera problem och hitta saker som kan vara värda att gå vidare på i forskningen.

Pia Götebo-Johannesson säger själv att hon vill slå hål på myterna om att kvinnor skulle vara mindre ”lämpade” som företagare.
– Mina resultat är inte klara än, men till stor del kommer studien att handla om konstruktionen av manligt och kvinnligt i näringslivet. Jag tror inte att könet i sig är den viktigaste orsaken till att så få kvinnor blir synliga som företagare, utan snarare kanske klasskillnader och förväntningar.

Ett indicium på att detta stämmer är den studie av kvinnliga företagare som bryter könsvallarna i traditionellt manliga industrier som gjorts av Per Trulsson, sociolog från Linköpings universitet.
I studien intervjuas en rad kvinnliga företagare i tryckeribranschen om motiv och drivkrafter. Intressant nog uppvisas exempel på hur ”genombrott” in på manliga områden tycks uppstå i kluster, i det här fallet i form av en koncentration kvinnligare tryckare i Örebro-trakten. När de första kvinnliga entreprenörerna tagit sig in på ett ”manligt” område förändras förväntningarna, och det blir lättare för framtida kvinnliga företagare att ta samma steg.

En vanlig kommentar i forskningen kring kvinnliga företagare handlar just om denna synlighet. Avsaknaden av denna var en av de första sakerna som Carin Holmquist och Elisabeth Sundin reagerade på när gjorde sin stora studie av kvinnors företagande på 1980-talet. Hur ser det ut i dag? När Kvinnor Kan-mässorna drogs igång på 80-talet var massmedia fortfarande med på noterna, men intresset tycks återigen ha svalnat. Samma mönster ser vi för övrigt i USA, en utveckling som beskrivs i rapporten ”Invisible Entrepreneurs: the neglect of women business owners by mass media and scholarly journals in the USA”, författad av Ted Baker, Howard Aldrich och Nina Liou och publicerad i Entrepreneurship and Regional Development (ERD) nummer tre 1997.

Forskartrojkan påpekar att mediabevakning av kvinnors företagande minskat i USA samtidigt som det kvinnliga företagandet ökat markant ute i näringslivet – med hela 550 procent mellan 1972 och 1987, och ytterligare 125 procent mellan 187 och 1992 enligt en annan rapport i samma nummer av ERD. Men vad beror då detta på? Tre saker, enligt Baker, Aldrich och Liou.

• Att kvinnors företagande inte längre ses som ”nyheter”
• Att ekonomiskt tunga företag får företräde i forskning och nyhetsbevakning, medan små och tjänsteintensiva kvinnoföretag lämnas obevakade
• Att skillnader mellan män och kvinnor i näringslivet är dåligt dokumenterade, och därför ingenting som journalister och forskare letar efter. Alltså återigen ett problem med statistik och mätbarhet.

Slutligen kan man kanske fråga sig varför kvinnornas roll i näringslivet faktiskt är så viktig. Räcker det inte med att mäta nyföretagande, vilka branscher som skapar flest jobb och vilka policies som leder till ökad tillväxt? Nej, menar Elisabeth Sundin.
– Ekonomi är en komplex vetenskap, och det måste den få vara. I dag anses entreprenörskap vara vitalt för landets framtida välstånd och därför måste vi förstå hur ekonomin fungerar, inte bara fokusera på schabloner och enkla nyckeltal.

Om vi inte förstår hur könsuppdelningen i näringslivet fungerar missar vi en del av förklaringen till hur ekonomin och samhället fungerar.

Johan Gustafson
———–

1530

DELA