”Bredda synen på risk”

Följande text publicerades även under vinjetten ”Åsikten” i Entré nr 3, 2013:

Redan på 1700-talet poängterade Richard Cantillon att entreprenörer är risktagare. Än i dag är risk en central del i såväl forskning som i den samhälleliga debatten om entreprenörskap. Men över tid har forskarnas syn på risk blivit mer nyanserad. Många menar att osäkerhet är ett mer relevant begrepp när vi talar om entreprenörer.

Risktagande indikerar att det finns en möjlighet att beräkna oddsen för en viss utkomst, och att man således kan beräkna vilken faktiskt risk en viss investering innebär. Osäkerhet innebär i stället att oddsen är svåra eller omöjliga att beräkna, och följaktligen är riskpremien svår att uppskatta.

Det finns olika åsikter om hur pass riskbenägna entreprenörer är, men oavsett uppfattning går det inte att bortse från att entreprenörskap innebär en viss nivå av osäkerhet och någon form av risktagande. Oftast kopplas risktagande samman med den finansiella risken. Men pengarna är endast en del av den totala risk som företagandet medför. En mer nyanserad bild av risktagande fås om man även beaktar sociala, emotionella och psykologiska aspekter.

I ett av mina pågående forskningsprojekt studerar vi nedläggningar och företagsmisslyckanden inom handeln. Jag blev otroligt berörd av en handlares berättelse när hon beskrev tiden efter sin konkurs. Hon valde att mer eller mindre isolera sig från samhället. I stället för att uträtta sina ärenden lokalt på orten, reste hon fyra mil till en större stad. Där slapp hon känslan av att bli dömd av andra. För henne var de psykologiska, emotionella och sociala kostnaderna mycket mer påfrestande än den finansiella förlusten.

En annan butiksägare berättade om svårigheterna med att hålla uppe en trevlig och positiv fasad inför sina kunder, samtidigt som han brottades med stora problem inom företaget. Känsloforskningen ser detta som ett exempel på emotionell dissonans, vilket i förlängningen kan leda till utbrändhet och depression.

I de föreslagna förändringarna av 3:12-reglerna sänder regeringen tydliga signaler om vad som anses vara risktagande. Detta är högst olyckligt. Kravet på en fyra procents ägarandel för att kunna få utdelning enligt 3:12-reglerna, bygger på argumentet att entreprenörer som tar risk ska premieras.

Jag håller med om att de som driver företag, skapar sysselsättning och tar risker ska kunna få bra avkastning när de lyckas med sina verksamheter. Men tyvärr är synen på risktagande väldigt begränsad. Det relativa investerade finansiella kapitalet likställs med risktagande. Det säger inget om den faktiska risken som en person tar i form av investerat kapital eller andra typer av risker.

Detta blir särskilt påtagligt för vissa typer att företagsstrukturer. Entreprenörer som investerar stora belopp men får en låg ägarandel anses ta en liten risk. Andra, som investerat lite – eller inget – kapital, men får en stor ägarandel anses ta en stor risk.

Vi kan inte sätta en allmängiltig nivå för vad som betraktas som risktagande. För att skapa ett positivt företagarklimat krävs att synen på risk breddas. Annars kommer många i förlängningen att avstå från att bli entreprenörer.

Karin Hellerstedt

Karin Hellerstedt är lektor i företagsekonomi vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping. Till hennes forskningsintressen hör team och entreprenörskap, familjeföretagande samt företagsnedläggning. Hellerstedt bloggar på sajten vertikals.se och du når henne på karin.hellerstedt@jibs.hj.se———–