”Bemästra den lyckade olyckan”

Följande text publicerades även under vinjetten ”Åsikten” i Entré nr 3, 2010:

Att skapa arbetstillfällen med stort kunskapsinnehåll har blivit ett allt viktigare mål för de flesta moderna samhällen. Sverige är ett av de länder som satsar mest på forskning och utveckling. Det finns gott om statistik som visar att vi är bland de mest produktiva i världen när det gäller att producera unik kunskap. Vi är dock inte fullt lika framgångsrika när det gäller att omsätta denna kunskap till nya produkter och skapa ekonomiskt värde.

En fråga som ofta ställs är hur en nation eller region bör göra för att bli innovativ, likt Silicon Valley i USA. Det läggs ned mycket tid på att analysera vad nästa stora trend är, och hur man kan bygga produkter och tjänster för att ligga rätt i dessa framtida trender.

Men vägen från idé till produkt är normalt inte särskilt linjär. Både teknik, produkt, och omvärld hinner förändras en hel del innan det finns en slutgiltig lösning. Och det är sällan som den ursprungliga idén blir den framgångsrika produkten. Dessa förändringar är svåra att förutse. Ord som ”cleantech” existerade inte ens för fem år sedan!

Frågan är huruvida det är rimligt för oss att i dag gissa oss till vad de stora trenderna kommer att vara om fem år. Likväl står vi alltid med dilemmat att vi måste satsa i dag för att vara väl rustade för framtiden.

Det som gör denna verklighet än mer komplex är att även om vi med säkerhet kan förutsäga framtidens behov, så är det osäkert om vi kan hitta lösningar för att tillgodose dem. Ett typexempel är de stora läkemedelsföretagen som arbetar i en bransch där behoven är relativt enkla att identifiera. Men efter tjugo års satsning på att lösa de stora behoven står många av dessa med tomma pipelines, och utan konkreta lösningar.

Det märkliga med innovationsprocesser är att de varken tenderar att vara behovsdrivna eller lösningsdrivna. De kan som bäst betecknas vara serendipitetsdrivna. En serendipitet är en lyckosam olycka. Eller när något inte riktigt går som man tänkt sig, men slutresultatet ändå blir bra – eller bättre – än man trott.

För att maximera serendipiteten gäller det att ha en pågående och kontinuerlig interaktion med omvärlden. Man måste helt enkelt våga förändra sig, och inte låsa sig vid sina initiala idéer. Det gäller att ta steget ut och möta kunder. Låta kunden utmana idén och produkten, och vara mottaglig och lyhörd för respons. Vi vill likna processen vid en kreativ dans där både lösningar och möjligheter är flexibla och följsamma i relation till varandra fram till att den slutgiltiga lösningen (eller problemet) har identifierats.

Det finns ett stort antal studier som visar att grupper av kompletterande kompetenser behöver kortare tid, och har högre framgångfaktor, när det kommer till ”kreativa danser”. För att ett samhälle ska vara framgångsrikt när det gäller nyskapande är det viktigt att många sådana grupper kommer samman, och att många kreativa danser tar plats. En sådan miljö ökar sannolikheten för serendipitet. Det är värt att notera hur naturen hanterar ovisshet om framtiden genom mångfald och mängd.

För ett samhälle som vill ligga i framkant av varje trend handlar det inte om att försöka vara bäst på att förutsäga framtiden. Det handlar om att lyckas bemästra serendipiteten.

Om Ashkan Pouya och Saeid Esmaeilzadeh
Ashkan Pouya är nytillträdd innovationsdirektör vid Lunds universitet. Saeid Esmaeilzadeh är professor i materialkemi vid Stockholms universitet. Tillsammans driver de också Serendipity Innovations, ett företag som kommersialiserar akademisk forskning. Du når dem på ashkan.pouya@luinnovation.lu.se och saeid@sdip.se———–