Bättre policy kan stötta flyktingars företagande

Åse
Karlén
DELA
Med hjälp av riktade Facebookannonser kom forskarteamet i kontakt med flyktingar från Syrien som kommit till Sverige och Österrike. I annonsrubriken ställs frågan: Är du nyanländ, och planerar att starta företag? Foto: Sten K Johnson Centre for Entrepreneurship.

De senaste åren har många satsningar sjösatts i syfte att stimulera flyktingars entreprenörskap. Potentialen är stor, men mer kunskap behövs för att skapa välriktade policyer. Ett svensk-österrikiskt forskarteam har tagit sig an utmaningen.

Solomon Akele Abebe och Craig Mitchell är verksamma vid Sten K Johnson Centre for Entrepreneurship, Lunds universitet. De häpnade över mängden starta eget-kurser som började erbjudas till flyktingar i Sverige för några år sedan.

– Av någon anledning drog policymakare slutsatsen att alla människor från Mellanöstern har en naturlig fallenhet för företagande. Det stämmer förstås inte, säger Craig Mitchell.

– Logiken verkade vara att den som har tagit en risk – som att fly från sitt hemland – också borde vara beredd att ta risker som entreprenör. Men vi vet ju från forskningen att det krävs mycket mer än riskvillighet för att lyckas med entreprenörskap, säger Solomon Akele Abebe.

När de själva fick chansen att hålla i en starta eget-kurs för 20 flyktingar, såg de det som ett tillfälle att lära sig mer om ett intressant forskningsämne.

Craig Mitchell. Foto: Christian Andersson/Apelöga.
– Under den första lektionen frågade jag: ”Vilka vill bli entreprenörer?” Ingen räckte upp handen. Vi började diskutera, och då sa flera att de kunde tänka sig en karriär som entreprenör om det var den enda utvägen. Men egentligen ville de hellre fortsätta arbeta med det som de redan kunde, säger Craig Mitchell.

Bland kursdeltagarna fanns utbildade och erfarna yrkesmänniskor, exempelvis en konstnär, en chefskonditor som hade arbetat på en restaurang med Michelinstjärna, och en marknadsförare som hade jobbat på Porsche.

– Det fanns så mycket humankapital i det där klassrummet, men förväntningen var att de skulle starta varsin liten livsmedelsbutik. Jag förstår att de tog illa upp, fortsätter han.

– Policyinitiativen är designade för att inkludera människor. Men med en mer kritisk blick kan man hävda att det handlar om att skapa en ny, tjänande klass. Flyktingar uppmuntras att starta små företag som ska städa, tvätta och laga mat åt andra. Det finner jag djupt problematiskt – och det har inte särskilt mycket med integration att göra, säger Craig Mitchell.

Även om personerna som gick Solomon Akele Abebes och Craig Mitchells kurs var kompetenta och drivna saknade de viktiga pusselbitar för att lyckas som entreprenörer: språk, nätverk, sociala kopplingar, samt kunskap om möjligheter, kultur, marknader, lagar och regler.

Solomon Akele Abebe. Foto: Johan Persson.
– Efter fyra månader insåg vi att kursdeltagarna inte var redo att starta företag, säger Solomon Akele Abebe.

Entreprenörskapsentusiasmen kopplad till flyktingmottagandet svalnade, och de många starta eget-kurserna lades ner efter något år. Men Solomon Akele Abebe och Craig Mitchell tog med sig erfarenheterna från den kurs de hade skapat.

Beviljade forskningsmedel från Familjen Kamprads stiftelse och ett samarbete med kollegor i Österrike, ledde till starten av ett nytt forskningsprogram på Sten K Johnson Centre for Entrepreneurship. Inom ramen för programmet Refugee Entrepreneurship är datainsamlingen i full gång, via både kvalitativa och kvantitativa metoder.

Hur bär man sig åt som nyanländ om man vill starta företag? Vilka problem stöter man på? Frågorna är många och angelägna. För att kunna ställa dem måste man först få tag på rätt personer. Sverige och Österrike är de länder i Europa som har tagit emot flest flyktingar per capita i den senaste flyktingvågen. Men det betyder inte att man som forskare kan begära ut kontaktuppgifter till flyktingar ur något register.

Solomon Akele Abebe och Craig Mitchell fick ta till ett batteri av okonventionella metoder, bland annat Facebookannonser.

– En fascinerande sak med Facebook är att man kan hitta demografiska grupper baserat på deras beteende i appen. Vi lyckades identifiera en grupp människor som matchade extremt bra med det totala antalet flyktingar som kommit till Sverige och Österrike sedan 2015, säger Solomon Akele Abebe.

Forskarna hittade också respondenter via influerare, organisationer som Röda korset, och affischer som sattes upp på stadsbibliotek och språkcaféer. 2019 skickades en enkät ut till nästan 2 400 flyktingar i Sverige och Österrike. Uppföljningar kommer att göras flera gånger under två års tid.

– Vi har ställt frågor om deras gamla och nya hemländer, om de har startat företag eller har som mål att göra det, och om de ser entreprenörskap som en attraktiv karriärmöjlighet. Vi vill förstå hur de tänker kring entreprenörskap: Tycker de att de har den kunskap som krävs? Tror de att deras familjer och vänner skulle stötta dem om de startade företag?

– 26 procent svarade att de ser entreprenörskap som en möjlig karriär. Det är en högre siffra än för populationen som helhet. Det visar att det finns potential, säger Solomon Akele Abebe.

Parallellt med den longitudinella, kvantitativa studien genomförs också en kvalitativ studie av flyktingar som redan har etablerat sig som entreprenörer. För detta projekt har forskningsassistenten Ehsan Kilanis arbete varit avgörande. Hon har själv flyktingbakgrund, och har via olika sociala nätverk hittat de 17 entreprenörer som ingår i studien. Ehsan Kilani har djupintervjuat dem på arabiska och översatt till engelska.

– Ehsans kunskap och kompetens fick entreprenörerna att dela med sig av sina erfarenheter. Vi hade aldrig fått fram så rika data utan henne, säger Craig Mitchell.

Bland de intervjuade entreprenörerna finns en man som började med att ställa sig på en parkeringsplats i Kävlinge för att få en bild av kundunderlaget. Sedan vände han sig till kommunen för att få mer information. Hans marknadsundersökningar ledde till att han startade en liten, lokal butik. Genom att driva den lärde han sig det svenska skattesystemet och hur man kan jobba med leverantörer.

– Nu köper han upp butiker i Lund och Malmö. Han har investerat mycket energi för att få den kunskap han behöver för att bedriva ett mer möjlighetsorienterat entreprenörskap, konstaterar Solomon Akele Abebe.

De intervjuade entreprenörerna driver alla möjliga typer av företag: ostbutik, reklambyrå, tryckeri och halalslakteri. Där finns en bröllopskoordinator, en privatlärare och en researrangör som riktar sig till syrier som vill se mer av sitt nya hemland Sverige. Några har tidigare erfarenhet av entreprenörskap, medan andra har identifierat en möjlighet i Sverige och agerat på den.

I intervjuerna synliggörs exempel på små, kulturella missförstånd som kan ligga entreprenören i fatet.

– En butiksägare ville bygga relationer till sina svenska kunder, och valde att dela ut chipspåsar. Resultatet blev inte som han önskade. De svenska kunderna blev snarare misstänksamma än glada: ”Varför ger han bort chips gratis? Det måste vara något fel på dem”, säger Craig Mitchell.

En annan lärdom är att många entreprenörer vill rikta sig till den egna, etniska gruppen. Det är både naturligt och logiskt – man har ju mest kunskap om sina egna landsmän. Men faktum är att det kan skada lönsamheten.

– I vår studie är många företagare från Syrien, och det visar sig att deras syrianska kunder är mest krävande. De vill ha både rabatter och extra service. Därför kan det vara bättre för företagaren att rikta sig till en bredare marknad.

Intervjuerna visar också att många av entreprenörerna går igenom en slags identitetskris. I Syrien var de yrkesverksamma, självständiga och framgångsrika. I Sverige kände de sig till en början svaga, sårbara och helt beroende av samhällets stöd. Men när de började verka som entreprenörer växte något annat fram.

– För vissa verkar entreprenörskap kunna leda till bättre självkänsla. De mår bra av att känna: ”Jag har ett företag, jag betalar skatt och jag bidrar till samhället”, säger Solomon Akele Abebe.

Hans Landström. Foto: Lasse Strandberg.
Professor Hans Landström är handledare för Craig Mitchells och Solomon Akele Abebes pågående avhandlingsarbeten. Han tycker att studierna väcker många intressanta frågeställningar.

– Metodmässigt är det här jättespännande. Ta bara en sådan sak som att vi använder Facebook och andra sociala medier för att skicka ut enkäter! Det är ju helt otroligt för en gammal stofil som jag. Jag har varit med sedan pappersenkäter skickades ut med bifogat svarskuvert, skrattar han.

– Det är lätt att nå ut via nya sociala medier, men det finns också problem – till exempel med representativiteten. Vi skriver just nu på en artikel om centrala metodologiska överväganden, fortsätter Hans Landström.

Forskningen om flyktingars entreprenörskap har stark policyrelevans. Människor som kommer till Sverige är en resurs, betonar Landström. Det är viktigt att ta vara på varje människas kunskap och potential, oavsett om hen är en blivande entreprenör eller inte. I förlängningen kan det också öka integrationen.

– För att denna potential verkligen ska utvecklas, måste vi både ha mer nyanserade förväntningar och en mer nyanserad bild av flyktingars entreprenörskap.

– Vi kan inte bara utgå från att den kunskap vi har om entreprenörskap också är tillämpbar på flyktingars företagande. Ett sådant antagande kan leda till helt felaktiga policyinstrument och att vi därmed missar potentialen i nyanländas företagande. Därför är Solomons och Craigs forskning så viktig.

Först när den forskningsbaserade kunskapen finns kan välriktade policyer utformas, anser han. Och kunskapen behöver utvecklas av entreprenörskapsforskare.

– Sociologer och nationalekonomer är de forskargrupper som hittills har visat störst intresse för invandrarfrågor, men de har kanske begränsad kunskap om etableringen av företag, säger Hans Landström.

Även om forskningsresultaten än så länge är preliminära, ser Solomon Akele Abebe redan några generella implikationer för policymakare:

– Bygg nätverk runt nyanlända. Förenkla lagar och regler. Och hjälp nyanlända att förstå hur lokala, regionala och nationella marknader fungerar.

– Människor som har erfarenhet från entreprenörskap i hemland är mer troliga att starta företag i sitt nya land. Rikta entreprenörskapspolicyer mot dem, säger han.

Craig Mitchell menar att mentorsprogram har potential:

– Intervjustudien visar att många av entreprenörerna har tagit hjälp av en infödd svensk, till exempel en vän eller en kollega. Det kan vara klokt att inkludera mentorskap i framtida policyer riktade mot flyktingars företagande, säger han.

Kontakta craig.mitchell@fek.lu.se
solomon_akele.abebe@fek.lu.se
hans.landstrom@fek.lu.se

Mer om projektet

Forskningsprojektet ”Refugee Entrepreneurship: The Characteristics, Conditions and Scope of Entrepreneurship among Refugees” är ett samarbete mellan Sten K Johnson Centre for Entrepreneurship vid Lunds universitet och IFI Institute for Innovation Management vid Johannes Kepler University Linz i Österrike. Den svenska delen av projektet har stöttats med 3,4 miljoner kronor från Familjen Kamprads stiftelse. Forskare i projektet är Craig Mitchell, Solomon Akele Abebe, Hans Landström, Matthias Fink, Johannes Gartner och Daniela Maresch. Forskningsassistenten Ehsan Kilani har bland annat ansvarat för den kvalitativa delen av den svenska datainsamlingen.

Läs mer på entrepreneur.lu.se—–

1990

DELA