Aktivering och ansvar ökar lärandet

Sociologiprofessorn Howard Aldrich är en mycket välrenommerad forskare, men han brinner också för att undervisa. Under ESBRI och SSES allra första lärarseminarium 16 september 2004 berättade han om sina metoder för aktivt lärande.
– Jag har undervisat sedan 1967, men studenterna upphör aldrig att förvåna mig, sa Aldrich.

Professor Howard Aldrich är en av medlemmarna i ESBRIs vetenskapliga råd. Han är också verksam vid University of North Carolina, Chapel Hill, USA. Där inleder han aldrig en lektion med att ställa sig och föreläsa, och det gjorde han inte heller under lärarseminariet i Stockholm. I stället gav han deltagarna i uppgift att gruppvis diskutera aktivt lärande under åtta minuter. Övningen gav en naturlig ingång till temat för seminariet: fnuttThe Cooperative Learning Approach to Teachingfnutt.

— Tyckte ni att åtta minuter kändes som lång tid? Inte? Det beror på att ni ägnade tiden åt att göra något som ni upplevde som nyttigt – istället för att bara sitta av den. Detta är en viktig del av det aktiva lärandet, sa Howard Aldrich.

När grupperna redovisade vad de hade diskuterat poängterade Aldrich att de därmed demonstrerade en annan av det aktiva lärandets principer.

– Vem som helst ska vara beredd att tala för gruppen. Ni som redovisade gruppens åsikter nyss tog på er rollen spontant, det var inte förutbestämt att ni skulle prata. Precis så fungerar det när jag undervisar.

– fnuttActive learningfnutt är ett paraplybegrepp som bland annat innefattar fnuttcooperative learningfnutt. Det aktiva lärandet skiljer sig radikalt från traditionell pedagogik.

På engelska kan det kollektiva lärandets nyckelfraser sammanfattas i förkortningen FIRST. F står för fnuttface to facefnutt – närhet i kommunikationen. Det uppnås bland annat genom att dela in studenterna i lagom stora grupper.

– Grupper om fem är lite för stora. I grupper om tre kan det bli en fnutttvå-mot-enfnutt-situation. Jag har funnit att grupper med fyra personer är det bästa.

– I står för fnuttinterdependencefnutt, ömsesidigt beroende. Det visar sig bland annat i spontana lösningar. Jag ger grupperna strukturerade uppgifter, sedan får de själva lösa vem som ska göra vad.

Eget ansvar

R som i fnuttresponsibilityfnutt handlar om studenternas ansvar för sin egen arbetsinsats. Vid grupparbeten finns alltid en risk att vissa medlemmar åker snålskjuts på andra. S står för sociala färdigheter.

– Om du som lärare ska arbeta med grupper måste du räkna med att ägna en del tid åt att berätta om dina förväntningar. Du måste också gå runt till de olika grupperna och förvissa dig om att alla deltar. Grupparbeten betyder inte att du helt flyttar över ansvaret på studenterna och bara väntar på resultatet. Du måste vara beredd att ingripa.

T i FIRST handlar om att avsätta tid för processen. Det innebär mindre tid för innehållet.

– Jag brukar till exempel fråga studenterna om hur de upplevde övningen, hur de startade diskussionen och hur arbetet fortlöpte.

Att arbeta med aktivt lärande är något helt annat än att föreläsa på traditionellt sätt. När Howard Aldrich frågade seminariedeltagarna vilka som ansåg att de var traditionella lärare, respektive vilka som hade anammat den alternativa lärarrollen, verkade många tveksamma till en början. Efter en stund fnutterkändefnutt fler och fler att de nog mest levererade kunskap.

– Men jag ser mig själv som både process- och innehållsorienterad, sa Markus Ejenäs från Handelshögskolan i Stockholm.

– Min roll är att organisera en lärandemiljö. Jag väljer bland annat böckerna, men studenterna har det stora ansvaret, sa Lena Ramfelt från KTH.

Thomas Lavelle, Handelshögskolan i Stockholm, konstaterade att han underlättar och stimulerar studenternas lärande. Han vill skapa ett sug efter kunskap, istället för att tvinga på studenterna kunskapen.

– Min tid med studenterna är mycket värdefull. Jag vill inte ägna den åt att berätta sådant som de kan läsa in själva, sa han.

Basab Bose, Företagsekonomiska institutionen vid Stockholms universitet, menade att han har gått från att främst förmedla information till att arbeta med aktivt lärande.

– För kanske tre år sedan brukade jag börja med texten. Sedan dess har jag insett att studenterna kan läsa själva. Numera börjar jag med frågorna, och använder texten i ett senare skede, sa han.

Talande huvud

När deltagarna skulle definiera sig som den ena eller andra typen av lärare uppstod en del frågetecken. Är den skandinaviska traditionen mer processorienterad än den amerikanska? Kan man arbeta med både aktivt lärande och mer traditionellt? Howard Aldrich förtydligade vad han menar.

– När jag säger fnuttcontent deliveryfnutt så menar jag bokstavligen att leverera innehåll under en föreläsning. Läraren pratar 90 procent av tiden, och för studenterna framstår han eller hon som ett talande huvud ovanpå en kropp. Den alternativa lärandeformen som jag presenterar här i dag skiljer sig radikalt från fnuttinnehållslevereringenfnutt. Ni måste vara beredda på att stöta på patrull från era studenter och kollegor om ni anammar den.

– Aktivt lärande är en filosofi. Den innebär att man inte vill föreläsa en massa, utan istället arbeta i grupp, med rollspel och annat, sa Aldrich.

Howard Aldrich berättade att han träffar sina studenter ett trettiotal gånger under en termin. Under den tiden går han runt i grupperna och hjälper dem. Sedan examineras studenterna individuellt.

– Jag brukar säga till mina studenter att de läser snabbare än vad jag kan tala – och då är jag ändå en hejare på att prata snabbt. De får läsa vad jag och andra forskare redan har skrivit i böcker och artiklar.

– Det vi minns bäst är förknippat med positiva eller negativa känslor: bröllop, skilsmässor eller bara den första gången vi smakar på belgisk choklad eller franskt vin. Det aktiva lärandet fungerar eftersom det skapar positiva känslor för studenterna. Det är trevligt att lära sig saker tillsammans med andra, och de positiva känslorna skapar positiva spiraler.

Elizabeth Press, Stockholm School of Entrepreneurship, undrade om metoden fungerar för alla typer av ämnen.

– Ja, faktiskt. Aktivt lärande hör inte enbart ihop med samhällsvetenskapliga ämnen, utan kan tillämpas inom fysik, kemi, biologi eller vad som helst, svarade Aldrich.

Han berättade om en professor i matematik som bemästrar konsten till fullo. Under sina storföreläsningar ger han studenterna ett tal att lösa. När de är färdiga ber han dem diskutera sina lösningar med bordsgrannen. Efteråt frågar han vilka som fick rätt svar, vilka som inte fick det – och varför de inte fick det i så fall. Studenterna lär sig mer genom att förklara för varandra. Dessutom diskuterar de en mängd aspekter som är relaterade till talet: vilken information som gavs, om den var tillräcklig och hur den kan tolkas.

– Ofta tror man att man kan något, men när man ska förklara det för någon annan märker man att man inte har greppat allt. Man har kanske bara några nyckelord, men förstår inte sammanhanget.

– Jag anser att man inte kan säga sig förstå något förrän man kan förklara det för någon annan genom att använda sina egna ord.

Läskigt för läraren

Howard Aldrich erkände att det aktiva lärandet kan te sig skrämmande för en lärare. Det innebär ju att man ger upp en del av sin auktoritet.

– I början är det läskigt att svara: fnuttDet där var en jättebra fråga. Jag vet inte svaret, men jag kan tala om var du kan leta rätt på detfnutt.

Thomas Lavelle konstaterade att många anser sig lida av tidsbrist. Hur rimmar det aktiva lärandet med det?

– Man måste helt klart göra en avvägning mellan omfång och djup. Mina kurslitteraturlistor blir bara kortare och kortare hela tiden, sa Aldrich.

– Som jag ser det finns det ingen vits med att cykla igenom Moderna Muséet eller Louvren. Visst man ser många konstverk, men bara ur ögonvrån. Efteråt kan man inte erinra sig deras skönhet, fortsatte han.

En lärare kan aldrig lära studenterna allt som han eller hon vet om sitt forskningsfält. Då är det bättre att i alla fall lära dem något som de kommer ihåg, och som de har nytta av.

– Jag vill att mina studenter ska gå ut ur mitt klassrum och tänka: fnuttNu har jag lärt mig att lösa det här problemetfnutt, eller fnuttJag förstår varför man inte behöver en massa pengar för att starta ett företagfnutt.

– Min ambition är inte att öppna studenternas skallar, hälla ner en hink kunskap, och sedan slå igen dem igen.

Frédéric Delmar undervisar på Handelshögskolan i Stockholm. Han menade att det alltid tar lite tid för studenterna att lära känna honom, och för honom att lära känna studenterna. Han undrade därför om Howard Aldrich hade några tips om hur man får igång det aktiva lärandet – snabbt.

– Först av allt måste du låta studenterna göra något, precis som jag lät er börja med en gruppdiskussion här i dag. Jag brukar ge studenterna tre frågor som jag ber dem att fundera över medan de får se ett klipp ur Chaplin-filmen fnuttModerna tiderfnutt.

– Jag föreläser inte efter filmen heller, men däremot styr jag studenternas diskussion. När en student har gett sin åsikt ber jag en annan student berätta om han eller hon håller med eller inte. I slutet av lektionen säger jag att dagens övning är ett exempel på hur kursen kommer att fortsätta, sa Aldrich.

Svårt att slappa

Efter den första lektionen händer det att några studenter väljer att inte fortsätta. Ofta beror de på att de tycker att kursen verkar innebära för mycket jobb, och för lite tid att sitta av.

– Det händer att studenter försöker läsa tidningen eller kolla mejlen under mina lektioner, men då ger jag dem en fråga. Efter det brukar varken de eller någon annan försöka igen, det blir alldeles för pinsamt.

– Men jag är också noga med att förklara varför jag organiserar mina lektioner som jag gör. Jag säger att det blir roligare för både dem och mig på det sättet.

Howard Aldrich brukar låta sina studenter jobba i samma grupper om fyra under hela kursen. Varje grupp har också en egen webbplats via Blackboard där de kan meddela sig med varandra – och sin lärare. Ibland har Aldrich klasser om 50 studenter, men han har funnit att arbetssättet fungerar bäst om klassen har 25-30 studenter.

Krävs det flera lärare om det är många grupper som ska redovisa sina arbeten, undrade Anders Karlsson, Handelshögskolan i Stockholm.

– Nej, egentligen inte. Att låta alla grupper rapportera om sitt arbete är ett fruktansvärt slöseri med tid. Däremot ska alla grupper vara beredda på att redovisa, svarade Howard Aldrich.

– Jag brukar fråga till exempel grupp 2 vad de har kommit fram till. Sedan frågar jag kanske grupp 6 om deras lösning ser likadan ut. Därefter kan jag fråga alla grupperna om några vill redovisa alternativa svar. Dessutom kan jag passa på att säga: fnuttGrupp 7, ni såg ut att ha väldigt roligt under grupparbetet. Vad kom ni fram till?fnutt

Snabba svar

Aktivt lärande bygger på att studenterna pratar och att läraren håller en lägre profil. Men ofta är både studenter och lärare väldresserade. Båda vet att läraren svarar på sina frågor själv, om ingen annan gör det.

– Hur länge tror ni att en genomsnittlig lärare väntar på svar när han eller hon har ställt en fråga?

Efter att ha fått in gissningar om allt från 2 till 30 sekunder redovisade Aldrich själv svaret.

– I snitt 1,5 sekunder. Aldrig mer än 3 sekunder i alla fall.

– Vad är då motgiftet mot att snabbt besvara sina egna frågor? Jo, att tyst räkna till tio efter att man har ställt frågan. Om ingen svarar då heller formulerar man om frågan och ställer den igen.

Howard Aldrich demonstrerade hur lång tid 10 sekunders tystnad är, och utropade sedan: fnuttVisst är det smärtsamt långt!fnutt

– Om ingen svarar efter att du har frågat, väntat, omformulerat och väntat igen får du vända dig direkt till någon student. Helst genom att använda hans eller hennes förnamn, och observera att det måste vara en fnuttsäkerfnutt fråga som studenten kan svara på. Till exempel fnuttVilket är det bästa jobb du har haft?fnutt

– Ibland sitter jag knäpptyst i en halv minut. Tystnad är bra, sa Aldrich glatt.

Ett annat knep som stimulerar diskussionen är att be studenterna skriva ner några meningar om ett visst ämne. Därefter kan man fråga om någon vill läsa upp sin text.

– Jag har märkt att exempelvis japanska studenter inte vill sticka ut. De svarar inte frivilligt på frågor, men många tycker att det går lite lättare om de har ett skriftligt fnuttsvarfnutt.

Tydlighet och disciplin

Howard Aldrich säger aldrig till studenterna att han inte tolererar sena inlämningsuppgifter. Ändå får han sällan några sådana. Själv menar han att det beror på att han är tydlig med vad han vill med kursen från början. Och han väntar inte till slutet av terminen med att ge studenterna feedback.

– Man måste vara disciplinerad! Jag brukar också låta studenterna göra misstag, för då ser jag vad de inte kan. Det är ju ingen vits att stå och lära dem saker de redan kan, det blir de bara dödligt uttråkade av.

– Det är också viktigt att förstå att man inte automatiskt kan lära ut saker bara för att man har varit student en gång i tiden, sa Aldrich.

Mer info och länkar finns på Howard Aldrichs webbplats: http://www.unc.edu/~healdric———