Kreativitet har blivit något av ett honnörsord. Vi förväntas tänka kreativt och initiera förnyelse, både som anställda och egenföretagare. Men vad innebär egentligen kreativitet? Vem är kreativ? Och i vilka miljöer frodas kreativiteten? Om det och mycket annat handlade Estradföreläsningen 19 maj.
Kreativitet är ett hett ämne. Det märktes om inte annat på intresset för föreläsningen ”Är du kreativ, lilla vän? – Om provocerande entreprenörer och kreativa kombinationer” som ESBRI arrangerade 19 maj 2010. Trots toppenskönt vårväder var åhörarsalen i princip fullsatt, närmare 200 deltagare hade bänkat sig. De fick lyssna till Lars Torsten Eriksson, som har en professorstjänst med inriktning mot entreprenörskap vid Högskolan i Gävle, och Gunnar Törnqvist, som är professor emeritus i ekonomisk geografi i Lund.
Föreläsarna grundade sina respektive anföranden på varsin nyutgiven bok om kreativitet. Här och här hittar du länkar till boktipsen på vår webbplats.
Gunnar Törnqvist inledde med en kort historik över begreppet kreativitet. Han menade att det är ett relativt nytt fenomen som egentligen inte förekom i vokabulären före andra världskriget.
– Tidigare var kreativitet något som kom från ovan. Det var bara Shakespeare och Gud som kunde vara kreativa, och de två är ju i princip likställda i den anglosaxiska världen. Efter andra världskriget har något hänt, sa Gunnar Törnqvist.
En sökning på ordet kreativitet ger i dag runt en halv miljard träffar på Google. Begreppets popularitet innebär enligt Törnqvist att forskarna måste vara extra noga med definitionerna. Ett första steg är att bena ut från vilka olika håll man kan angripa ämnet. Gunnar Törnqvist lyfte fram fyra perspektiv: produkt, process, person och plats.
Kreativa produkter har studerats inom många olika ämnen, kanske främst de tekniska. Hur den kreativa processen ser ut har främst studerats inom ämnen som psykologi och pedagogik. Den här processen beskrivs ofta som att man går på tvärs mot det vanliga och bryter sig loss från invanda tankebanor. Det finns en parallell mellan kreativitet och humor, enligt Törnqvist.
– Ett exempel är när Börje Salming blev intervjuad om sina många skador. Journalisten frågade om det var någonstans han inte var sydd. Salming tänkte efter en stund och svarade: ”I Skellefteå”. I efterhand är det andra sättet att tänka lika logiskt som det första, uppenbara. På samma sätt fungerar ofta kreativitet.
Det vanligaste angreppssättet är att studera den kreativa personen. Oftast sker det inom ämnen som psykologi, och genom att lyfta fram personer som anses som kreativa.
När det gäller den typen av studier, poängterade Törnqvist vikten av att inte blanda ihop kreativitet med vanlig småklurighet i samband med problemlösande. I så fall skulle vi alla räknas som kreativa. Den amerikanska forskaren Richard Florida, som har varit i ropet ett tag nu, pratar bland annat om den kreativa klassen. Enligt Florida tillhör 68 miljoner amerikaner denna klass, alltså mer eller mindre alla med högre utbildning. En sådan bred definition kan göra att begreppet blir urvattnat.
– Men, vem är då kreativ? Ja, psykologerna har visat att barn är kreativa upp till sex år. Sedan börjar de skolan och där lär man ut logik, som hämmar den genuina kreativiteten. Jag menar inte det här som kritik mot skolan – det logiska tänkandet behövs, men det hämmar kreativiteten.
Pionjären, entreprenören och förvaltaren
Gunnar Törnqvist anser att det finns en glidande skala mellan det småkluriga och det geniala. Själv har han främst intresserat sig för genialiteten i sina studier av kreativitet. Bland annat hos forskare och särskilt nobelpristagare. Han menade att det finns tre tydliga typer av forskare: pionjären, entreprenören och förvaltaren.
– Pionjären är den genuint kreativa personen som ligger före alla andra inom sitt fält. De ses ofta som kufar, eller det man i Västerbotten brukar kalla för eljest. Och det är väl ganska naturligt när man ligger så långt före sin omgivning. Pionjärer finns det ganska få av, sa Törnqvist.
Entreprenörer finns det fler av. Det är de som ligger rätt i tiden, använder alla nya begrepp och publicerar sig med rätt personer i rätt vetenskapliga tidskrifter. Utåt sätt är entreprenörerna de mest framgångsrika. Förvaltarna är de som för ut de resultat som andra forskar fram. De är bra administratörer och utmärkta inom utbildningen. De allra bästa forskarna är givetvis de som har alla tre kvaliteterna. Men de är mycket ovanliga.
Det Gunnar Törnqvist har fokuserat mest på i sin forskning är platsens betydelse för kreativiteten. Även om fokus i hans studier ligger på forskarsamhället, menade han att fenomenet kreativitet är ganska likartat inom alla områden.
– Det är inte så stor skillnad mellan en forskare och en kompositör när det kommer till det kreativa.
Det finns ett antal omtalade platser som genom historien har blomstrat av kreativitet: antikens Aten, renässansens Florens, Manchester under industrialismen, för att nämna några. Det handlar oftast om städer och de är noga beskrivna i litteraturen. De här platserna karaktäriseras av mångfald och variation. Det finns ett stort handlingsutrymme och få restriktioner för tänkare. Även mötesplatser, publika lokaler som caféer och bibliotek där tänkare har kunnat mötas och samtala, har varit viktiga för att skapa kreativa miljöer.
En annat utmärkande drag är att kreativa människor ofta har sökt sig till de här platserna. De är inte födda där de verkar, utan har flyttat dit av en eller annan orsak. Antingen har de sökt sig dit aktivt eller så har de mer eller mindre drivits dit på grund av exempelvis politiskt förtryck.
– Ett av de mest storslagna exemplen är Berlin på 1920-talet där det bodde 360 000 ryssar. De sökte sig dit undan förtrycket i Ryssland och drog sedan vidare till Paris när det hettade till i Berlin.
För att ta reda på vad som utmärker kreativa miljöer har Gunnar Törnqvist plöjt igenom biografier om över 700 nobelpristagare. Han har bland annat funnit att många har liknande bakgrund. Påfallande många nobelpristagare kommer från universitet som Princeton, Cambridge och universitetet i Chicago.
En sak de här miljöerna har gemensamt är verklig kompetens. Bra kommunikation är en annan viktig faktor. Pionjärerna trivs inte i hierarkiska miljöer, så kreativiteten blommar bäst i mindre grupper. De forskargrupper som fostrar de riktiga nyskaparna är därför ofta ganska små. Studier visar att grupper på fyra till sju personer är optimalt.
– De kreativa miljöerna utmärks av generositet, jämlikhet och konkurrens på samma gång – hur man nu får det att gå ihop…? Den fysiska miljön är däremot inte så viktig, förutsatt att man inte behöver dyr utrustning för sin forskning.
Den mobila kreativiteten
Om man lyfter blicken något och studerar i vilken världsdel nobelpristagarna har varit medborgare, ser man att Europa dominerar fullständigt i början av 1900-talet. Från 1930-talet tar USA över. Om man i stället undersöker var de är födda, blir bilden annorlunda. Europa dominerar fortfarande i början av seklet, men USAs dominans på senare år blir inte lika markant.
– Man kan prata om den mobila kreativiteten. När Tyskland tog över på 1930-talet flyttade många intellektuella från Europa. USA har till stor del Nazityskland att tacka för sin starka expansion efter andra världskriget.
Samma mönster gäller i det lilla perspektivet. De flesta forskare flyttar runt mycket under sin karriär. De föds och växer upp på ett ställe, flyttar kanske för att gå i skolan någon annanstans, flyttar igen för att läsa på universitet, och hinner sedan avverka ett antal lärosäten innan det är dags för pension. Om man sammanställer sådana här levnadsbanor för ett antal nobelpristagare, uppträder ofta ett mönster. Exempelvis avslutar många alltså sina karriärer på samma prestigefulla, ofta amerikanska, universitet.
Men för att få svaren på vilka miljöer som har varit viktiga för deras kreativitet måste man också gå bakåt i levnadsbanorna. Törnqvists resultat visar att många nobelpristagare även har gjort grundutbildningen på samma universitet, och till och med gått i samma gymnasieskola.
Det finns till exempel tre gymnasier i Budapest där oproportionerligt många nobelpristagare har gått. Lärarna här var mycket kvalificerade och hade högt anseende i samhället. De växlade ofta mellan att undervisa på universitet och på gymnasienivå.
– Det är egentligen de här enskilda lärarna som blev avgörande för nobelpristagarnas fortsatta karriärer.
Ett annat intressant perspektiv kan vara att undersöka vilken familjebakgrund nobelpristagarna har.
– 20 procent av alla vetenskapliga nobelpristagare är av judisk börd. Det är 30 gånger mer än en normalfördelning enligt befolkning. Många menar att det har med de judiska mödrarna att göra – deras barn skulle vara bäst i klassen. Här har nog förföljelsen, ofta i Centraleuropa, sporrat till framgång, konstaterade Gunnar Törnqvist.
Entreprenörskap genom information
Efter en fikapaus i solen var det Lars Torsten Erikssons tur att ta över rodret. Hans undertitel var ”Är du bara kreativ?” – en rubrik som antyder ett brett perspektiv. Enligt Eriksson blir kreativitet mycket mer värt om det paras ihop med kritiskt och konstruktivt tänkande.
– Jag tror att vi kompletterar varandra på ett ganska bra sätt, Gunnar och jag. Det visar också att det finns olika sätt att se på kreativitet, och på var det kommer in någonstans i samhället. Man kan till exempel ha en biologisk utgångspunkt. Hjärnforskningen har visat att det finns flera centran i hjärnan, som är viktiga i olika situationer. Det kan nog få betydelse för kreativitetsforskningen i framtiden. Det perspektiv jag har är mer socialt. Vi människor kommunicerar med varandra och skapar kreativa lösningar genom det, sa Lars Torsten Eriksson.
Informationssamhället och nya sätt att kommunicera har varit extremt viktigt för den entreprenöriella utvecklingen och för skapandet av nya sektorer i samhället, menade han.
– Mycket av det vi ser som entreprenörskap bygger på vår förmåga att hantera och skapa informationslösningar.
Hur hanterar man då en entreprenöriell idé? Eriksson använder sig av en modell han kallar för Entreprenörslabbet. I modellen finns tre perspektiv: marknad, interaktion och organisation. Man kan sedan se på perspektiven ur tre tidshorisonter: i en nulägesbeskrivning, en framtidsanalys och genom strategiska val.
– De tre perspektiven hänger ihop. Entreprenören agerar i samspel – interaktion – med målgruppen – marknaden – och använder organisationen för att serva marknaden. Tillsammans löper de tre perspektiven fram mot den entreprenöriella idén. I företagssammanhang kallar vi det för affärsidé, i andra sammanhang kanske för verksamhetsidé. Om man går ett steg till och tittar på det i en framtidsanalys, kommer man fram till visionen: Vad man vill med verksamheten på längre sikt.
– Att titta på de strategiska valen är otroligt intressant just nu, eftersom fragmenteringen av marknaden när man avreglerar och får ny teknik gör att många måste se över sina affärsmodeller. Det gäller exempelvis informationsbranschen som har svårt att ta betalt och måste hitta nya vägar.
Svårare vara kritisk
I sin bok tar Eriksson upp tre viktiga begrepp: kreativt tänkande, kritiskt tänkande och konstruktivt tänkande. Det kritiska tänkande blev grunden för den svenska skolan runt 1940.
– Det är lite svårare med det kritiska tänkandet inom högskolan i dag eftersom vi lever i en tid när man inte ska vara så ifrågasättande, utan i stället lyfta fram individen. Då är det inte så roligt att vara kritisk.
Det konstruktiva tänkandet är något som borde lyftas fram mer i det här sammanhanget, menade Eriksson. Tillsammans bildar de tre tankesätten ett slags reflexiv triangel.
Den rationella tanken, med sitt upphov i upplysningsfilosofin, är grunden för mycket av det vi gör. Och med all rätt, menade Eriksson. Den rationella tanken tänks ofta linjärt, med inbyggd orsak och verkan i sin problemlösning. Den kreativa lösningen bygger vidare på detta, men utgår i stället ifrån att problemet har många olika lösningar.
– Att det finns flera lösningar på ett problem är en grundtanke inom kreativitet. Jag tror att det är viktigt att bygga in den tanken i utbildningsområdet.
– En del kreativa lösningar uppfattas nog också som provocerande. När man har en lösning som ifrågasätter normer, blir det samtidigt en provokation, konstaterade Eriksson.
Som exempel på en provokation nämnde han den svenska whiskeytillverkaren Mackmyra. Att tillverka whiskey i Sverige uppfattas av många som en provokation i sig.
Lars Torsten Eriksson menade vidare att många av de personer som Gunnar Törnqvist pratade om nog uppfattades som provokatörer på ett eller annat sätt. En verklig innovation ifrågasätter mycket av det som har varit och blir då ofta provocerande.
– Den konstruktiva problemlösningen ligger i att man också tittar på lösningens konsekvenser, till exempel för miljön och för andra människor.
Eriksson gav sedan exempel på några olika tankeriktningar man kan ha nytta av i sitt kreativa tänkande. Till exempel: ”vad blir nästa steg?” Alla lösningar i dag har ett nästa steg, menade han, och det kan man fundera på redan när den första lösningen är på plats. En annan sådan tanke är: ”vad är alternativet?” Det finns alltid alternativa lösningar, som kanske blir normen framöver.
Men det mest effektiva i företagssammanhang är snarare att imitera andra, eller att använda sig av idéöverföring.
– Det bästa är kanske att hitta en egen nisch inom en redan populär marknad. Det är en effektiv tillväxtstrategi i nästan alla sammanhang.
Ja-sägare påverkar
En annan fråga man kan ställa sig är om kartan har vita fläckar. I Sverige har de vita fläckarna på senare år till stor del rört sig om avregleringar – till exempel på telemarknaden och inom skolområdet.
Lars Torsten Eriksson poängterade att när man väl har genererat en idé, måste man också pröva den.
– Ni minns plastcykeln, som ju inte var någon större succé. Ni minns Boo.com som försökte sälja kläder på nätet. Någonstans var de misslyckanden, och det hade nog varit bättre för många ekonomiskt, och kanske känslomässigt, om man hade gjort en bättre prövning innan idéerna nådde marknaden. Man har en ja-sägarkultur i många organisationer, och den förstärks av att man också ska försöka ha en kreativ kultur. Det finns en risk med det.
– Grupptrycket är en av de mest våldsamma sociala mekanismer man kan uppleva, och det kan göra det svårt att komma med nya idéer.
Ett sätt att komma runt detta, menade Eriksson, är att ha en djävulens advokat på företaget. Ungefär som att man inom högskolevärlden har en opponent när en avhandling ska läggas fram. Ett annat bra sätt att undvika personkonflikt är att i förväg komma överens om vilka kriterier lösningen ska uppfylla. Då blir det förhoppningsvis mer fokus på att lösningen ska möta kriterierna, än på att en viss person har kommit fram till den.
Han fortsatte också på Gunnar Törnqvists spår kring drivkrafter bakom kreativitet.
– Vi vill gärna att våra kreativa och konstruktiva drivkrafter ska bygga på drömmar, på något attraktivt. Men vi hörde ju från Gunnar att det många gånger är hot, motstånd och mardrömmar som driver fram nya lösningar.
– För att sammanfatta: vi lever i en föränderlig värld. Förändringarna kommer snabbt och inom många områden. De är politiska, ekonomiska, sociala och, inte minst, tekniska. Det här samhällsklimatet är utomordentligt när det gäller utrymme för entreprenörskap och för att skapa nya idéer, sa Lars Torsten Eriksson.
Se hela föreläsningen som webb-tv
För mer info: len@hig.se (Lars Torsten Eriksson), gunnar.tornqvist@keg.lu.se—