Industriellt arv präglar entreprenörskapet

Följande text publicerades även i Entré nr 3, 2017:

Entreprenörskap är ett socialt fenomen som påverkas av den lokala kulturen. Det industriella arvet skapar både möjligheter och hinder, visar Sabrina Fredin. I sin avhandling studerar hon Norrköping och Linköping – grannstäder med skilda förutsättningar.

Så nära, men ändå så långt ifrån varandra. Linköping kallas ”Sveriges flyghuvudstad” medan Norrköping har fått epitetet ”Sveriges Manchester”. Det ena smeknamnet andas framtidstro, medan det andra signalerar en nedåtgående kurva. Hur påverkar bilderna entreprenörskapet, och hur kan en utveckling vändas?

Frågorna intresserar Sabrina Fredin som har disputerat i industriell ekonomi vid Blekinge tekniska högskola. Doktorsavhandlingen har titeln History and Geography Matter: The Cultural Dimension of Entrepreneurship.

– Bilden av Norrköping är att det är en gammal industristad med många lågutbildade arbetare. Bilden av Linköping är en annan: En dynamisk stad med högutbildad arbetskraft och mycket entreprenörsanda. Men på båda ställena har en IT-industri vuxit fram. Jag blev intresserad av vad sådana här bilder skulle kunna betyda för entreprenörer, och för framväxten av nya industrier.

Sabrina Fredin har intervjuat över 50 entreprenörer, kommuntjänstemän, forskare, fackrepresentanter och anställda vid forskningsparker i Linköping och Norrköping. IT-industrin har växt fram i olika vågor i de båda städerna, från 1970-talets slut och framåt till 2010-talet.

– När entreprenörerna beskrev hur de startade sina företag fick jag höra många olika berättelser. Utgångspunkten för min avhandling var hur olika industrier växer fram, men med tiden kom den att handla mer om vad den sociala dimensionen betyder för entreprenörskap på olika platser.

– Jag ser en stark koppling till kultur: Hur folk ”ska” bete sig. I Norrköping passade entreprenörerna inte riktigt in. De var inte normen. I Linköping var det mer naturligt med entreprenörskap. Där ville man starta företag – alla gjorde ju det.

– Linköpings entreprenörer beskrev sig som rockstjärnor, medan entreprenörerna i Norrköping berättade om hur facket hela tiden kom och knackade på.

I avhandlingen förenar Fredin två forskningsspår: entreprenörskap och stigberoende, eller path dependence på engelska.

– Stigberoende handlar om att det som har hänt förr i tiden påverkar vad som är möjligt nu och i framtiden. Att en viss industristruktur byggs upp i en stad skapar både begränsningar och förutsättningar. Det är inte alla företag som passar in i på den platsen sedan.

– Till exempel påverkar tillgänglig infrastruktur och arbetskraft platsen, men kulturen är också viktig. Inom forskningen fokuserar man ofta på siffror. Det sociala är mycket svårare att fånga, konstaterar Sabrina Fredin.

Linköpings största privata arbetsgivare sedan många år tillbaka är Saab. Företaget är forskningsintensivt, lockar till sig många ingenjörer och är en viktig del av stadens industriella arv. Saab spelade också en viktig roll för etableringen av Linköpings universitet.

Norrköpings framgångar var länge centrerade till Motala ström som rinner genom staden. Kraften i den drev en blomstrande textilindustri under 400 år, fram till 1960-talet. På 2000-talet etablerade Linköpings universitet ett campus i Norrköping.

– Om inte Saab hade funnits skulle inte IT-industrin ha vuxit fram som den gjorde i Linköping. Samtidigt ville kommunen också satsa på IT. Och Linköping var en av de första städerna i Sverige som satte igång en science park. Det skapades en struktur för entreprenörskap.

Norrköpings industriella arv gjorde att det tog längre tid för IT-entreprenörerna att komma igång där. I Linköping startade en första våg redan i slutet av 1970-talet, medan det dröjde till 1990-talet i Norrköping.

– Det är inte så att alla i en stad är emot att en viss industri växer fram. Men det kan ta längre tid – och behövas eldsjälar. I Norrköping fanns det personer inom kommunen som ville se en IT-industri, men de fick jobba hårdare för det. När Linköpings universitet öppnade campus i Norrköping hjälpte det till. Närheten till universitetet kompenserade för att staden inte var redo.

– Det finns forskning som säger att det är invånarna i en region som driver utvecklingen. Samtidigt visar annan forskning att det är de som flyttar in till städerna som utvecklar nya verksamheter. Min forskning visar att det både i Linköping och Norrköping var folk som kom utifrån som startade IT-företag: ingenjörer och studenter.

Sabrina Fredin menar att det på en plats finns ett kollektivt paradigm som styr hur invånarna beter sig. Med tiden ersätts det av ett alternativt paradigm, och då finns det utrymme att bana nya vägar. Hon kallar personerna som driver framväxten av nya lokala branscher för outsiders. Fredin poängterar att det inte bara handlar om att komma från en annan geografisk plats. En outsider kan lika gärna komma från ett annat socialt sammanhang.

Regioners utveckling kan beskrivas som en livscykel med tre stadier: 1. Ny kunskap tillkommer. 2. En ny bransch formas. 3. Branschen får lokal förankring.

– Nu har det vänt lite i Linköping. Strukturerna har hunnit bli utbyggda, och det finns många olika organisationer som ska hjälpa till. Företagen får stöd från olika håll beroende på om de befinner sig i startupfas, tillväxtfas, och så vidare. Entreprenörerna blir nästan älskade till döds. De har inte längre lika mycket plats att utveckla sig själva. Men i Norrköping är det friare nu.

Enligt Fredin är det svårt att hitta generella rekommendationer för hur städer ska bli bättre på entreprenörskap, eftersom det är så kontextberoende.

– Varje stad behöver fundera över sina förutsättningar, det finns inte en lösning som passar alla. Kanske är det lite sent att satsa på entreprenörer som redan är i färd med att starta företag. Det hela börjar ju egentligen mycket tidigare. Fler måste lära sig att bli entreprenörer, det är inte medfött.

Kontakta sabrina.fredin@bth.se———