Entreprenören som provokatör

Följande text publicerades även i Entré nr 3, 2014:

Entreprenörens uppgift är att utmana det som tas för givet, att vara en provokatör och en anarkist. Det tycker Monika Wallmon som själv utmanar forskarvärlden med en avhandling i manifestform. Hon vill få oss alla att engagera oss, ifrågasätta och göra saker. I samhällets namn – inte i marknadens.

Monika Wallmon menar att marknaden har kidnappat entreprenörskapet och entreprenörskapsforskningen. Hon tycker också att forskningsfältet är alltför anglosaxiskt inriktat. Hennes avhandling är därför skriven med utgångspunkt i kritisk teori och den så kallade Frankfurtskolan, med namn som Horkheimer, Adorno, Marcuse och Habermas bland ”medlemmarna”. Avhandlingen består av tre essäer och en sammanhållande kappa – en lite annorlunda form, åtminstone inom företagsekonomin.

– I en humanistisk tradition är den inte alls så ovanlig. Jag har skrivit avhandlingen som ett manifest för att jag vill leva som jag lär. Och jag gillar verkligen herrarna i Frankfurtskolan, sättet de tänker på. De skakar om i de invanda tankarna, säger Monika Wallmon.

– Avhandlingen är mitt sätt att försöka tillföra diskussionen ett nytt perspektiv – ett som inte bara handlar om marknaden. Jag vill vara stenen i etablissemangets sko.

Även om Wallmon utmanar forskarvärlden som sådan, menar hon att hon ändå i viss utsträckning har anpassat sig till de akademiska normerna.

– Jag förstår ju traditionen jag verkar inom, även om jag vill förhålla mig kritisk till den.

– Forskning är ideologisk, även om man inte alltid uttryckligen säger det. En sak som jag tycker är beklämmande är exempelvis att lärosäten får betalt per godkänd student. Det gör att universiteten drivs som fabriker, med lönsamhet i fokus. Vi pratar om produktivitet när vi pratar om utbildning. Jag efterlyser en ny kunskapssyn, och ett frigörande av den kritiska kunskapens möjligheter.

I sina essäer beskriver Monika Wallmon byråkratin, bruksmentaliteten och jantelagen som några av entreprenörskapets största motståndare.

– De vidmakthåller en inlärd hjälplöshet som förlamar.

Även om det numera pratas en hel del om entreprenörskap med sociala värden, menar Wallmon att marknadstänkandet fortfarande dominerar. Hon skulle gärna se en skilsmässa mellan begreppen entreprenörskap och marknad. En tanke med hennes manifest är att lyfta fram de entreprenörer som verkar utanför det marknadsekonomiska, för förändring i samhället.

– Jag försöker vända på perspektiven. Det kan finnas ett samhälle utan pengar, även om det är en utopi. Pengar är en produkt av oss människor, de har inget egenvärde, konstaterar Wallmon.

– Visst, även marknadsentreprenörer kan ha sociala värden. Men jag vill fördjupa diskussionen till en mer existentiell nivå.

Hon jämför gärna entreprenören med konstnären, speciellt då konstnärer som arbetar med sociala förtecken. Kopplingen ligger i skapandet och ifrågasättandet av det vedertagna. Likt Joseph Beuys ”varje människa en konstnär”, menar Wallmon att alla är potentiella entreprenörer. Alla har den inneboende kraften att skaka av sig sina tankefängelser.

– Konst är ett bra sätt att bryta upp invanda tankefigurer. Konst kan också vara medvetandegörande och politisk i sig.

– Jag hoppas att mitt manifest inspirerar till eftertanke, och inte bara går obemärkt förbi. Det är ju det här jag brinner för. Jag vill uppmana alla att vara kreativa och skapa något. Du måste själv se din kreativa potential, ingen annan kan frälsa dig. Det handlar om att medvetandegöra sig. Emancipation, med ett finare ord.

Kontakta monika.wallmon@hig.se———