Med ny agenda

Åse
Karlén
DELA
Cesisforskaren Anders Broström har ägnat 30-40 procent av sin arbetstid åt projektet ”Agenda för forskning” under de tre år som det har pågått. Foto: Jonas Gustafsson.

Följande text publicerades även i Entré nr 4, 2012:

Ingenjörsvetenskapsakademin, Iva, har under tre år drivit projektet ”Agenda för forskning” med målet att stärka den forskningspolitiska debatten. Slutrapporten presenterades på ett stort seminarium i Stockholm 12 november. Cesisforskaren Anders Broström har varit en av två projektledare.

– Bakgrunden till projektet var att vi upplevde att det fattades en neutral analys av forskningssystemet. Ett forum där man kan diskutera forskningspolitik mer förutsättningslöst. Diskussionerna baseras ofta på vad olika intresseorganisationer tycker. Det har vi försökt undvika – och jag tycker faktiskt vi har lyckats förvånansvärt bra, säger Broström.

– Alla i styrgruppen har varit öppna för att testa sina förutfattade meningar och ompröva sina ståndpunkter. Arbetet har varit befriande fritt från färdiggjutna lösningar. Det är en av de stora styrkorna med projektet.

Men visst har medlemmarna i styrgruppen haft olika syn på saker och ting under arbetets gång. Det kanske inte är så konstigt när gruppen har bestått av såväl forskningsfinansiärer, som av forskare och företagare – alla med skilda perspektiv. Och Anders Broström är alls inte motståndare till tyckande i sig. 12 november presenterades ”Agenda för forsknings” slutrapport och ett återkommande inslag är just ”Agenda för forskning tycker…”

– Klart man ska tycka, man kan inte säga ”å ena sidan, å andra sidan”, hela tiden. Men man måste lägga fram hela sin argumentation för varför man tycker på ett visst sätt. Sedan kan läsarna bilda sig en egen uppfattning.

– Från början hade vi inte tänkt göra någon rapport. Vi trodde helt enkelt inte att vi skulle kunna enas om tillräckligt många frågor för att det skulle bli intressant. Men det visade sig att vi kunde. Vi kom fram till ganska mycket i slutändan.

I arbetet har gruppen utgått från att forskningen har en rad olika uppgifter att fylla i samhället. De har kokat ner det till fyra huvuduppgifter: 1) Den skapar kulturella och bildningsmässiga värden. 2) Den har en banbrytande och global uppgift. 3) Den lägger grunden till lärande vid högskolor och universitet. 4) Den bidrar till problemlösning och behovsstyrd utveckling.

– Det finns en rad inbyggda målkonflikter inom forskningspolitiken. Ibland känns det som att de som deltar i debatten inte låtsas om det, eller inte känner till det. Jag tycker ofta det låter som att man kan få allt, som att det finns en mirakelmedicin. Men det gör det inte. Det är mer effektivt att lyfta fram de målkonflikter som finns, och visa att när man skruvar i ena änden händer något i den andra. Sedan får man bestämma sig för vad man tycker är viktigast, och satsa på det.

Sådana här motsättningar finns överallt, enligt Broström. Om vi till exempel driver på för att svensk forskning ska få en större internationell genomslagskraft, eller satsar ännu mer på excellenta miljöer – vad händer då med utbildningsperspektivet? Anders Broström menar att det har varit nyttigt att tänka på det sättet. Det blir enklare att se konsekvenserna av olika beslut och belysa trender inom forskningspolitiken. En av de tydligaste trenderna på senare år i Sverige, och hela västvärlden, är just satsningar på excellens, alltså forskning av yppersta kvalitet.

– Hög kvalitet på forskningen är såklart i sig lovvärt. Men att oreflekterat lägga allt krut på det kan få oönskade konsekvenser, konstaterar Broström.

I Sveriges fall har kvalitetsfokuset lett till att undervisningen prioriteras ner, att forskarutbildningen riskerar att snävas in, samt till att högriskprojekt och frågeställningar med hög praktisk bäring och kunskapsspridning sållas bort. Värst drabbas unga forskare och doktorander. Broström poängterar att trots en viss oro för ett alltför enögt fokus på kvalitet, är det ingen som vill tillbaka till en forskningspolitik utan styrning.

– Det måste finnas en balans. När vi styr medlen åt vissa håll, måste vi hela tiden ha en samlad bild av forskningens samhällsuppgifter i bakhuvudet. Ganska långt fram i bakhuvudet.

– Vi kan inte sluta styra helt och ge forskarna fria händer. Så gjorde man kanske för 100 år sedan, och det fungerade nog då. Men nu har forskningen blivit en jätteapparat, och då är det rimligt att skattebetalarna ska få ställa vissa krav på vart pengarna går.

Andra länder står inför samma utmaningar. Broström tycker att vi bör kika på, och lära oss av, hur länder som Holland och England arbetar med att främja god forskning. Han tycker också att vi måste bli bättre på att följa utvecklingen och kontinuerligt utvärdera forskningspolitiken.

Ett område som ”Agenda för forskning” anser bör prioriteras är forskning kopplat till praktikorienterad kunskap. Bland annat anser de att industriforskningsinstitutens roll bör stärkas och utvecklas. Man menar också att: ”Breddning av nuvarande instituts verksamheter alternativt skapande av nya institut eller organisationer med institutsliknande former bör övervägas inom områden där starka innovationsaktörer saknas i dag.”

Ett område där de gärna vill se mer praktikorienterad forskning är inom välfärdsprofessioner som skola och social omsorg.

– Det finns behov av mer praktikorienterad forskning, oavsett om den rör skolan eller verkstadsbranschen. Det kan låta självklart, men det finns en del knutar att lösa upp. Det är exempelvis inte självklart att mer praktiskt orienterad forskning går ihop med akademins krav på att forskarna ska publicera sig så mycket som möjligt.

Det är här de nya organisationerna kommer in. De är tänkta att komplettera akademin med nya arbetssätt och nya vägar till att meritera sig som forskare.

Det ska också vara smidigt för forskare att gå emellan den ”vanliga” akademin och den här typen av mer praktiska forskningsorganisationer. Det ger en positiv korsbefruktning som bidrar till spridningen av forskningsbaserad kunskap och förbättrade nätverk.

– En viktig bit är att interagera mer med professionerna. Det tar tid och lönar sig inte inom vetenskapen. Men de nya organisationerna ska ändå finnas inom akademins blodomlopp och bidra med bra forskning.

Broström poängterar att nyttiggörandet har varit en viktig del i ”Agenda för forsknings” arbete. Dels via olika rapporter och sammankomster, men också genom att prata med medierna, till exempel med oss på Entré. Han tycker också att han har lärt sig något som forskare i sitt arbete med projektet.

– Man måste leva som man lär. Jag förespråkar en nyttiggörandemodell där man som forskare slänger sig ut i verkligheten och arbetar tillsammans med beslutsfattare. Man behöver inte alltid leverera färdiga resultat. I stället tar vi oss an frågorna tillsammans och arbetar fram nya svar, berättar Anders Broström.

Kontakta anders.brostrom@indek.kth.se

Mer om Cesis

Cesis står för Centre of Excellence for Science and Innovation Studies.

Cesis ingår, tillsammans med Ciir och Circle, i Vinnovaprogrammet ”Effekter av innovationspolitik för hållbar tillväxt.”

Utöver detta finansieras Cesis av KTH och Internationella Handelshögskolan i Jönköping.

Läs mer på www.cesis.se———–

20106

DELA