Nätverk viktiga redan på 1600-talet
- Publicerad: 10 okt 1998,
- 12:00 f m
- Uppdaterad: 10 okt 1998,
- 3:31 e m
Följande text publicerades även i Entré nr 3, 1998:
När grunden lades för den svenska industrialiseringen på 1600- och 1700-talet var det utländska köpmän som ledde vägen. En viktig faktor bakom deras framgång var de personliga nätverken.
I forskning kring Sverige ekonomiska historia är det traditionellt sett makroperspektivet som fått råda. Hur stor var den årliga järnexporten och vilka inkomster gav den staten?
– Jag trodde att det gick att ta fram en mer intressant bild av förloppet genom att istället utgå från handelshusens perspektiv. Det har skrivits väldigt lite om de här handelshusen, det som finns är mest rena biografier, berättar Leos Müller som tidigare i år lade fram sin doktorsavhandling vid Uppsala Universitet.
I sin doktorsavhandling skildrar han hur två rysk-holländska handelshus, familjerna Momma-Reenstierna och Grill, använde sig av personliga nätverk för att finna och behålla sina exportmarknader utomlands. Bilden är tydlig: båda familjerna härstammade från hantverkare i städer med viktig metallindustri och hade på vägen till Sverige tillbringat rid i handelsmetropolen Amsterdam.
På så sätt fanns såväl viktig know-how om produktionsteknik som kontakter bland kontinentens viktigaste handelshus. De hade också fördelar när det gällde att finansiera sin verksamhet. Väl i Sverige omfattade deras verksamhet järnbruk och kopparbruk likaväl som skeppsbyggande och handel.
BEHÖLL KONTAKTEN
Men de förlorade aldrig kontakten med sina kontakter i Amsterdam. Momma-Reenstierna korresponderade kanske 60-70 gånger om året med sina viktigaste kontakter, och ofta var det dessutom med familjemedlemmar de handlade.
Under 1600- och 1700-talet var bergsbruk och handel fortfarande hårt styrt av den svenska kungamakten. Handelshusen tilldelades under perioder monopol på vissa produkter för att sedan förlora dessa – något som förvisso inte motverkade det starka utländska inslaget i den svenska exportindustrin under denna tid.
De utländska köpmännen hade helt enkelt bättre kunskaper och kontakter och de svenska handelshusens andel av den viktiga järn- och kopparexporten var länge försumbar. Leos Müller inspirerades att skriva om äldre tiders entreprenörer efter att ha läst holländaren PW Kleins studier av handelsfamiljen Trip i Amsterdam.
Men vad hände egentligen med den tidigare rysk-holländska dominansen i svenskt näringsliv under 1800-talet?
Jo, nya marknader i Storbritannien och Amerika växte sig viktiga för råvaruexporten och de utländska köpmännen kunde inre längre dra nytta av sina utmärkta nätverk. Istället byggdes ett system av statliga handelskonsulat upp – en näringspolitisk förändring som hjälpte till att bana väg för en ny generation industrialister.———–