”Samverkan gör forskningen nyttig”

Följande text publicerades även under vinjetten ”Åsikten” i Entré nr 3, 2012:

-Först och främst – jag anser att det är bra med nyttiggörande. Det är bra att ställa krav på relevans. Och det är bra att forskare inom mer tillämpade vetenskaper – som innovation och entreprenörskap – i allt högre grad deltar i nyttiggörandeprocesserna. Men det är inte helt okomplicerat. Det går heller inte direkt hand i hand med de allt tuffare kraven på excellent forskning, publicering i A-journaler och omfattande citering.

Chalmers, där jag är verksam, ska liksom alla Sveriges universitet verka för att forskningsresultat kommer till nytta. Nyttiggörande är till och med framlyft som en av fyra delar i Chalmers strategi, vid sidan av excellent forskning, undervisning i världsklass och bra arbetsmiljö. Det är utmärkt. Vi har ett väl utvecklat innovationssystem som utgör stöd för nyttiggörande av forskningsresultat, vi har innovationskontor och inkubatorsverksamhet.

Nyttiggörande är också aktuellt hos många forskningsfinansiärer, i synnerhet de som är inriktade på innovation. Men vad innebär det för oss som forskar om innovationsprocesser i företag, eller om entreprenörskap? Vad menas egentligen med att nyttiggöra forskning inom dessa fält? Är det vi forskare som ska åstadkomma innovationerna?

Jag vill igen understryka att jag är en varm anhängare av nyttiggörande. Självklart ska det vi forskar om nå ut till dem som berörs, självklart ska vi fokusera på relevanta frågor. Jag menar ändå att det finns en svårighet här. Vi som forskar om innovationsprocesser, innovationsarbete, styrning och ledningsaspekter av innovation kommer emellanåt i kläm. Å ena sidan ska vi söka ny kunskap, å andra sidan ska vi – i nyttiggörandets tjänst – tillämpa befintlig kunskap och alltså hjälpa företag med innovation.

Att lösa företags direkta innovationsproblem är knappast forskning, om än angeläget nyttiggörande av sådant vi redan vet. Och företagen söker ofta stöd och letar lösningar, området är faktiskt framväxande just nu.

Vinnova, som ju är en stor finansiär av forskning inom området, vill se resultat av den forskning de satsar på. De har uppmärksammat dilemmat med att det inom universiteten finns viktig kunskap som ännu inte nått ut, samtidigt som forskningens raison d’être är att söka ny kunskap. Vinnova har därför lanserat en pilotsatsning på renodlade nyttiggörandeprojekt, där befintlig kunskap ska ut bland företag. Och kanske är det en god idé att separera intentionerna, i synnerhet för att skala upp!

Samtidigt vill jag lyfta fram ytterligare en modell: Samverkansforskning. Det är ett annat svar på nyttiggörandet, det pågår i liten skala och förenar önskan att söka ny kunskap (forskning) med möjligheten att direkt nyttiggöra den kunskap som växer fram. Detta är projekt där forskare och företag gemensamt söker ny kunskap, och inom kunskapsområdet innovation är vi långt ifrån att ha alla svar. Det kan till exempel handla om organisatoriska förutsättningar och principer för innovationsarbete i mogna företag, eller om helt nya ledningsroller för innovation.

Projekt av denna karaktär innebär ofta experimenterande och prövande – en slags knowledge search – och att man lär av varandra. Det akademiska perspektivet på innovation möter synen på innovation i företaget. Jag menar att det är i den här typen av projekt som forskning och nyttiggörande kan bli två sidor av samma mynt. I dag ligger det alltför ofta en motsättning i att vara en excellent forskare, respektive en god nyttiggörare.

Om Sofia Börjesson
Sofia Börjesson är professor vid Chalmers tekniska högskola och föreståndare för CBI – Center for Business Innovation. CBI arbetar nära sina partnerföretag och genomför bland annat ”innovation audits” för att ta tempen på deras innovationsförmåga. Sofia forskar om stora etablerade företags förutsättningar för innovation. Hon nås på sofia.borjesson@chalmers.se———