Forskare inte bäst på företagande

Åse
Karlén
DELA
Professor Johan Wiklund, Syracuse University i New York.

15 december arrangerade Esbri ett policyseminarium med Johan Wiklund. Rubriken var ”Akademiskt entreprenörskap – En överskattad business?” Han presenterade ny forskning som visar att de akademiska avknoppningarna i Sverige är försvinnande få, och att de presterar sämre än avknoppningar från privata företag.

Johan Wiklund är numera professor i entreprenörskap vid Syracuse University i New York och Internationella Handelshögskolan i Jönköping. Tidigare har han bland annat varit verksam vid Handelshögskolan i Stockholm.

Under seminariet presenterade Wiklund en studie som han genomfört tillsammans med Karl Wennberg, Handelshögskolan i Stockholm och Ratio, samt Mike Wright, CMBOR och EM Lyon. De har undersökt företagande hos universitetsutbildade och universitetsanställda människor, och jämfört dem med personer som har motsvarande utbildning, men som varit anställda i det privata näringslivet innan de beslutade sig för att starta eget.

– Det här är forskningsfrågor som jag har funderat på i tjugo år. Därför är det kul att vi har genomfört det här projektet, sa Johan Wiklund.

1987 arbetade Wiklund på ett teknikcenter i Linköping, och försökte föra över kunskap från forskare till företag. Han har även kommit i kontakt med frågorna via Connect, och i sitt arbete i Jönköping. Där hjälpte han bland annat studenter att få riskkapital.

– Forskare och studenter uppmuntras att starta företag, men vi borde först ta reda på om detta ger avkastning. Är det en bra grej, helt enkelt?

– Efter att ha funderat på detta så länge ville jag ha data också, och slog mig ihop med Karl Wennberg och Mike Wright. Målsättningen med forskningsprojektet var att få en lite annorlunda policydebatt.

I Sverige har vi länge sneglat på USA för inspiration inom policyområdet. 1980 fick senatorerna Birch Bayh och Bob Dole igenom den numera världsberömda Bayh-Dole Act.

– Det här var på den tiden som republikaner och demokrater kunde samarbeta, konstaterade Wiklund.

Bayh-Dole Act innebar att de amerikanska universiteten ägde resultaten av federalt finansierad forskning. Innan hade det varit oklart vem som egentligen var ägare: staten, eller kanske det företag som sponsrat forskningen?

– I Sverige är det faktiskt forskarna själva som äger resultaten av forskningen, genom lärarundantaget. Detta är något som har diskuterats även i USA! Så samtidigt som vi sneglar på dem, tittar de mot oss.

Många studier av hur kunskap spiller över från universiteten är alltför snäva, enligt Johan Wiklund. Att till exempel bara titta på hur många startups som rapporteras in från tekniköverföringskontoren ger för små siffror: 29 stycken från MIT under 2001, och 6 stycken från Stanford samma år.

Wennberg, Wiklund och Wright startade därför sitt projekt med en bredare utgångspunkt. De ville jämföra två entreprenörstyper: ”Steve” och ”Lisa”. Steve har universitetsexamen, och har jobbat på ett universitet tills han valde att starta eget. Lisa har motsvarande universitetsexamen men valde att jobba inom det privata näringslivet innan hon startade företag. I forskningen och policydebatten om akademiska avknoppningar är det ”Stevarna” som stått i fokus – men kanske är det ”Lisorna” som står för mest entreprenöriella aktiviteter?

I studien undersöktes samtliga avknoppningsföretag från svenska lärosäten, och samtliga företag som startas av folk med samma utbildning, men som har knoppats av från privata företag. Den studerade perioden är 1994-2001. Förutom att räkna antalet startade företag har forskarteamet även följt dem över tiden: Anställer de? Ökar omsättningen? Och är de fortfarande vid liv efter några år?

– Vi tänkte att det skulle vara kul att jämföra. I båda fallen handlar det om kunskapsöverföring via entreprenörskap. Både Steve och Lisa har, i och med sin universitetsexamen, förutsättningar att starta kunskapsintensiva företag. Frågan är bara vilken väg till entreprenörskap som är mest produktiv?

I datasetet fann forskarna 528 universitetsavknoppningar, och 8 663 andra avknoppningar. Det innebär att 6 procent knoppades av från akademin, och 94 procent från det privata näringslivet. De här siffrorna talar sitt tydliga språk, menade Wiklund.

– Man kan ju fundera på hur många organisationer som jobbar just för att få fram universitetsavknoppningar, och hur mycket pengar som satsas på detta. Det är kanske jättebra. Men jag tror att det är jättedåligt, sa han.

– Vår studie visar att företagsavknoppningarna är 14 gånger fler än universitetsavknoppningarna. Dessutom presterar de bättre. Branscherfarenhet är en mycket viktig variabel.

I stället för att fortsätta fokusera på universitetsavknoppningarna borde debatten vidgas, anser Wiklund. Tillväxt i kunskapsintensiva företag för med sig vissa problem, och det oavsett företagets ursprung. Mer krut borde därför läggas på en generell entreprenörskapspolicy.

– Satsningar på FoU inom universitetsvärlden kommer samhället till godo på många sätt. Jag menar att universitetens viktigaste uppgift i dag är densamma som för 500 år sedan. Nämligen att utbilda kompetenta människor som går ut och gör något bra, till nytta för många människor, sa Johan Wiklund.

I seminariet deltog ett 15-tal personer som bland annat representerade Vinnova, Tillväxtverket, näringsdepartementet, Tillväxtanalys, Saco, Svenskt Näringsliv och riksdagen.

Kontakta jwiklund@syr.edu

Johan Wiklunds powerpoint-presentation finns här.———–

4200

DELA