En gåva i Gnosjö kommer sällan ensam

Karoline
Hoppe
DELA

Följande text publiceras även i Entré nr 3, 2008:

Gnosjöandan handlar i grunden om att alltid ställa upp för varandra, och om att samarbeta. En hjälpsamhetskultur, så stark att den kan klassas som en gåvoekonomi. Det menar Glenn Sjöstrand i sin avhandling Gåvan i Gnosjö, företagares relationer i ett industriellt distrikt*.

Glenn Sjöstrand har intervjuat 94 företagsledare i Gnosjö och intilliggande Hillerstorp. Det motsvarar nära 45 procent av områdets företagarpopulation. Intervjuernas fokus ligger på orternas ”sociala produktionssystem”, och hans avhandling innefattar en analys av informella sociala institutioner. Exempel på sådana institutioner är förtroenden mellan företagarna, gåvoutbyten och reciprocitetsnormer – överenskommelser om att tjänster bör gottgöras.

Avgörande för gåvoutbytena är att de upplevs som ömsesidiga, och att aktörerna gör vad de kan för att ge något tillbaka. Gåvan behöver inte återgäldas till givaren, men den måste ges till någon i bygden inom en rimlig tidsperiod. Fördelen med gåvoekonomin är att medlemmarna gemensamt kan erbjuda en resurspool – tillgångar som annars skulle kräva betalmedel.

– Den informella gåvoekonomin skapar på så vis konkurrensfördelar, och möjliggör för företagarna att tävla mot länder som Kina och Indien, säger Glenn Sjöstrand.

Affärer till varje pris

Han har inte funnit några starka drivkrafter som försöker motarbeta gåvoekonomin. Tvärtom ser han att grunden för affärsrelationerna: familjen, föreningslivet, religionen och traditionerna, samverkar för ett fortsatt upprätthållande.

– Gåvoekonomin fungerar och är positiv, men bara för dem som har del av gemenskapen.

Att inte följa normerna får konsekvenser. Affärsmöjligheter kan gå om intet och det sociala trycket kan göra att företagarfamiljen känner sig tvungen att flytta.

Devisen lyder: Hellre ekonomisk förlust, än utesluten ur gemenskapen. Resonemanget visar sig i en sådan sak som att lokala leverantörer anlitas trots att de är dyrare. Detta för att inte ta ifrån en lokal företagare arbetstillfällen.

– Skulle företagen ha tänkt mer marknadsekonomiskt, hade de nog valt det för tillfället mest ekonomiska alternativet. Men en av grundtankarna är att ta hänsyn till varandra, vilket även stärker de sociala banden.

Beroendet av gåvoekonomin hänger ihop med företagens storlek.

– Ju större och mer lönsamt företaget blir, desto mindre viktig blir gåvoekonomin. Om företagaren ändå väljer att ingå i den informella ekonomin görs det av sociala reciprocitetsskäl.

Information vanligaste gåvan

En gåva som större företag utnyttjar är upplysningar om vilka som kan vara bra att anställa. Enligt Sjöstrand är just utbyte av information den vanligaste gåvan. Men bland småföretag förekommer även praktisk hjälp, till exempel kring lån och fakturor, lagerhållning, maskiner, material och personal. För vissa företagare är beroendet av andra så stort att de inte skulle överleva utan gåvoekonomin.

– Även konjunkturen påverkar företagens behov. I dåliga tider kommer fler att känna behov av gåvoekonomin. Likaså vid en snabb högkonjunktur, medan den blir mindre betydelsefull i ”lagom-tider”.

Samtidigt som Glenn Sjöstrand har förvånats över hur utbredd och omfattande gåvoekonomin är, slår han fast att balansgången mellan formell och informell ekonomi har varit framgångsrik för regionen.

– Det är ett misstag att tro att en ekonomi fungerar bäst utifrån marknadsekonomiska principer. Människor kommer se till att ekonomier regleras. Detta kan ske formellt eller informellt, men det är inte givet att det formella sättet alltid är det bästa, säger han.

För mer info: glenn.sjostrand@vxu.se

* Avhandlingen har lagts fram vid sociologiska institutionen, Göteborgs universitet
———–

2430

DELA