Förtroendet och riskkapitalet bör sitta i samma båt

Följande text publicerades även i Entré nr 4, 2006:

Det finns en utbredd missuppfattning om vad ett venture capital-bolag gör och vad riskkapitalmarknaden innebär. Många entreprenörer som söker riskkapital är inte beredda på att riskkapitalbolagen kommer att gå in som delägare i deras företag.

Ekonomie doktor Anders Isaksson, Handelshögskolan vid Umeå universitet, visar i sin avhandling Studies on the venture capital process hur venture capital-marknaden fungerar. Ett venture capital-företag investerar under en begränsad tid i andra företag, och engagerar sig samtidigt aktivt som ägare. Isakssons forskning belyser flera olika stadier av processen, från att kontraktet utformas till hur samarbetet avslutas.

– Den svenska venture capital-marknaden har utvecklats i cykler. Den tredje kanske inleds nu. Vi har haft två cykler, varav den första kom i början av 1980-talet. Den andra kom på 1990-talet och slutade i samband med att IT-bubblan sprack efter millennieskiftet.

Venture capital-bolagens beteenden var en av förklaringarna till den så kallade IT-bubblan. Investerarnas strategier liknar ofta varandra, menar Anders Isaksson.

– I en bransch som kännetecknas av mycket osäkerhet tenderar aktörerna att titta på varandra. Vissa marknader har ett flockbeteende, och venture capital-marknaden är en typisk sådan marknad.

Förtroende och kontroll

Avhandlingen tar upp begreppet förtroende som en viktig del i relationen mellan entreprenör och riskkapitalist.

– I stället för att möten ägnas åt att bocka av kontrollistor och kritisera vad som har gjorts, bör entreprenören och riskkapitalisten skapa ett ömsesidigt förtroende. Då kan de jobba mer framåtriktat, och det brukar leda till att resultatet blir bättre.

Enligt Isaksson kan kontroll och förtroende samspela i förhållandet mellan venture capital-bolaget och portföljföretaget. Han lyfter också fram statens roll i venture capital-branschen. Anders Isaksson ser stora skillnader mellan statliga och privata riskkapitalbolag, speciellt när samarbetet ska avslutas.

– Statliga riskkapitalbolag valde exit-strategier där entreprenören lättare kan behålla makten över sitt bolag. De planerar i högre utsträckning för att entreprenörerna ska kunna köpa tillbaka andelar i företaget.

Industriell försäljning vanligast

Venture capital-företagen vill helst börsnotera företaget som de har investerat i, men det vanligaste är att man säljer det till ett annat bolag. Exit-strategin som riskkapitalisterna riktar in sig mot påverkar vilken strategi de har under hela processen. Om de siktar på en industriell försäljning måste portföljbolaget positioneras från processens första dag.

Isaksson har även undersökt vilken roll staten har haft i venture capital-processen genom historien.

– Under 1980-talet startade många regionala riskkapitalbolag som hade krav på sig att stärka regionen. Sedan såg staten att förutsättningarna inte fanns att starta många nya företag, trots att det fanns riskkapital. I dag kan nyare aktörer, till exempel Industrifonden, investera mycket friare, säger Anders Isaksson.

För mer info: anders.isaksson@usbe.umu.se———–