Diskussion om innovation på Vinnovakonferens

19-20 januari 2006 höll Vinnova konferens i Stockholm på temat ”Utmaningar för nationella innovationssystem i en globaliserande värld”. Ett flertal prominenta forskare, såväl nationella som internationella, besökte konferensen för att tala och diskutera kring ämnet.

Konferensen som hölls i Stockholm var en del i Vinnovas satsning på forskning om innovationssystem. Denna forskning bedrivs bland annat i de fyra forskningscentrumen CESIS (vid Kungliga tekniska högskolan), CIND (vid Uppsala universitet), CIRCLE (vid Lunds universitet) och RIDE (vid Chalmers tekniska högskola). Representanter från de fyra centrumen fanns på plats och delade med sig av aktuell forskning.

Moderator för tvådagarskonferensen var Magnus Aronsson, ESBRI och för välkomnandet stod Vinnovas generaldirektör Per Eriksson.

– Det är kul att se att det är så många här. Vi har två mycket intressanta dagar framför oss, med många intressanta talare. Det här är ett viktigt ämne som vi behöver mer kunskap om, sa Per Eriksson.

-Inledande talare och tillika huvudtalare på konferensen var professor Luc Soete, United Nations University Institute for New Technologies. Soete pratade om viktiga trender och utmaningar i en globaliserande värld. Hans huvudpoäng var att Europas brist på tillväxtdynamik leder till att vi inte tar tillvara på all den kunskap som faktiskt produceras i våra länder.

– Alla förutsättningar finns för att vi skulle kunna växa mycket snabbare. Ta utbildning till exempel – Europa producerar 70 000 färdiga doktorander varje år, medan USA ligger på 40 000. Vi borde alltså kunna växa snabbare än USA. Något är fundamentalt fel och jag menar att det är vårt icke-aktiva kunskapsskapande. Bland annat är det svårt för högutbildade i Europa att hitta bra positioner inom den privata sektorn, sa Luc Soete.

För att råda bot på problemet förslog han att kunskapen borde aktiveras på samma sätt som arbetsmarknaden aktiverades på 1980- och 1990-talen. Detta blir allt viktigare i takt med den ökade globalisering av forskning och utveckling som har pågått sedan 1970-talet. EUs gemensamma marknad har lett till rationaliseringar i FoU-satsningar och nya uppåtgående marknader som Asien påverkar företagens satsningar.

– En annan viktig förändring är tekniken. Traditionell industri-FoU var lättare att ta till sig, lära sig och imitera. Dagens, ofta tjänste- och IT-baserade, innovationer är mycket mer komplexa, föränderliga och svårimiterade. Det betyder bland annat att nya aktörer snabbt kan ta sig in på marknaden. Entreprenörens roll i innovationsprocessen har därför blivit allt viktigare.

USA har lyckats bättre än Europa i många avseenden när det gäller FoU. Det satsas exempelvis betydligt mer privata pengar på forskning i USA än i Europa. Europas alltför dominerande offentliga sektor har lett till att den privata sektorn trängts undan. Detta gäller främst grundforskningen, den tillämpade forskningen har i stället den privata sektorn lagt beslag på. Det har i sin tur medfört att tillämpad forskning lyser med sin frånvaro i den offentliga sektorn.

Arbetskraftsinvandring av högt utbildade är vi också dåliga på i Europa. Vi har i stället hög utvandring av högutbildade. Det gäller alla länder utom Storbritannien.

– Men huvudproblemet ligger inom privata investeringar i kunskap, något som måste öka i Europa om vi ska komma i kapp. Vi borde till exempel hitta ett sätt där privat sparande kan investeras i privat högre utbildning, det skulle snabbt öka Europas kunskapsinvesteringar. Att den är gratis minskar det ekonomiska värdet av utbildningen och gör det mindre tydligt att det verkligen handlar om en investering i kunskap. Det satsas också betydligt mindre pengar, relativt sett, på högre utbildning i Europa än i USA.

Ett annat problem som Soete tog upp var avsaknaden av flexibilitet på arbetsmarknaden i Europa. Han menade att vi måste ställa oss frågan hur innovation och entreprenörskap hänger ihop med arbetsmarknadens institutioner och regleringar.

– Det finns behov av att gå mot en mer segmenterad social modell, där vi erkänner att arbete kan se mycket olika ut. Samma sociala rättigheter bör inte gälla för alla typer av arbete. I kunskapsintensiva arbeten finns ofta ett stort inslag av personlig tillfredsställelse, som vi också måste beakta. Europa har mycket att lära inom det här med kunskapsinvesteringar, sa Soete.

Utlandsinvesteringar i FoU ökar

Konferensens inledande tema var de transnationella företagens roll i kluster och innovationssystem. Först ut att tala på temat var professor Börje Johansson från CESIS. Han kunde bland annat visa siffror på att de direkta utlandsinvesteringarna har ökat med 1 000 procent mellan 1980 och 2003, totalt sett i hela världen. En ökande andel av dessa investeringar sker i kunskapsintensiva sektorer och inom FoU. Transnationella företag har alltså börjat sprida sin FoU över världen, till skillnad mot tidigare när det mesta låg samlat i ursprungslandet.

– En spridning av FoU betyder generellt att företagen kan specialisera sin kunskap till olika platser i världen. De får en kunskapsomgivning som de inte skulle ha om de bara fanns på en plats. Ett problem kan vara att det blir svårare att samordna sin FoU och verkligen få ut något användbart, sa Börje Johansson.

– Transnationella företag gör också ofta nytta i de länder där de investerar. De kan bidra till att föra in ny teknik och andra nyheter i länderna. Samtidigt satsar utländska transnationella företag i Sverige mindre på FoU än inhemska företag, och de är mindre involverade i innovationssystemen.

Nästa talare inom samma tema var professor Mats Forsgren från CIND. Han frågade sig om utländskt ägarskap påverkar svenska dotterbolags framgång.

– Det finns bevis för att det sker en överföring av innovationer till utlandsägda dotterbolag i Sverige, men vi vet inte exakt hur mycket det handlar om, sa Mats Forsgren.

Ett av CINDs forskningsprogram fokuserar på just det här området och har kunnat visa att 77 procent av de undersökta utlandsägda dotterbolagen mottog någon form av innovation mellan 2000-2005. Innovationerna kom antingen från moderbolaget eller från ett annat dotterbolag i koncernen.

– Majoriteten av de undersökta företagen fick en positiv effekt av innovationerna, som till exempel ökad konkurrenskraft eller bättre vinst per såld enhet. Hur väl de lyckas dra nytta av innovationerna påverkas av kontakter, såväl inom den egna koncernen, som med den lokala marknaden. Vår undersökning visar att en konkurrenskraftig lokal marknad och bra externa affärsnätverk påverkar dotterbolagens framgång i högre grad än kontakter inom koncernen.

Professor Örjan Sölvell från Handelshögskolan i Stockholm, var den siste talaren på förmiddagspasset. Han pratade om att multinationella företag måste förhålla sig till både en lokal och en global marknad och även till ökande innovation och konkurrens på båda dessa marknader.

– De här företagen måste kombinera lokal anpassning med globala skalfördelar. Men det räcker inte med att vara effektiv, de multinationella företagen måste även vara innovativa och kunna använda all kunskap de kommer över. Jag menar att vi övervärderar de multinationella företagens ”lössläppthet” och även deras förmåga att överföra kunskap och innovationer.

– Multinationella företag måste också förhålla sig till att det finns ”sticky places”, attraktiva kluster, runt om i världen. Ju mer världen öppnas upp, desto fler sådana här kluster uppstår. För att få tillgång till ny specialkunskap, investerar de multinationella företagen i olika kluster som har just den kunskap de efterfrågar. Det innebär också att de bidrar till öka konkurrensen mellan klustren.

Positiva till outsourcing

Efter lunch handlade föreläsningarna om lokala innovationsprocesser i en global ekonomi. Först ut att tala var professor Peter Maskell från Handelshögskolan i Köpenhamn. Han berättade om en dansk undersökning som visar att företag i allmänhet är mycket positiva till outsourcing.

– Ytterst få företag visade sig vara negativa till outsourcing. De flesta uppgav att de outsourcade för att tjäna pengar. Och de tjänade de facto pengar på det, till och med mer än de hade trott. Det påverkade inte heller antalet anställda speciellt mycket. I slutändan blev det inte bara en kostnadsfråga, det ledde också till att företagen tänkte på ett annat sätt och vann andra fördelar. Till exempel började de även outsourca sin FoU, sa Peter Maskell.

– Det här i sin tur ledde till nytt lärande, helt nya processer och bättre konkurrenskraft för företagen. Så det handlar inte bara om att möta utmaningen från låglöneländer, utan att använda utmaningen på rätt sätt.

Efter Peter Maskell var det dags för professor Roberta Capello, Politecnico di Milano, att prata om hur betydelsen av geografisk närhet i innovationsprocessen har förändrats över tid. Hon menade att det har att göra med hur synen på kunskap har förändrats.

– Förr sågs kunskap som en produkt som producerades genom FoU och kunde köpas på en marknad. Då blir också den geografiska närheten viktig för kunskapsspridningen. Nu ses kunskap mer som en kognitiv process som utvecklas genom lärandeprocesser och överförs genom komplexa samarbeten. För att det här ska fungera behövs ett effektivt överföringssystem, sa Roberta Capello.

– Den geografiska närheten är fortfarande mycket viktig för kunskapsspridning, men den relationella närheten är ännu viktigare. Sedan är det givetvis så att den relationella närheten påverkas av den geografiska, och det är större chans att komma i kontakt med det som är viktigt för innovationen om man befinner sig i närheten av det som söks.

Professor Björn Asheim, CIRCLE, som var nästa talare var inne på samma spår. Han framhöll att det lokala fortfarande är viktigt, trots att vi lever i en alltmer globaliserad värld.

– Geografi är viktigt – med tanke på avstånd, men ännu hellre med tanke på sammanhang. Medan ny teknik har gjort att avstånd inte längre är lika viktigt, betyder det lokala fortfarande mycket för kunskap, humankapital och motivation. För att nå regionala konkurrensfördelar måste man arbeta proaktivt med att bryta mark för lärande och innovation. Till exempel genom att skapa förutsättningar för ett innovationssystem av strategisk vikt, sa Asheim.

Han menade vidare att företagens kunskaps- och innovationsprocesser starkt påverkas av hur deras kunskapsbas ser ut. Här skiljde han mellan analytisk kunskap som baseras på vetenskap, syntetisk kunskap som baseras på ingenjörskonst och symbolisk kunskap som baseras på kreativitet. En annan viktig distinktion enligt Asheim är mellan regioner med ”affärsklimat” respektive ”människoklimat”.

– Det här är en intressant distinktion. I regioner med affärsklimat ligger fokus på kluster och regionala innovationssystem som framhäver de lokala ekonomierna. I regioner med människoklimat ligger fokus på mångfald, kreativitet och tolerans. Här framhävs i stället de urbana ekonomierna. Den senare typen attraherar talang, som i sin tur leder till en innovativ och kunskapsbaserad ekonomisk aktivitet. En regions konkurrensfördelar bygger på unika resurser och kompetenser, inte nödvändigtvis på FoU.

Även näste talare, professor Meric Gertler, University of Toronto, frågade sig om kunskapen i dag är lokal eller global. Han påpekade att klusterlitteraturen menar att all kunskap är lokal, medan litteratur om globala produktionssystem hävdar det motsatta.

– Sanningen ligger nog någonstans mittemellan, speciellt för relativt små och öppna ekonomier. Kunskap som är bunden till riskkapital är lokal eller interregional, medan kunskap som är bunden till kunder och konkurrenter inte nödvändigtvis är det, sa Meric Gertler.

– Andra saker som fortfarande är lokala är till exempel arbetsmarknaden, som blir allt viktigare när lojaliteten skiftar från att gälla ett företag till att gälla en plats. Kvaliteten på en plats attraherar talangfull arbetskraft och gör regionen kunskapsrik, något som i sin tur attraherar och binder företag dit. Att attrahera och bibehålla talang är alltså grejen!

– Men det finns också mörkare sidor av den här talangjakten. Exempelvis kan det vara svårt för vissa platser att locka till sig talangen. Dessutom är de mest kreativa och dynamiska stadsregionerna ofta dyra att leva i, och risken att förlora jobbet är stor. Det finns alltså stora möjligheter, men även stora risker, med att arbeta på de här platserna. Det finns mycket att vinna för högutbildade, men det är svårare för dem som inte är det.

Organiska processer

Nästa punkt på programmet var presentationer av Vinnovas program för regional tillväxt, Vinnväxt och Visanu. Filosofie doktor Daniel Hallenqreutz, CIND, inledde med att berätta om Vinnväxt.

– Målet för Vinnväxt är regional tillväxt genom dynamiska innovationssystem, baserade på ett triple helix-tänkande. En viktig lärdom inför framtida initiativ av det här slaget är att innovationssystem måste komma ur organiska processer, man kan inte skapa dem från ingenting. De ledande företagen måste spela en signifikant roll i innovationssystemet. Det måste också finnas en förmåga att lyfta fram trender på marknaden. Dessutom måste externa kontakter finnas i alla delar av triple helix, och nya kontakter måste hela tiden skapas, sa Hallenqreutz.

Maria Lindqvist från Nutek kom sedan upp på scenen för att berätta om erfarenheter från Visanu, ett samarbete mellan Vinnova, Nutek och Invest in Sweden Agency. Även i det projektet ligger fokus på innovationssystem, men här lyfter man fram kluster och det enskilda företaget snarare än hela triple helix-modellen.

– Alla regioner i Sverige har utvecklat ett regionalt tillväxtprogram. En viktig del i Visanu är att alla regionala aktörer är medfinansiärer och tanken är att de ska kunna ta över helt framöver. För att ett kluster ska utvecklas dynamiskt är det viktigt med både hårda och mjuka investeringar. Exempel på hårda investeringar kan vara resursutveckling som förbättrad infrastruktur och satsningar på regionala tillgångar. Mjuka investeringar kan handla om organisationsutveckling eller ett främjande av det sociala kapitalet, sa Maria Lindqvist.

För att få till en fungerande nationell policy på det här området menade hon att den nationella koordinationen måste bli bättre. Regionala initiativ måste länkas till de nationella prioriteringarna. Vi måste också kunna tillhandahålla långsiktig finansiering och främja utvecklingen av analysverktyg, kreativt tänkande och utbyte av erfarenheter.

Brist på kommersialisering

Dag två på konferensen var vikt åt utmaningar inom industriell dynamik, entreprenörskap och FoU. Det första temat inriktade sig mot entreprenörernas och entreprenörskapets roll för kunskapsöverföringen. Först ut att tala på temat var professor Phil Cooke från Cardiff University.

— För att ett innovationssystem ska vara väl fungerande behövs två undersystem: forskning och kommersialisering. I EU har vi forskning av världsklass, men är dåliga på kommersialisering. Många företag och riskkapitalister är missnöjda med den långsamma kommersialiseringen och söker andra lösningar, sa Phil Cooke.

– En sådan lösning är fnutthalshuggningsmetodenfnutt. Den innebär att man lämnar huvudet, det vill säga forskningen, i EU men flyttar kommersialiseringen och huvudkontoret utomlands, oftast till USA. Där finns närheten till bra managementfolk, större tillgång på kompetent riskkapital och bättre möjligheter till börsintroduktion. Bör vi oroa oss, eller bara erkänna att det är så här? Trots att det kostar oss arbetstillfällen? Ett problem är ju att en stor del av forskningen finansieras av skattebetalarna, men pengarna hamnar i USA. Det handlar om en outsourcing av entreprenörskap!

Nästa talare var Åsa Lindholm-Dahlstrand, professor vid RIDE och Högskolan i Halmstad. Hon pratade om överföring av universitetskunskap och vilken roll akademiska avknoppningsföretag spelar i den processen.

– Varför anses svenska universitet vara dåliga på kommersialisering? Ja, ofta tas inte andra mekanismer än rena avknoppningar med i beräkningarna. Saker som till exempel samarbeten mellan universitet och industri och studenter som tar anställning i privata företag utelämnas. Vi har också dålig vetskap om licensiering av universitetskunskap, sa Åsa Lindholm-Dahlstrand.

Hon har under en längre tid intresserat sig för nya teknikbaserade företag och var de kommer ifrån. Hennes studier visar att ungefär 20 procent av alla dessa företag är universitetsavknoppningar. Det motsvarar tre procent av alla nya företag, en hög siffra jämfört med andra OECD-länder.

– Avknoppningar från universitet är mer innovativa än andra nya teknikbaserade företag men de växer inte så snabbt, åtminstone inte de tio första åren. Avknoppningar från företag växer snabbare, men snabbast växer universitetsbaserade idéer som kommersialiseras av externa entreprenörer. Om man räknar in den gruppen i de akademiska avknoppningarna, ser tillväxtsiffrorna mycket bättre ut. Forskare kanske borde bli forskarkonsulter eller öppna ”forskaraffärer” där de säljer sina idéer.

Staffan Jacobsson, professor vid RIDE, var också inne på att det finns flera vägar för akademisk FoU att nå samhället utanför.

– Teknikbaserat och akademiskt entreprenörskap är viktiga källor för mångfald och förnyelse. I Sverige har vi länge glömt att entreprenören är motorn i den kapitalistiska ekonomin. Vi måste designa en policy som gör att entreprenörer vågar ta risker. Men vi måste också komma ihåg att det finns andra sätt att göra akademisk forskning användbar, exempelvis genom publicering. Jag tror att vi har för stort fokus på att starta företag, sa Staffan Jacobsson.

– Vi måste förstå alla mekanismer som leder till användbarhet av akademisk kunskap och förändra forskningspolitiken så att dessa processer underlättas. Exempelvis måste den akademiska forskningen öka – Sverige ligger dåligt till om man räknar bort privat FoU. Akademisk forskning fungerar som en magnet för multinationella företag. Alltså måste vi göra en offensiv här för att vara attraktiva och skapa ”sticky places”.

Universiteten konkurrerar globalt

Dagens och konferensens sista undertema fokuserade på det entreprenöriella universitetets roll i innovationssystemet. Maureen McKelvey, professor och föreståndare för RIDE, inledde.

– Universiteten konkurrerar på ett nytt sätt i den globala ekonomin. Detta påverkar om vi anser att de är entreprenöriella eller inte. För att bli mer entreprenöriella måste vi fokusera på att göra saker. Det behövs tekniköverföringsfunktioner och satsningar på patent. Vi måste också fundera på hur vi kan övertyga personalen att bidra till företagande och regional tillväxt, sa Maureen McKelvey.

Men hon menade också att det finns risk för att vi får ett för entreprenöriellt universitet. Något som inte heller är önskvärt.

– Universiteten kan då anses vara konkurrenter till företagen och vad händer då i relationen dem emellan. Det kan leda till ägarskapstvister om idéer etc. I framtiden kan vi vänta oss ett mycket specialiserat universitetssystem, där vissa lärosäten är inriktade mot utbildning och andra mot forskning eller interaktion med omvärlden.

Sverker Sörlin, professor vid SISTER och CESIS, var näste talare inom det avslutande temat. Han inledde något pessimistiskt med att säga att den här typen av konferens kommer att vara lika nödvändig år 2016.

– Det verkar ibland lite som att vi letar efter tillväxtens heliga graal. Men det finns ingen slutgiltig lösning. Vi tar hela tiden små steg, som när de läggs ihop blir ett jättekliv. Och vi lever nu i en tid som ser den största förändringen inom universiteten någonsin. Förr pratades det aldrig om forskningsanslag i anslutning till universiteten. Nu är forskningsanslag och entreprenörskap det enda vi pratar om. Men vad är universitetens största tillgång – är det tekniköverföringsfunktionen eller är det forskningen i sig? En viktig roll vi forskare har är att berätta för policymakare hur vi bör göra, sa Sverker Sörlin.

Han menade vidare att vi kanske bör vända oss i nya riktningar för att få mer kunskap om innovationssystem.

– Ingen vet mer än ekologer om kollektiva system. I dag kanske vi behöver forskare som kan förklara varför universiteten är en del i ett större ekosystem av kunskap. Systemet kommer inte att blomstra om inte enskilda individer och aktörer tillåts blomstra. Vi måste beakta hela ekosystemet om vi vill att folk ska fortsätta komma till universiteten och forska.

Sist ut att föreläsa var professor Stan Metcalf, University of Manchester. Han framhöll att den fundamentala frågan är hur vi skapar rikedom från kunskap.

– Vi lägger för stor fokus på FoU och för lite på hur innovation går till. Vi måste ställa oss frågan ”vad är det som gör att FoU blir till innovation?” Fyra kriterier måste uppfyllas: Det måste finnas möjligheter, incitament, resurser och kapital för innovation. Universitetets viktigaste uppgift är att skapa utbildade personer. Att universitetet främst ska vara innovativt är en feluppfattning, sa Stan Metcalf.

– Däremot måste universiteten kunna anpassa sig. De måste fråga sig vilken typ av kunskapsekonomi som råder för tillfället och rätta sig efter det. Men universiteten kan inte själva göra jobbet, relationen med företag är mycket viktig. Företag har en unik roll i att kunna binda ihop alla olika typer av kunskap – forskningskunskap, marknadskunskap etc. Universiteten kan inte spela den rollen. Vi måste respektera den här uppdelningen av roller mellan företag och universitet.

För att avsluta konferensen kom Vinnovas generaldirektör Per Eriksson återigen upp på scenen.

– Som vi har sett och hört under de här två dagarna, finns det mycket att göra i framtiden. Att driva en myndighet handlar just om att hela tiden lära sig nya saker och se nya saker som behöver göras. I Sverige är vi ofta för snabba att säga att vi håller med, vi borde satsa lite mer på ”learning by fighting”. Vi kommer att anordna en liknande konferens nästa år och då hoppas jag att få se er alla här, och att det blir mycket learning by fighting, sa Per Eriksson.——-