I offentlig sektor är entreprenörskapet kollektivt

Följande text publicerades även i Entré nr 2, 2004:

En vanlig bild av entreprenören är den ensamma hjälten som tjänar storkovan i ett privat företag. Men entreprenörskapsbegreppet är rikare än så. I sin avhandling granskar filosofie doktor Ylva Mühlenbock de kollektiva entreprenörsinsatserna inom den svenska skolvärlden.

Ylva Mühlenbocks huvudsakliga forskningsintresse är offentlig sektor. När hon påbörjade sitt avhandlingsarbete var det inte med intentionen att studera entreprenörskap, men det var där hon landade.

– Jag ville skriva om utvecklingsprojekt i offentlig sektor. Inte vilka projekt som helst, utan de man kliar sig i huvudet inför och undrar: fnuttHur blev det så här?fnutt. Jag var ute efter att fånga de uppfinningsrika, innovativa inslagen i projekten, säger Mühlenbock som är verksam vid Förvaltningshögskolan, Göteborgs universitet.

Kollektivt entreprenörskap

Via litteratur om individer; eldsjälar och projektmakare, hittade hon slutligen till entreprenörskapsteorierna. Och även om knappast någon inom offentlig sektor kallar sig entreprenör, menar Ylva Mühlenbock att entreprenörskapet finns där.

– Entreprenörskap handlar för mig om skapandet. Jag fokuserar inte på den ekonomiska vinsten, utan anser att det finns andra drivkrafter. Framväxten av det nya är intressant. Att man överger det invanda – det man kan.

För sin doktorsavhandling Inget personligt – Om entreprenörskap i offentlig sektor har Mühlenbock gjort telefonintervjuer med närmare hundra svenska rektorer om pågående och avslutade utvecklingsprojekt. Rektorerna nämnde mer eller mindre innovativa projekt, som exempelvis handlade om IT, miljö och företagsamhet. Ett slående resultat är att enskilda individer väldigt sällan pekades ut som drivande. Projekten var kollektiva.

Ett annat resultat är att skolvärlden är öppen för externa influenser. I många projekt var organisationer som Skogsvårdsstyrelsen, Vägverket och ideella organisationer involverade.

– Jag finner att skolan, å ena sidan, utövar entreprenörskap exempelvis genom att forma om modeller de plockat upp. Skolorna är också skickliga på att anpassa sina idéer till resurser som omvärlden förfogar över. Det finns en skaparlust, trots att ingen sagt åt dem att vara innovativa. Å andra sidan utövar de externa organisationerna entreprenörskap, genom att vara involverade i offentlig sektor.

Avhandlingen rymmer också två fallbeskrivningar. I det ena fallet tar en elevassistent som sin uppgift att stötta en grupp elever som har det svårt. I det andra fallet har en lärare tillsammans med sina elever konstruerat en biogasanläggning som ska användas i Kenya. Även i dessa projekt är entreprenörskapet kollektivt. De huvudaktörer som Ylva Mühlenbock intervjuat är noga med att inte framhäva sin insats.

Sociala innovationer

Kollektiviteten är en av anledningarna till att entreprenörskapet inom offentlig sektor är svårt att upptäcka. En annan anledning är att entreprenörskapet sällan genererar produkter som man kan ta på. Oftast handlar det om sociala innovationer. Terminologin är inte heller densamma som i privata företag.

– Rektorerna talade inte i termer av entreprenörskap, utan det är min tolkning att det handlar om det. Inom offentlig sektor förknippas ordet fnuttentreprenörfnutt snarare med personer som anlitas för vägunderhåll eller äldreomsorg, än med nyskapande individer, konstaterar Mühlenbock.

– Avhandlingens viktigaste bidrag är att den visar att det vi kallar entreprenörskap faktiskt kan finnas i offentliga verksamheter. Det är inte så att folk inom offentlig sektor bara går och hänger med armarna – de tar egna initiativ. Det är bara lättare att se entreprenörskapet i privata företag.

För mer info: ylva.muhlenbock@spa.gu.se———–