Vårdens entreprenörer behöver bättre stöd
- Publicerad: 1 mar 2021,
- 12:00 f m
- Uppdaterad: 1 mar 2021,
- 3:27 e m
Vårdpersonal och patienter har en mängd idéer som skulle kunna utvecklas. Men för att skapa mer innovation inom sjukvården krävs ett helikopterperspektiv – och riktat stöd till kämpande entreprenörer.
Under coronapandemin har sjukvården av naturliga skäl hamnat i fokus. Vi har fått upp ögonen för många brister, men också sett den snabba omställningsförmågan i skarpt läge. Det är tydligt att sjukvården är en komplex apparat, och nya innovationer behöver passa in i systemets olika delar och sociala praktiker. Kan pandemiläget få en positiv effekt i form av mer innovation?
– Ja, kanske. Just nu är allting lite lösare i kanterna, då kan det faktiskt vara enklare att bedriva innovationsarbete. Att saker inte är som de brukar skapar möjligheter till innovation och förändring, säger Peter Samuelsson.
Han lägger fram avhandlingen Framing service innovation in healthcare vid Karlstads universitet. Samuelsson intresserar sig för tjänsteinnovation, ett forskningsområde som till stor del har koncentrerats till privata företag och deras vinstmaximering. Själv valde han i stället att studera svensk sjukvård.
Labb, lean och hubbar
Inom vården jobbar man med innovation på olika sätt. Det kan handla om så kallade tjänstedesignlabb där man följer patientens kontakter med vården och försöker förbättra upplevelsen.
– Tanken är att tjänsten ska designas efter kunden, inte efter organisationen. Det kan vara lättare sagt än gjort, särskilt inom sjukvården. Patienter kan inte heller likställas med ”vanliga” kunder, konstaterar Samuelsson.
Sjukvården arbetar också med Lean och andra utvecklingsprojekt som ska optimera arbetet genom små kvalitetsförbättringar. Dessutom finns klassiska innovationshubbar där man fångar in och utvecklar anställdas idéer i syfte att få ut nya produkter och tjänster på marknaden.
Peter Samuelsson har intervjuat 17 sociala entreprenörer i Värmland, Närke, Södermanland och Östergötland. De flesta var anställda inom vården, både som sjukvårdspersonal och inom administration, men i gruppen fanns också någon patient. Alla hade idéer som kan förändra hälso- och sjukvården, och samtliga var kopplade till innovationshubbar där de hade ansträngt sig för att utveckla och sprida sina idéer. Men alla nådde inte hela vägen fram.
– Jag ville veta mer om vad som motiverade dem under processen. När vi pratar om socialt entreprenörskap lyfter vi ofta fram hjältefigurer, som Muhammad Yunus och hans Grameen Bank. Människor som sägs vara drivna enbart av altruistiska motiv; att skapa välmående för så många som möjligt i stället för att tjäna pengar.
Jordnära entreprenörskap under lång tid
De entreprenörer som Samuelsson träffade var mer jordnära – de drevs inte av samma motiv som kändisentreprenörerna. Entreprenörskapet sköttes ofta vid sidan av en anställning, och dessutom hade de familjeliv och andra aktiviteter att tänka på. Det fanns helt enkelt många distraktioner som gjorde att processen kunde pågå under lång tid.
– Några hade arbetat med idéerna i 7–8 år innan de fick ut sina produkter.
– Alla idéer är förstås inte kommersiellt gångbara, och några entreprenörer skulle i ärlighetens namn må bättre om de släppte sina idéer och gick vidare i livet. Men det finns helt klart många goda idéer där ute, och det är viktigt att hitta en bra form för att realisera dem, säger Peter Samuelsson.
De idéer han studerade var av vitt skilda slag. En person som jobbade som ambulanssamordnare tyckte att det var otympligt att släpa med sig en massa pärmar när han hade jour. Han utvecklade därför en app så att all viktig information fanns digitalt.
En akutsjuksköterska utvecklade en ny form av remmar för att säkra patienten vid båren. Vanligtvis fäster man remmarna med kardborrband, men de är svåra att hålla rena. Sjuksköterskans lösning var ett magnetfäste.
En annan av entreprenörerna i Samuelssons studie är en patient som skulle rehabiliteras efter att ha fallit av en häst och skadat sig. När hon skulle göra rehabövningarna märkte hon att hon inte kunde lyfta den lättaste hanteln. Däremot kunde hon lyfta sin vattenflaska, trots att den var tyngre. Hon började experimentera med att utveckla en hantel med rörlig vikt, men övergick senare till att utveckla en rehabtjänst.
– Många av produkterna är ganska enkla: En mobil station för att mäta blodtryck eller en liten maskin som spottar ut träspatlar en och en i stället för att de ska stå framme och bli kontaminerade. Men inom sjukvården kan även små förbättringar göra stor skillnad, eftersom det rör sig om så många anställda och patienter.
Skiftande motiv och stödbehov
Peter Samuelsson delar in entreprenörerna i tre grupper som drivs av olika motiv: väktare, sökare och upptäckare.
– Väktarna lyckas ofta ganska bra med att få ut sin produkt på marknaden. För de andra grupperna kan det vara svårare.
Eftersom motivationen skiljer sig mellan entreprenörerna har de också olika stödbehov.
– Upptäckarna kan känna motstånd inför entreprenörskapsresans sista steg, när det är dags att gå ut och prata med industrin för att få spridning. Då är det extra viktigt med stödfunktioner och partners som kan hjälpa entreprenörerna.
– För sökarna behövs stödet i ett tidigare skede. De kan ha svårt att avvika från sin ursprungliga idé, och behöver därför hjälp att validera den. Fyller idén ett behov på marknaden? Passar den in i etablerade praktiker?
Väktarna är de mest självgående av entreprenörstyperna. Som innovationsrådgivare kan det vara läge att ta ett steg tillbaka, men finnas till hands vid behov, menar Peter Samuelsson.
– En entreprenör sa till mig att hon kände sig som en guldfisk i en glasskål. När hon gick på nätverksträffar kände alla till henne, och ville ha saker av henne. Hon hade redan ett starkt eget driv, och tyckte inte att träffarna gav något.
– Det som var menat att motivera och driva entreprenörerna framåt, visade sig göra det motsatta för henne. Träffarna tog bara onödig tid och energi.
Kvantitativa studier av innovationsarbete
Peter Samuelssons avhandling bygger också på två stora, kvantitativa datainsamlingar. Den ena är en undersökning av innovationsverksamhet på offentliga och privata sjukhus och vårdcentraler, genomförd av SCB. Myndigheten gick ut och frågade verksamhetsansvariga om hur mycket innovation de har lyckats implementera, vilka typer av innovation det rör sig om, och vad effekterna har blivit. Den andra datainsamlingen kommer från Sveriges kommuners och regioners nationella patientenkät där 300 000 patienter ingår.
Genom att matcha de olika dataseten mot varandra har Samuelsson undersökt hur kvalitetsförbättringar och tjänsteinnovation kan balanseras, och hur patienterna upplever vården. Han presenterar två olika vägar att gå, en radikal och en inkrementell, där vårdinstansens satsningar på innovation kommer patienterna till del på olika lång sikt.
– Innovationsarbete kan få interna effekter i form av kostnadsbesparingar för vården, och externa effekter i form av kvalitetsförbättringar för patienten.
– Mina studier visar att det är viktigt att kombinera tekniska och icke-tekniska innovationer. Tekniska innovationer – som nya produkter, tjänster och processer – får inte önskade effekter om man inte samtidigt introducerar mellanmänskliga innovationer som förändrar hur man organiserar eller kommunicerar, förklarar Samuelsson.
Han ser också en stor poäng i att involvera patienter mer.
– Patientinvolvering är hett just nu, och i min avhandling har jag kunnat visa att det har betydelse på aggregerad nivå. När patienter är med i innovationsarbetet blir både tekniska och icke-tekniska innovationer mer kopplade till patienternas behov.
Peter Samuelsson lägger fram sin avhandling på Karlstads universitet 9 mars 2021, med start klockan 10.00. Avhandlingen kan laddas ner som PDF och disputationen kan följas i Zoom.
Kontakta peter.samuelsson@kau.se
3 typer av sociala entreprenörer
1. Väktare är ganska lika de ikoniska sociala entreprenörer som vi är vana att höra talas om. De vill kanske inte förändra hela världen, men gärna ta fram en produkt eller tjänst som får stor betydelse för många människor. Väktare har inte så stort behov av stöd i innovations- och kommersialiseringsprocessen.
2. Sökare identifierar sig med entreprenörskapet och kopplar det till sin självbild. De fastnar ofta i en idealbild av produkten som de kopplar samman med den egna personen. Därför kan de kan ha svårt att göra ändringar som marknaden efterfrågar. Sökare kan behöva hjälp med att validera produkten.
3. Upptäckare drivs främst av upplevelsen i sig, entreprenörskapet blir en välkommen avvikelse från det vardagliga. De trivs bra med själva entreprenörskapsresan, och ser den som en förlängning av anställningen. Utkomsten, till exempel att tjäna pengar, är mindre viktig. Deras stödbehov handlar om att få ut produkten på marknaden.———–