Tillväxtviljan finns i de nya företagen

Följande text publicerades även i Entré nr 4, 2015:

Att företag bör satsa på innovation är alla överens om. Däremot är det inte lika självklart hur de ska finansiera satsningarna. För etablerade företag, med upparbetade vinster, finns resurser att hämta internt. Men för nya företag är läget svårare.

Forskarna på Cesis intresserar sig för innovationssystem: Hur de fungerar och hur de kan utvecklas. På forskningscentrumet bedrivs policyrelevant forskning inom områden som företagsdynamik, internationella nätverk, kunskapsflöden och entreprenörskap.

Ett exempel är Gustav Martinssons forskning som handlar om hur skatter påverkar kostnad på kapital. Det hänger i förlängningen ihop med individers och företags vilja, och förmåga, att satsa på entreprenörskap och innovation.

– Skattefrågor är viktiga ur en policykontext. De kan påverka den direkta kostnaden för finansiering, säger Martinsson, som är verksam vid KTH och kopplad till Cesis.

Han doktorerade för några år sedan, samtidigt som finanskrisen startade. Avhandlingen handlar om hur olika länders rättssystem påverkar finansmarknaden, och viljan att investera i FoU-intensiva småföretag (vi skrev om den i Entré nummer 4-2010).

– Finanssektorn ska stötta den reala ekonomin. När finansmarknaden fungerar bra kan den allokera medel till potentiellt högavkastande företag – företag som bankerna aldrig skulle ta i.

Men det finns en asymmetri; olika finansiella medel beskattas olika. Det finns också ett finansiellt gap, ett slags marknadsmisslyckande där unga och innovativa företag har svårt att få finansiering.

Cesiskollegorna Börje Johansson och Hans Lööf har i sin forskning visat att företag som gör uthålliga satsningar på forskning och utveckling (FoU), så kallade persistenta innovatörer, lyckas bättre än dem som satsar mer sporadiskt. Men för att kunna göra stora och kontinuerliga FoU-satsningar krävs att företaget har funnits ett tag.

Det statliga riskkapitalet har svårt att finansiera små, innovativa projekt – de fasta kostnaderna är för stora. Och bankerna kräver säkerheter som är lite mer påtagliga än bara ”smarta människor med idéer”.

– Stora företag kan finansiera innovationsprojekt med egna medel. Men för att få ett inflöde av nya företag med spännande idéer är det viktigt att de kan få in kapital utifrån.

– Den så kallade Dödens dal målas upp som ett svenskt problem, men är egentligen globalt. Riskvillig finansiering i tidiga skeden saknas i de flesta marknadsekonomier, säger Gustav Martinsson.

Han deltog i företagsskattekommittén som la fram sitt betänkande sommaren 2014, och konstaterar att han sedan dess har glidit in allt mer på skatter.

– Jag kom in i skatteutredningen utan att egentligen ha skattebakgrund, och ville kunna få med det arbete som jag gjorde där i min forskning. I stort sett alla mina forskningsprojekt efter det har varit kopplade till skatter.

I ett av de senaste projekten jämför han, tillsammans med två amerikanska forskare, tillgång till finansiering av innovation mellan länder. De använder OECD-data som väger in en rad olika aspekter, bland annat immaterialrätt, transparens i redovisningssystem, avtalsrätt och långivares rättigheter. I studien ingår ett 20-tal tillverkande industrier i varje land, och forskarna intresserar sig för hur de agerar när FoU-skatteavdrag införs.

– Många tycker nog att FoU-skatteavdrag är en bra idé. Tidigare forskning har också visat att FoU-skatteavdrag är bra – men då har man tittat på landet som helhet. I själva verket görs nästan all FoU inom 4–5 sektorer. Det handlar bland annat om tillverkning av datorer, läkemedel, samt elektronikvaror och optik.

Martinsson och hans kollegor undersökte hur innovationsintensiva de olika industrierna var, vilken typ av teknologi de använde, och vilka som borde satsa på FoU. Ett rimligt antagande är att FoU-intensiva sektorer borde satsa ännu mer på FoU när ett FoU-skatteavdrag införs. Men studien visar att det tvärtom är de FoU-svaga sektorerna som ökar sin FoU när avdraget gör det billigare.

– En tänkbar förklaring kan ligga i hur företagen klassificerar sina satsningar. När FoU-skatteavdrag införs klassas fler aktiviteter som ”FoU”, i syfte att minska företagets skatteinbetalningar.

I ett annat av hans forskningsprojekt är det kapitalskatten som står i fokus. En granskning av både tillverkande industrier och tjänstesektorer i 21 länder, över en tidsperiod på 20 år, visar ett tydligt resultat.

– En sänkning av kapitalskatten leder till att FoU-satsningarna ökar i de 4–5 industrier som är mest beroende av externt riskkapital.

I Sverige ligger kapitalskatten på 30 procent, något över medelnivån. Den påverkar priset på riskkapital. En sänkning borde gynna de FoU-intensiva sektorerna – vilket den gör, även om Martinssons forskning visar att effekten inte är så stor.

Men hur ser tillgången till riskkapital ut i Sverige? Är det så knapert som det ibland låter i debatten?

– Nej, den föreställningen tycker jag är lite vilsen. Komparativt ser det ganska bra ut för Sverige, och vi hamnar högt i innovationsrankningar.

Under finanskrisen 2008 påverkades finanssektorn först, de svenska bankerna slutade i stort sett att låna ut pengar. I syfte att underlätta för företag, erbjöds de år 2009 att skjuta upp sina inbetalningar av arbetsgivaravgifter.

Martinsson har, tillsammans med bland annat Cesisforskaren Christian Thomann, undersökt hur många som nappade på erbjudandet. Det visade sig bara vara ungefär fem procent av företagen.

– Slutsatsen är att de fem procenten är våra verkliga tillväxtföretag. De investerar mer, och deras genomsnittliga omsättning och tillväxt är större. De flesta småföretag har inget intresse av att växa. Därför är det viktigt att rikta stöd mot nya företag, i stället för mot små företag, säger Gustav Martinsson.

– Gustavs och Christians forskning är jätteviktig. Den handlar om vilka företag som upplever trånga sektorer kring finansiering, och som med olika policymedel skulle kunna öka sin innovationsverksamhet, säger Lööf.

– På Cesis forskar vi om företagande, från idé till kommersiell produkt. Finansieringsfrågan är extra viktig i början av processen. Kostnaden för till exempel patentering är relativt liten, men kostnaden för FoU är desto större. Och det är en osäker verksamhet. Med bättre system för att finansiera innovation skulle tillväxten lyfta.

Cesis etablerades år 2004, och har sedan dess arbetat mycket för att bygga upp nationella och internationella forskarnätverk. Hans Lööf poängterar vikten av personliga kontakter mellan individuella forskare.

– Vi studerar exempelvis metodutveckling, multinationella företag och spinoffprocesser tillsammans med kollegor i USA, England och Tyskland. Den grupp som utgörs av oss på Cesis mångfaldigas i nätverken, vi hittar synergieffekter när vi samarbetar med andra forskare.

– Cesis vill också bidra mer till policyutveckling. Christian Thomann delar i dag sin tid mellan finansdepartementet och en postdoktjänst hos oss. Det upplever jag som en bra lösning. Det innebär att vi får bättre inblick i konkreta policydiskussioner, och vilka forskningsfrågor som departementet intresserar sig för. Vi skulle gärna utöka samarbetet till fler departementsområden.

En framtida forskningsfråga som Cesis kommer att ägna sig åt är hållbar tillväxt.

– En allt större del av tillväxten kommer att ha restriktioner, och ta hänsyn till hur miljön och klimatet påverkas. Vi på Cesis kommer framöver att forska mer om gröna innovationer och om hur innovationssystem påverkar miljön långsiktigt. Det blir allt viktigare frågor, säger Hans Lööf.

Kontakta gustav.martinsson@indek.kth.se, hans.loof@indek.kth.se

Mer om Cesis

Cesis står för Centre of Excellence for Science and Innovation Studies.

Cesis ingår, tillsammans med Ciir och Circle, i Vinnovaprogrammet ”Dynamiska innovationssystem i omvandling”.

Utöver detta finansieras Cesis av KTH och Internationella Handelshögskolan i Jönköping.

Läs mer på www.cesis.se———