Svårigheten att mäta en företagare

Följande text publicerades även i temat ”Internationella jämförelser” i tidningen ”Forskning om entreprenörskap & småföretag” (Entré) nr 1, 2000:

Det är svårt att mäta olika länders ekonomiska klimat med god precision. Svårt – fast viktigt, eftersom sådana studier ofta ligger till grund för de politiska besluten om framtidens samhälle.

I högre grad än någonsin tidigare tvingas Sverige – och då inte bara de svenska företagen – konkurrera på den avreglerade internationella marknaden. AB Sverige kan liknas vid en husägare som inte gärna kan flytta sin byggnad till stadskärnan, utan istället får locka sina kunder med lägre hyror, fler parkeringsplatser eller mer kompetent fastighetsförvaltning.

För att fatta de rätta besluten behöver styrelsen i AB Sverige, precis som sina konkurrenter, ett pålitligt beslutsunderlag, och det är bland annat därför som den jämförande internationella forskningen nu växer sig allt viktigare och mer inflytelserik. I decennier har vi mätt BNP, bruttonationalprodukten, och KPI, konsumentprisindex. Men hur står sig egentligen det svenska nyföretagandet mot Irlands, och hur väl fungerar den svenska riskkapitalmarknaden i jämförelse med den i USA?

– Politiker och forskare vill helt enkelt veta ”hur vi ligger till”, exempelvis hur hög förekomsten av tillväxtföretag är och hur hög den ”borde” vara, säger Per Davidsson, professor vid Internationella Handelshögskolan i Jönköping.

– Akademiskt är internationella jämförelser viktiga för att ta reda på hur kulturella och institutionella faktorer, som lagar och skatter, påverkar företagsamheten. Inom ett land är sådana faktorer konstanter eftersom alla företag möter samma regler och det går därför inte att empiriskt fastställa hur de påverkar företagsamheten. En sådan analys kräver att företagandet jämförs i olika länder med olika spelregler.

De internationella jämförelserna har därför stor politisk sprängkraft, och de finner alltid någon funktion i den politiska debatten; antingen som försvar för eller slagträ emot den rådande politiska ordningen. Vi får exempelvis ofta höra hur Sverige dalat i välfärdsligan från sina topplaceringar på 60-talet till betydligt mer blygsamma noteringar i dag.
Om man så vill kan nationernas ”marknadsvärde” följas årligen på något av de många index som finns över köpkraft, utbildningsnivå eller produktivitet. Mätningarna intresserar inte bara politikerna, utan i högsta grad även investerare och journalister och i förlängningen därför även väljarkåren.

Men hur tillförlitliga är då egentligen dessa jämförelser? Det beror naturligtvis på hur underlagen samlas in och sammanställs. Sverige och de nordiska grannländerna är tämligen ensamma i världen om att kunna erbjuda sina forskare databaser med färdig information om alla företag i landet, exempelvis antal anställda och den årliga omsättningen. Många länder har inga heltäckande databaser alls, och särskilt inte över så svårmätta fenomen som småföretag eller nyföretagande. Såväl Bruce Kirchhoff vid New Jersey Institute of Technology som Jerry Katz vid Saint Louis University har i denna tidning tidigare berättat om hur sådana brister försvårar den amerikanska entreprenörskapsforskningen.

Men de stora databaserna är inte en lösning i sig. De fungerar väl när trender inom landet ska utredas – något som blir allt mindre intressant, eftersom globaliseringen pågår. Istället vill vi kunna jämföra oss med utlandet.

– Vi vet egentligen inte om det startas fler eller färre företag i Sverige än någon annanstans, eftersom företag definieras olika i olika länder. Det är just insamlingen och definitionerna som blir problematiska när man vill göra jämförande forskning, konstaterar Frederic Delmar, forskare vid Esbri i Stockholm.

Begrepp som ”företagare” eller ”tillväxt” kan alltså betyda olika saker i olika länder och kulturer. Medan man i Sverige mäter företagsamheten i antalet nystartade bolag, eller i näringslivets samlade omsättningsökning, tvingas grekiska statistiker att hålla reda på hur landets elförbrukning utvecklas. Några säkrare mått på företagsamhet och tillväxt finns inte, eftersom en stor del av ekonomin är ”inofficiell”.

– Den enda gemensamma statistik som finns i Europa är AKU, arbetskraftsundersökningarna, som ska ha en gemensam mätmetod över hela Europa. I Sverige intervjuar vi cirka 20 000 personer, berättar Jan Andersson på SCB.

– Men även då måste man överväga de kulturella faktorna. Folk svarar olika beroende på vilka attityder som finns i samhället just nu. Idag är det populärt att vara egen företagare, vilket gör att en person som både har en anställning och ett företag kanske vill definiera sig som en ”företagare”. För 20 år sedan var värderingarna helt annorlunda.

Vid sidan av AKU finns naturligtvis även Eurostat, den paneuropeiska statistikbyrån. Men Eurostat har ingen egen statistik, utan förlitar sig på att de nationella byråerna samlar data i enlighet med de harmoniserade europeiska riktlinjerna. Tanken med Eurostat har sedan starten 1953 varit att det ska bli enklare att jämföra medlemsländerna i EU, eller det som på den tiden hette Kol- och Stålunionen. Något som är lättare sagt än gjort när man saknar ”egen” insamling.

Jan Andersson tror själv att statistik många gånger kan vara bedräglig, särskilt när resultat från olika länder ställs mot varandra. Larmrapporterna om den låga svenska utbildningsnivån är ett sådant exempel.

– Ta sjuksköterskeutbildningen som klassas på helt olika sätt i Sverige och Danmark. När man jämför de siffrorna blir det fel. Jämförelserna försvåras ytterligare av att arbetskraften i ett land med bra konjunktur kanske inte plockar ut sina examen, eller av att det hela tiden lanseras nya utbildningar som inte passar in i de tidigare klassifikationerna, fortsätter Jan Andersson.

På Handelshögskolan i Stockholm har ekonomen Magnus Henrekson just färdigställt sin jämförande studie av akademiskt entreprenörskap i Sverige och USA som han skrivit tillsammans med professor Nathan Rosenberg vid Stanford University. Han är medveten om att statistiken inte är perfekt, men han har en pragmatisk syn på det hela.

– Det är besvärligt att mäta exakt hur ekonomin ser ut, men samtidigt finns det ju faktiskt en ambition inom exempelvis EU och OECD att hela tiden förbättra mätmetoderna, säger han.
– I allmänhet använder forskarna den data som finns, för även om det skulle gå att sätta ihop eget material om exempelvis Sveriges samlade forskningsbudget så skulle det ta flera år att göra det och ingen skulle vilja betala för ett sådant projekt.

Svårigheterna i att använda existerande statistik för internationella studier har dock lett till flera paneuropeiska initiativ, där ambitionen är att skaffa sig ett eget underlag från flera länder som bygger på gemensamma definitioner och insamlingsmetoder. Det äldsta och mest genomarbetade exemplet på detta är The European Observatory for SMEs, som grundades 1992 på initiativ av EU och som samordnas av den holländska forskningsorganisationen EIM. I år släpps observatoriets sjätte rapport, som vid det här laget täcker in alla EU-länder samt Island, Norge och Schweiz. European Observatory-rapporterna används bland annat som underlag för den årliga svenska småföretagsstatistiken.

– Inom observatoriet använder vi data om småföretag som Eurostat samlat in och bearbetat för att den ska vara jämförbar. Det kan handla om småföretagens storlek, antal och tillväxt, berättar Jacqueline Snijders vid EIM i holländska Zoetermeer.

– Utöver detta görs en telefonundersökning i alla de europeiska länderna speciellt för oss. Vi går också igenom tidigare rapporter och studier, men prövar då från fall till fall om de olika resultaten verkligen är jämförbara. Slutligen väver vi in expertintervjuer i våra slutrapporter.

European Observatory for SMEs används som sagt av politiska beslutsfattare och forskare, men det finns också jämförande studier som görs direkt av forskarna själva. Två sådana exempel är GEM och ERC. GEM, eller Global Entrepreneurship Monitor, är en jämförande rapport om entreprenörskap som produceras gemensamt av forskare i G7-länderna samt i Danmark, Finland och Israel, men ännu inte i Sverige.

GEM bygger såväl på ”färdig” statistik ur OECD och FNs databaser som på faktainsamling i de respektive länderna. 10 000 personer intervjuades för 1998 års rapport. Syftet var och är att hitta samband mellan entreprenörskap och ekonomisk tillväxt, samt att ta reda på hur entreprenörsviljan i landet påverkas av den nationella politiken. GEM kan beskrivas som en ”snapshot”, en ögonblicksbild, av entreprenörskapet i de granskade länderna. I rapporten konstaterades bland annat att det är sex gånger vanligare att amerikaner försöker starta eget än att finnar gör det, och att det i USA går 1,5 män på varje nyföretagande kvinna medan samma siffra i Tyskland är 7 män per kvinna.

ERC, eller Entrepreneurship Research Consortium, har ett nära samarbete med GEM eftersom båda projekten drivs från Babson College i USA. Skillnaden är att ERC följer entreprenöriella processer över tiden vilket gör forskningen mer komplicerad men även mer givande. Det egentliga ERC är ett nationellt amerikanskt projekt, men bland det 80-tal forskare som är inkopplade finns även många icke-amerikaner.

– Det är ett bredare projekt som kan belysa många forskningsfrågor. Vi som är med kan ”muta in” olika delproblem, och sedan få hjälp av de andra forskarna med att samla in jämförande data från andra länder, säger Per Davidsson, som är den svenske representanten i ERC tillsammans med Frederic Delmar.

– En huvudfråga är hur det är ställt med den entreprenöriella aktiviteten i de olika länderna. Det som gör ERC speciellt är att vi studerar entreprenörskapet i realtid, och alltså inte bara gör punktmätningar utan följer utvecklingen över tid.

Att samarbete i ett konsortium med över 80 forskare från hela världen kan vara problematiskt, men hela idén med ERC är att även ”individuell” forskning vid olika lärosäten ska bli lättare att jämka samman och jämföra.

Inom den jämförande entreprenörskapsforskning i allmänhet finns det väl definierade metoder för hur all fakta ska hämtas in och behandlas. Det kan röra sig om gemensamma mätverktyg i form av standardiserade enkäter, eller om principer för vilka case som kan användas och vilka som inte håller måttet.

– Det ökade utbytet mellan forskarna leder väl i riktningen mot mer jämförbara studier, även om vi inte ser någon stark trend mot en universell praxis på området, säger Per Davidsson.

Han är precis som Magnus Henrekson medveten om att internationell forskning många gånger får karaktären av tillhygge i den politiska debatten. Det hade kanske varit i sin ordning om politikerna var mer medvetna och intresserade av de vetenskapliga begränsningarna i de studier som tas fram över exempelvis entreprenörskap och företagande.

– Ibland tycker jag att de är för okritiska, fortsätter Per Davidsson. Istället för att inse att det inte finns jämförande statistik vill de ändå ha sitt underlag. Det är inte gärna något man kan kritisera forskarna för. Nu finns det visserligen en gryende insikt om detta, och vi har varit inbjudna av näringsdepartementet för att diskutera hur politiker och tjänstemän ska kunna bli bättre ”beställare” i framtiden. Men eftersom befattningshavare byts ut är det ett slag som aldrig är vunnet en gång för alla.
———–