STUDIE | 4 steg mot ett mer inkluderande entreprenöriellt ekosystem

Hur skapar man ett entreprenöriellt ekosystem som fungerar för fler än de mest högpresterande företagen? En ökad inkludering visar sig inte främst drivas av de dominerande aktörerna i centrum, utan av en helt annan grupp i ekosystemets periferi.

Studien bygger på tre års etnografiskt arbete i Birmingham, där forskare följt organisationen Irving – en stödaktör för flyktingar som vill starta företag. Resultatet är en processmodell som visar hur marginaliserade entreprenörer stegvis kan slussas in i ekosystemets strukturer och nätverk.

Kärnan i modellen är fyra former av så kallat ”boundary work”, som tillsammans förändrar de hinder som marginaliserade entreprenörer ofta möter: brist på förståelse, bristande tillgång till resurser och svaga nätverk.

1. Kunskapsförmedling som första öppning

Arbetet inleds med att stödorganisationen översätter marginaliserade entreprenörers situation och kompetenser till ett språk och en logik som ekosystemets etablerade aktörer känner igen. Genom att samla in erfarenheter, omformulera dem och skapa ett gemensamt tolkningsramverk mjukas de kognitiva gränserna upp. Ekosystemets aktörer får en ny förståelse för entreprenörer som tidigare setts som avvikande eller svårstöttade.

2. Buffertzoner skapar trygghet och struktur

Nästa steg är att bygga särskilda delsystem – buffertzoner – där sociala tjänster och andra kompletterande aktörer kopplas in. Dessa strukturer tar hand om behov som ekosystemets kärnaktörer inte är rustade för, som till exempel språkstöd eller kulturell orientering. Buffertzonerna minskar den upplevda risken för ekosystemets aktörer att engagera sig och ger marginaliserade entreprenörer ett mer tillgängligt första steg mot företagande.

3. Gemensamma verktyg för samarbete

När buffertzonerna har fått fäste utvecklas så kallade ”boundary objects” – gemensamma verktyg, program och strukturer som möjliggör samarbete över gränserna. De fungerar i båda världar: både för stödorganisationen, som känner till entreprenörernas behov, och för ekosystemets aktörer, som är vana vid tillväxtorienterade modeller. Genom dessa plattformar får båda sidor praktisk erfarenhet av samarbete, vilket i sin tur förändrar synsätt och arbetssätt.

4. Nya arbetssätt blir en del av ekosystemets normer

När metoderna som skapats fungerar väl börjar de spridas och sätta sig. Samarbeten formaliseras, rutiner förändras och fler aktörer söker sig in i nätverken. Det som från början var ett projekt i utkanten av ekosystemet blir en integrerad del av dess struktur. På så sätt växer ekosystemets sociala och resursmässiga gränser, och marginaliserade entreprenörer kan ta plats i kärnans program och nätverk.

Inkludering som utvecklingsmotor

Modellen visar att inkluderande utveckling inte kräver att ekosystemet omformas uppifrån. I stället sker förändringen genom att stödorganisationer i periferin identifierar öppningar, bygger broar och skapar samarbetsformer som andra aktörer gradvis tar över. Processen är stegvis, men leder till att både förståelse, resurser och nätverk vidgas.

Studien pekar också på att detta inte sker på bekostnad av tillväxt. När fler typer av entreprenörer får tillgång till ekosystemets resurser breddas talangbasen och systemets anpassningsförmåga stärks. Det innebär att inkluderande arbete kan vara en strategisk tillgång – inte ett hinder – för ekosystemens långsiktiga utveckling.

Mer om artikeln och författaren
Artikeln Revitalising the periphery: How support organisations drive the inclusive evolution of entrepreneurial ecosystems är publicerad i den vetenskapliga tidskriften Journal of Business Venturing. Författare är Shuai Qin vid Aston Business School, Aston University, Storbritannien.